All vår början...

Det är inte alltid så lätt i början, ibland krävs det övning och övning innan färdigheten sitter där. Den här lilla knatten övade och övade på sin bräda. Åka rakt fram hade han lärt sig bemästra men så ska man klara av att hoppa också.

Han hade en intresserad åskådare också.

Varv efter varv åkte den lilla killen, ibland antydde han bara ett hopp. Inga grodhopp precis, utan bara att kunna lätta från brädan utan att trilla av.

Och till slut så gick det, efteråt så lyste glädjen i ansiktet på den lilla killen.

Chinatown - Singapore - Saluhallen

Bakom cykeln i förra inlägget så hittade vi det vi sökte, saluhallen.

Här fanns det mycket att titta på.

Grönsaker, fisk, kött och en hel del annat fanns till försäljning.Damen i bilden här ovanför har en liten, liten bäbis i knytet på magen.

Dagens extrapris var på grodor.Ja, de är levande.

Även sköldpaddorna var levande.

Ingen hade något emot att bli fotograferad, den enda som avböjde min fråga var han som styckade grodor.

Utbudet av varor var stort.

Här styckas det fisk.

Mera fisk.

I övriga delar av Singapore var det rökförbud på alla platser utom på de anvisade rökrutorna, här inne verkade det inte gälla.

Många äldre jobbar fortfarande.

Ute på torget var det teater och fullsatt framför scenen.

Alla var inte lika engagerade i vad som hände på scenen.

Den här lilla flickan blev tillsagd av sin mamma att vända sig om då hon såg kameran, inte bort utan så att hon skulle komma med på bild.

Paraply kan vara praktiskt att ha med sig, inte för att vi hade något regn, mer än vår första morgon, men det skyddade även mot solen.

Plötsligt när vi kommer gåendes gatan fram så är hela trottoaren full med skor.

Vi har kommit till Sri Mariamman-templet.

En helt otroligt utsmyckad byggnad. Det är hinduernas äldsta tempel här i Singapore och det är modergudinnan som äras här.

Sri Mariamman sägs kunna bota sjukdomar så då är det väl passande att man även kan få gratis sjukvård här.

Kanske någon av de som är där för sjukvård som slagit sig ner på trappan för en liten matpaus.

Som synes så har Chinatown blivit riktigt modernt med fritt Wi-fi över hela stadsdelen.Den blå taxin var ett av de taxibolagen som tog kreditkort,  det  var bra att fråga innan man åkte iväg för en del bilar tog bara kontanter och andra bara kreditkort.

En hyllning till Michael Jackson.

Vid matställena hade de kanske inte inkastare men "inlockare" fanns det gott om.

Kastar en sista blick på den otroligt utsmyckade gatan...

...då drömbilen kommer rullandes.

Vem vill väl inte ha en Maserati! Klart den måste få vara med på bild.

Visst är den snygg!

Nackarpsdalen i Söderåsens nationalpark

När vi kom till Röstånga så frågade vi damen på gästis vad vi inte borde missa att se här. Hennes snabba och självklara svar var Odensjön. Det nästan lyste om henne när hon nämnde den sjön, så det var klart vi måste gå dit för att se den.

Nu visade det sig att det var inte bara själva sjön som var det fina, det var vägen dit också. Den gick i en dalsänka kantad med bokskog. Vi passade på att gå på morgonen då det var å lugnt och stilla. Lite fåglar kvittrade  och solen började sila ner mellan löven. Eftersom vi inte har bokskog här där jag bor så tycker jag att den är så speciell.

Korna var inte speciellt morgonpigga. De låg där i hagen och idisslade, lyfte knappt på huvudet för att se vem det var som kom förbi.

Hallonen var mogna.

En del träd verkade ha lite för livlig fantasi.

Stigen, som mer var som en väg, var lättgången.

Och ljuset var stundom helt förtrollande.

Så kom vi fram till Odensjön.  Nästan rund är den och jag kan föreställa mig att det blir en magisk stämning då de har konsert här. Orkester och sångare uppträder på en flotte ute i sjön.

