Livet går vidare.

Mitt i all förödelse så går livet vidare.

Tvätten måste tas om hand även om man bor med utsikt ut över torget med alla raserade hus och tempel.

Damerna på balkongen har utsikt ut över Trailokya Mohan Narayan templet, som förr var ett tre våningar högt tempel, nu är det bara den trappstegsformade bottenplattan kvar.

Ja hela torget har förändrat karaktär.

Mat måste man ha.

Även katten vill ha lite smakbitar.

Disken tas om hand.

Kommersen i de butiker som är kvar fortsätter som vanligt. 

De flesta leveranser sker till fots eller med cykel.

Överallt slits det med återuppbyggnaden. " Let's Rebuilt Together..."

Fast lite vila kan man behöva.

Men inte alla har fått något jobb och deras hem blev helt förstörda i jordbävningen.

Livet är ganska så tungt för en del.

Förr var det många heliga män som försökte få lite inkomster på att turisterna fotograferade dem, nu såg jag bara en. Han var väldigt stolt över sitt skägg och visade hur lång fläta han fått.

Två år har det gått sedan den förödande jordbävningen, så mycket finns kvar att göra. Inte lätt att ha ork för att hålla rent på gatorna heller, finns ju ingen riktigt organiserad sophämtning.

 Men som sagt, livet måste gå vidare.

Föregående inlägg om Kathmandu.

2017-01-25 10:49   Vibybo

Jäpp, livet går vidare för att det måste, det är grundbulten oavsett. Undrar hur vi hade klarat det?
Katten ser intressant ut, känner inte igen rasen, eller korsningen.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:26

Tack Stefan!
Jo, de har liksom inget annat val än att bara fortsätta och kraft för att renovera blir det inte så mycket över när det mesta går åt för att få mat för dagen.
Katten är nog en typisk gatukorsning och jag befarar att den har skabb dessutom.

Svara

2017-01-25 11:28   gertiehjärtat

Hej Margareta!
Tittar in hos dig då och då när jag är inne på Fotosidan, har dock inte kommit mig för att kommentera förrän nu...men, bättre sent än aldrig:)
Uppskattar ditt sätt att skriva och kombinera bilder, alltid intressant och informativt.
Tänk bara, som här ovan, att hitta det vackra och positiva i en dylik förödelse...du har verkligen blicken!
Att resa berikar livet och öppnar ens ögon...du inspirerar och lockar till äventyr.
Hälsning från en resenär...till en annan...

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:30

Tack Gertie!
Blev väldigt glad för din snälla kommentar, ser att det är några som är in och läser men inte så många som lämnar avtryck efter sig.
Nepal har, sedan mitt första besök där för 18 år sedan, legat mig varmt om hjärtat. Har fadderbarn, men för långt bort för att vi skulle få till ett besök.
Fick träffa och även bli bekant med så många vänliga människor på den här resan.
Svårt att bara se eländet när människorna är så positiva.

Svara

2017-01-25 15:30   norrmarken

Jättefina bilder igen från gatulivet i Kathmandu. Får mig att längta tillbaka trots eländet och korruptionen....
/Uffe

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:36

Tack Ulf!
Nog är det en berikande resa på många sätt att komma till Nepal.
Trots dammet som lägger sig överallt, de lägger ner vattenledningar och gräver upp gata efter gata, så det dammar extra mycket nu. Ändå trivsman där.

Svara

2017-01-25 18:44   Gun-Inger Arvidsson

Han med äggen är tuffaste ägghandlaren jag sett.
Tycker annars de är tuffa som har ett flak på bussen.
Katten ser sjuk ut det är de klarat kanske mer därhän här
Varje bild har sitt budskap.
Mår du dåligt av att se så mycket elände.
Nyttigt se.
Gun-Inger.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:38

Tack Gun-Inger!
Ägg och kyckling är billigt där nu, överproduktion säger de, så det säljs mycket ägg.
Katten hade säkert fått skabb, många hundar och katter hade det.
Klar man blir påverkad av allt elände, men de glada och vänliga människorna gör att man står ut. Kan de så varför ska jag klaga. Får alltid ett leende och frågar jag om jag får ta en bild så blir leendet redare och sällan, sällan någon nekar.

Svara

2017-01-25 21:33   Bjarne

Mycket intressanta och talande bilder om gatulivet efter katastrofen. Tragiskt med alla som inte har jobb eller tak över huvudet. Verkar ändå vara en intressant plats att besöka, där livet trots allt går vidare, som du skriver.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:40

Tack Bjarne!
Arbetslösheten är stor och det sägs att Nepals störst exportvara är arbetskraft. Många jobbar till slavkontrakt i arabvärlden, men skickar ändå hem pengar till familjen.

Svara

2017-01-25 22:07   Stican

Det är inte så lätt att förstå hur människorna orkar med alla de umbäranden som de får gå igenom. Däremot är jag mycket tacksam som får leva i min relativt skyddade värld. Det är fint att du påminner oss med dina bilder.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 13:43

Tack Stig!
...och så klagar vi här i Sverige. Barn kan inte läsa sina läxor om de inte har eget rum, här får de vara glada om de får gå i skolan. Såg många barn sitta med sina läxor på föräldrarnas arbetsplatser.
Minns hur jag stannade upp mitt i en syssla då jag kom hem från Nepal första gången, de pratade om barnfattigdom på radion och de sa att det var i Sverige? Jag hade sett hur det var i Nepal och kunde inte få ihop det med att vi hade fattigdom i Sverige. Det stämde liksom inte, där hade inte alla barn kläder som räckte till.

Svara