Lunch i Tsongdu
Efter att ha passerat resans sista höga pass slingrar sig vägen nedåt, vi kommer till Tsongdu.
Vi stannar här för att äta lite mat. Det är lika spännande varje gång det blir dags för mat att se vad vi får. En stor bunke med pommes frites kommer in till vårt bord och jag konstaterar att i dag kan även jag äta något.
Turistshoppen är stängd.
Så jag tittar på stan istället. En pappa kommer med sitt lilla barn i en lite ovanligare modell av barnvagn.
Han ser ut att vara en stolt pappa.
Hundarna värnar man inte så mycket om och när en hund är lite för närgången mot hans barn sparkar han till hunden som gnyende traskar därifrån. Det gjorde tydligen riktigt ont för den gnäller och gnyr en lång stund efteråt.
Barnen börjar komma hem från skolan och de här två har en lite speciell skolskjuts.
Trafiken i stan är ganska livlig men de flesta som trafikerar huvudgatan har fyra ben.
De ser ganska snälla ut.
Vi fortsätter färden nedåt och landskapet börjar förändras ganska så rejält. Märks att vi nu lämnar högplatån i Tibet.
mvh Rolf
Stackars vovve säger jag som är djurvän men jag förstår att det inte är alla som delar den synen på djur. Och visst kan det vara otäckt när de kommer för nära småbarn som inte kan försvara sig.
Och vilken annorlunda barnvagn. Inte läge för att somna där inte ;-)
Må så gott
/Lena
Det hördes när den vagnen kom rullandes på stenläggningen.
Hundarna stod inte speciellt högt i rang i Tibet, de flesta eller kanske alla jag såg sprang omkring utan att man visste om de hade någon ägare. Vi blev varnad i förväg om att de ofta hade sjukdommar och att vi skulle akta os för dem. Inte klappa i alla fall.
Den hunden som var fram där osh nosade på barnet såg ganska harmlös ut men jag kan förstå att de är väldigt försiktiga och är dessutom rädda för hundarnas sjukdommar. Men vad jag kan tycka så hade det nog bra räckt med att stampa i backen och rya i åt hunden så gick den undan. Men den här hunden fick sig en ordentlig känga och beklagade sig sedan högljudt.
Rabies och andra sjukdommar är väldigt vanligt så rädslan är nog inte obefogad.