Vi träffade på en trevlig lokalbo som berättade att sjön är 10 meter djup och bildades av ett stort isblock som blev kvar efter inlandsisen. Grusslänterna på andra sidan sjön är rester efter när glaciärerna smälte bort. Lite svårt att föreställa sig att det här i Skåne varit glaciärer. Tänk de försvann trots att det inte fanns bilar och utsläpp då.

Eftersom att solen höjde sig på himlen så förändrades ljuset och färgerna i sjön.

Även i den här sjön så blommade näckrosorna, men här var de bara vita.

Här har vi hunden Werry och hennes husse. Det var han som var sprängfylld av kunskap om området och det var han som berättade så mycket intressant. Så trevligt att han tog sig tid. Han berättade också att han gått en promenad där varje morgon i 30 års tid.

Det finns även en stig som går på åsen på andra sidan sjön, men terrängen där var lite för svårforcerad för mig.

Vi klappar om Werry, som mer än gärna ville bli omklappad, och tackar hennes husse för all information och en trevlig pratstund och går tillbaka till vårt gästis och lite frukost.

Nu börjar folk vakna och vi möter några till som är ute på morgonpromenad.

Bokskogen kan verkligen ge skugga, det är nästan så det lilla huset i skogsbrynet försvinner i mörkret.

Jag ville försöka fånga det fina ljuset som silar in genom boklöven men upptäcker att det är svårt. Det blir inte lika som ögat ser det.

Den här lilla krabaten hade jag nog inte sett om den inte skuttat precis framför mina fötter. Den var svår att upptäcka i gruset.Märkte sedan att man fick akta var man satte ner fötterna för det var många pyttesmå grodor som hoppade där i gruset.

Besök på en hantverksskola för handikappade.

Nu ska vi göra ett besök på  en skola för handikappade ungdomar. Kim möter oss redan vid bussen och delar ut besöksbrickor som vi måste ha på oss. Han visar runt och berättar om skolan och vad eleverna får lära sig och vad de arbetar med. Den här flickan som sitter och målar på siden är döv.

Ungdomarna som är mellan 18 och 25  år, kommer oftast från landsbygden och har dålig utbildning eller ingen alls. Här får de lära sig ett hantverksyrke som de sedan kan leva på. Skolan fick starthjälp från EU men är nu självfinansierad.

Här visar Kim hur man för över ett mönser som man sedan kan måla efter.

I papperet finns det små hål som släpper igenom färgen.

Så här ser det ut innan de börjar måla.

Så här kan det färdig resultatet se ut. Det här föreställer apsaradansare. Mer om sådana senare.

Jag tycker att ungdomarna är väldigt skickliga redan nu. Här är det en elefant som växer fram.

Alla verktyg som de skulpterar med, har de gjort själva.

De arbetar även i metall.

En otrolig precision krävs för det här arbetet. Tänk bara vad ett litet felslag kan ställa till med.

Ja, så var det Apsara. På khmer, vilket är det officiella språket här, betyder Apsara en vacker sagovarelse eller härskarinna. Enligt legenden föddes Apsara ur ett hav av mjölk, som gudarna rörde om i för att få ambrosia, en trolldryck som garanterade ett långt liv.

Det finns en lång tradition med apsaradansare i Kambodja så därför ska vi i kväll gå på en restaurang och se lite apsaradans.

Musiken upplevde jag som lite enformig, men dansarna var skickliga och det var intressant att se hur de dansade med hela kroppen. Rörelserna med fötter, fingrar och armar har stor betydelse i dansen.

Roligast den här kvällen var att se hur kul de kinesiska turisterna tyckte det var att bli fotograferade tillsammans med dansarna.

Dansarna såg inte ut att uppskatta det lika mycket. Trängseln på scenen var stor.

Utanför restaurangen hittade jag de här två som inte hade blivit insläppta, tur var kanske det för då hade de kanske hamnat på middagsbordet.