It's a cat

På vår resa har vi kommit fram till Thaulle, vårt hotell ligger vid Yoda Lake. I väntan på att rummen ska bli klara tar jag och maken promenad ner till byn Thissamaharama.

På väg ner till byn träffar vi på en katt och en ekorre som härjar runt i ett träd, jag stannar upp med kameran i högsta hugg för att försöka få en med både katt och ekorre på samma bild. Men ekorren tyckte nog att katten inte var någon trevlig lekkamrat och kom inte tillbaka. Men när jag står där vid trädet kommer en tuk tuk, föraren stannar och kollar vad jag håller på med. Han tittar länge och ser lite road ut, till slut säger han; It's a cat!

Känner mig lite fånig, fast han kanske trodde att vi aldrig sett en katt tidigare och tyckte det var ett exotiskt djur. Så jag överger katten och promenerar vidare. Träffar på några barn på en karusell som vinkar glatt och ropar hej, hej fast på sitt språk.

Alla i byn är så trevliga och alla hälsar glatt på oss.

Barnen går i skolan i två pass, de yngre har morgonpasset och när de går hem vid lunchtid kommer de äldre barnen.

Vi gör inget besök i byns stormarknad.

Promenerar bara vidare.

Hittar några väggmålningar också.

En del verkar vara reklam, kan det här vara för hundmat?

Brödbilen kommer med påfyllning till butikerna.

Nere vid sjön hittar vi den lilla strandbaren. Storsäljaren är kokosvatten.

Här nere vid sjön ligger de lite finare villorna, de verkar inte vilja ha besök.

Det är svettigt att ta promenader här i Sri Lanka så vi går tillbaka mot hotellet.

Slår oss ner i skuggan vid poolen och tar en drink. Deras ananasjuice är underbart god.

                                                                                    föregående  - nästa

En promenad i Stenstaden

Dags att bekanta sig med Stone Town. Vi trotsar värmen och tar en promenad.

Staden och ön har en brokig historia. 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Omkring 1830 flyttade sultanen av Oman sin huvudstad från Muskat till Zanzibar. Kryddplantager anläggs och ön blir ett centrum för handel med bland annat slavar. I slutet av 1800-talet erövras ön av Tyskland och blir en del av Tyska Östafrika. 1890 byts styret och ön blir ett brittiskt protektorat. 1963 blir Zanzibar självständigt och blir en konstitutionell monarki. Men bara ett år senare störtas Zanzibars sultan. Ön förenas med Tanganyika och unionen Tanzania bildas.

Vi vandrar iväg in bland de vindlande gränderna.

Där är det lätt att gå vilse tur att jag har Maps.me i mobilen om vi skulle villa bort oss.

Alla är så vänliga är och hälsar glatt med ett Jambo, som betyder hej. Den här lilla flickan ville också hälsa och kikade ut och ropade Jambo, när vi svarade så hörde jag hur mamman där inne bakom skynket sufflerade med "how are you".

Vi vindlar oss vidare in bland gränderna och hamnar på en gata med souvenirbutiker.

Vi kommer fram till det gamla fortet.

Det går att betala inträde och gå in och se hur det ser ut innanför murarna, men vi hade blivit förvarnade om att där inne fanns det inte mycket att se så vi nöjde oss med att titta på det från utsidan.

Vi går ner till stranden och tar igen oss en stund.

_____________________________________________________________________

Stenstaden kallas ibland för katternas stad och det var inte så konstigt för här vimlade det av katter.

Den lilla byn.

Om man har gått ända bort till fyren så hittar man också den lilla byn Nungwi. Vi promenerar sakta igenom byn och en av byborna berättar för oss om livet där.

De flesta här lever på fisket, tempot är så som de säger på Zanzibar, pole, pole alltså sakta sakta.

Man bor i enkla små hus.

Mycket av livet är ute på gatan.

Fast man har ett shopping center.

Även en restaurang, fast den var stängd då vi kom.

Skomakaren hade tagit siesta. Stenhögen som ligger vid skomakarståndet är den sten de bygger sina hus av. Värmes den upp så smälter den och blir som cement.

Även en fotostudio hittade jag. 

Minst ett sådant här träd finns det i varje by, inte bara för att de ger välbehövlig skugga utan dess blad har dessutom läkande effekter. Tror inte det fanns någon sjukdom som den inte ansågs bota. bra mot allt alltså.

Som sagt, så var tempot i byn ganska långsamt.

Men det lugna tempot till trots så arbetades det, den här kvinnan flätade korgar. Barnen lekte runt omkring och det fanns alltid vuxna till hands.

Här bakas det typiska zanzibarbrödet. Någon som ser lite sugen ut där.

Grönsakshandlaren hade inte siesta.

Allt tas tillvara på, kokosnötskalen kommer också till användning. De kokas till de blir mjuka och grävs sedan ner i sanden, sen kan man få loss fibrerna och göra rep av dem. Repen används sedan till det mesta, bl.a. så flätas det sängbottnar av dem.

Barnen kommer från skolan och lockas till den lokala affären. De går i skolan i två pass, de yngre går på förmiddagspasset och efter 12 då skolan är slut för dem så kommer de äldre barnen. Alla barn har skoluniform.

Den här lilla killen är tydligen yngre än sju år för han har inte börjat skolan ännu, utan kan leka med sitt tunnband.

Alla byar av aktning ska tydligen ha en rondell, även den här har en. 

Livet går vidare.

Mitt i all förödelse så går livet vidare.

Tvätten måste tas om hand även om man bor med utsikt ut över torget med alla raserade hus och tempel.

Damerna på balkongen har utsikt ut över Trailokya Mohan Narayan templet, som förr var ett tre våningar högt tempel, nu är det bara den trappstegsformade bottenplattan kvar.

Ja hela torget har förändrat karaktär.

Mat måste man ha.

Även katten vill ha lite smakbitar.

Disken tas om hand.

Kommersen i de butiker som är kvar fortsätter som vanligt. 

De flesta leveranser sker till fots eller med cykel.

Överallt slits det med återuppbyggnaden. " Let's Rebuilt Together..."

Fast lite vila kan man behöva.

Men inte alla har fått något jobb och deras hem blev helt förstörda i jordbävningen.

Livet är ganska så tungt för en del.

Förr var det många heliga män som försökte få lite inkomster på att turisterna fotograferade dem, nu såg jag bara en. Han var väldigt stolt över sitt skägg och visade hur lång fläta han fått.

Två år har det gått sedan den förödande jordbävningen, så mycket finns kvar att göra. Inte lätt att ha ork för att hålla rent på gatorna heller, finns ju ingen riktigt organiserad sophämtning.

 Men som sagt, livet måste gå vidare.

Föregående inlägg om Kathmandu.

Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________