Minnen, Murmansk - Nordpolen.

Eftersom jag mest ligger och väntar på att min fot ska läka ihop och bli gångbar igen och inte kommer iväg, vare sig på resor eller några kamerautflykter då dyker det upp minnen från resor som jag gjorde före bloggandets tid. Har ju inte bara rest efter det att jag upptäckte bloggvärlden. Tänkte inte skriva om hela resor och inte i någon kronologisk ordning heller utan bara hur minnena dyker upp hos mig. 

Det här minnet som jag nu tänker på är en expedition med en stor atomdriven isbrytare till den geografiska Nordpolen.

Yamal, som isbrytaren heter, sedd genom den enorma strålkastaren ute på däck.

Vi är på väg tillbaka till hamnen i Murmansk, eftersom vårt fartyg är så stort måste vi vänta in tidvattnet på kvällen för att klara av att ta oss in dit. Trots den sena timmen samlas de flesta av oss passagerare uppe på däck för att vara med om det sista på färden.

Många nya vänner från hela vida världen fick jag på den här resan och damen på den här bilden är orsaken till att jag finns på Facebook. Hade kanske inte hittat dit utan hennes inbjudan. Hon bor i Sydafrika.Ser på hennes klocka att det hunnit bli ganska sent, visserligen visar den Yamaltid som vi använde oss av på resan, samma som svensk tid, men den visar nästan halv ett på natten.

Färden in mot Murmansk hamn är ingen vacker syn,  överallt ligger det skrotfärdiga fartyg och rostar sönder. Det som är mest oroande är att många av fartygen som ligger där med ett ovisst öde är atomdrivna. Ser även skrotade ubåtar.

Solen börjar sakta sänka sig och i motljuset ser det ut som om midnattssolen försvunnit.

Går vi över till babords sida så syns det hur solen blänker i fönstren bakom den enorma stalinstatyn.

Men på styrbordssidan ser det mer ut som kväller då solen sänker sig bakom berget och skapar en glödande skog.

 Vi har varit på resa ute i Norra Ishavet (eller Arktiska havet som det också kallas) i ungefär två veckor och eftersom det är juli har vi haft midnattssol hela tiden. Ljust dygnet runt alltså, nu här i Murmansk är det inte lika ljust mitt i natten utan vi får lite solnedgång med sprakande färger. En engelsman som står bredvid mig smattrar iväg bilder som den värsta skarpskytt. I en paus mellan bilderna säger han med ett stort leende över hela ansiktet. " At last, I got to see the midnight sun".

På motsatta sidan förgyller solen de stora huskomplexen där de flesta numera står tomma.

Exakt vad det här är vet jag inte, någon sa att det hade något med oljeborrplattformar att göra, men jag vet inte. Tyckte att de såg vackrare ut när solen fick måla dem i guldfärg.

Spanar vi förut, in mot Murmansk får vi se ett spännande ljusfenomen. Det har inte regnat ändå ser det ut som en regnbåge, men den är ingen båge utan färgfenomenet skjuter rakt upp mot himlen.

Jag tror att alla är ute på däck och försöker föreviga stunden då vi anlöper hamnen efter vårt äventyr.  Everen fotar med sin något speciella kamera som tar bilder i 360 grader.                 

Så når vi äntligen hamnen. Här där de atomdrivna fartygen lägger till är det egentligen fotoförbud, men ingen verkar bry sig om att vi tar några bilder på solnedgången.

2013-04-02 15:52   Sten E

Intressant berättelse med fina bilder!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-02 16:59

Kul att du ville läsa om mina bevarade minnen. Är några år sedan nu.

Svara

2013-04-02 16:40   Jan F

Du skriver att ni varit på havet i ungefär två veckor.
Vad gjorde ni under den tiden?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-02 16:58

Det tar lite tid att bryta sig fram genom isen för att komma fram till Nordpolen och så lika lång tid tillbaka. Man kan inte gå i samma spår för å hade vi hamnat i Svalbard eftersom isen rör sig.En liten visit på en av öarna i Franz Josefs land fick vi också. Skulle blivit två men vädret tillät inte det. Isen är tjock där uppe och fartyget knä inte gå med full fart för då skulle både vi och besättningen skakat sönder. Kommer kanske fler fragment från den resan när minnena vaknar och jag plockar fram fler bilder.

Svara

2013-04-02 18:34   Susanne Dahlin

Såå fina bilder! Fantasiska färger & ljus!!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-03 01:43

Tack Susanne!
Kul att du hittade hit.

Svara

2013-04-02 18:51   Turbo56

Tack för att vi fick vara med lite grann, jag skulle gärna vilja åka till Murmansk bara för att se den totalt annorlunda miljön.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-03 01:50

Murmansk var en sorglig upplevelse, i alla fall då för sex år sedan. Det mesta såg förfallet och slitet ut. Mängder av hus och hela områden verkade övergivna och tomma på folk. Finns säkert mycket att fotografera där, tyvärr så hann jag inte med så mycket av det. Mycket strul för att komma igenom passkontroll och tull. Allt tog sådan tid. Ett filmteam var med i gruppen och deras utrustning skulle kollas minutiöst. Min kamerautrustning skulle också dokumenteras i dubbla blanketter. Blev inte mycket tid sedan att se staden. Även kontrollen in till "nuclear port" var tidsödande med passkontroll och slussning genom olika grindar och vakter.

Svara

2013-04-02 19:16   DanneWest

Kul att se mycket fina bilder och läsa från din spännande resa Margareta!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-03 01:51

Kul att du uppskattade mina minnen. Kul tidsfördriv nu när jag har gott om tid och inte tar mig så lågt.

Svara

2013-04-02 23:22   Gun-Inger Arvidsson

Vad glad du gör mig som får vara med om något som jag aldrig upplevt och ej heller får uppleva. Vilken spännande reseberättelse. Tänk vad mycket du har att glädjas åt som du upplevt och nu kan uppleva igen och delge alla oss so är intresserade av bilder från olika delar i världen.

Detta med midnattssolen är en sak för sig. Det är många som reser norrut enbart för att uppleva den. Visst är det helt underbart när det är ljust man blir inte alls trött.

Påminner inte husen en del i färg och form om Stalins hus som han byggde eller jag har fel.
Det är svårt för mig förstå hur det är uppleva en så spännande båtfärd.
Ha det gott o sov skönt
Gun-Inger som vill se mer.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-04-03 01:59

Det var en spännande resa genom isen och att få förmånen att kliva ner på isen på den plats som GPS;en visade att det här var toppen av jordklotet. Lär vara fler som bestigit Mt. Everest än som varit till Nordpolen.
Husen i Murmansk var väldigt mycket "Stalin". Stora kolosser som de flesta nu stod tomma.
Jag lovar det kommer mer, men kanske inte hela färden utan lite axplock, det är ju några år sedan den gjordes.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2013-04-03 22:08

Något speciellt förstår jag nu ...........underbart för dig...........

Svara