Lekande barn och handtvätt.

Återvänder i tankarna till Uganda, det blev ett litet avbrott i bloggandet men tar det sista inlägget nu. Sista dagen där tog jag en kort promenad, var ganska trött efter alla vandringar så det blev bara en kort promenad, men träffade lite folk på den också.

Den här bonden skulle föra sina djur ut på bete.

Träffade på två små killar som höll på att bygga sig ett par styltor med hjälp av pinnar och rep. På återvägen var den här kille klar med sin och testade hållbarheten. Jag försökte visa honom att det var lättare att hålla balansen på styltorna om han höll dem på ett annat sätt. Han provade och det fungerade bättre.

En vanlig leksak i Uganda var att rulla däck.

Vi ska vidare och  det är intressant att se alla små byar vi åker igenom.

Vi kommer till gränsen mot Rwanda och nu ska det bli spännande att se hur det går till där med gränsövergången och pass och tullkontroll. Första kollen sker i ett litet tält, där vill de se våra pass och veta vad vi jobbar med. Pensionär räcker inte utan de vill veta vad vi jobbade med innan.

Sedan är det dags för handtvättning, visserligen kallt vatten och utan tvål, efter det feberkontroll. Jag hade bara 35,6 så anses vara frisk. Här var de inte oroliga för coronaviruset utan det är spridningen av EBOLA som oroar.

Sedan får vi tillåtelse att komma över till pass och inresekontroll. Mitt visa är redan klart så det går ganska fort.

Alla hade sina papper i ordning så vår färd fortsätter nu i Rwanda.

Till Rwanda får man inte ha några plastpåsar med sig, redan 2008 förbjöds de. Många försöker smuggla in plastpåsar i landet, kommer de på en så kan man få  upp till ett halvårs fängelse. Trots att de är totalförbjudna så var det ingen som gick igenom vårt bagage.

I Uganda var det bilisterna som ägde vägen, fotgängarna flyttade sig och gick i vägkanten. I Rwanda har presidenten bestämt att vägen tillhör fotgängarna och det syns för det är många som går på vägarna. Det tar lite tid för oss att köra från gränsen till Kigali för topphastigheten på landsbygden är 60 km/h och i tätorter 40 km/h.

Till slut når vi Kigali och där är trafiken tät.

Fast mest är det motorcyklar och vanliga cyklar. De med grön hjälm är taximotorcyklar.

Vi har gott om tid innan vårt flyg ska gå så vi slinker in på  det klassiska Hôtel des Mille Collines för att fukta struparna. Det är mest känt för att ha fungerat som flyktingläger under folkmorden i Rwanda för mer än 1.200 personer. Hotellchefen Paul Rusesabaginas historia har filmatiserats i Hotel Rwanda.

Sedan har vi bara att köra till flygplatsen, där har de en stor modern röntgen som hela bilen körs igenom.Vi passagerare fick gå vid sidan om.

2020-03-12 16:14   Mats Axelsson

Roligt med all information och bilder från en så annorlunda kontinent!
/MA

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-03-13 11:05

Tack Mats!
Var en lite annorlunda resa, men så trevliga länder.

Svara

2020-03-12 16:59   pdahlen

Snyggt att de försöker hålla smittan utanför gränsen, något som vi borde ha tagit efter. Intressant som alltid

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-03-13 11:07

Tack Peter!
Här hade inte Coronaviruset spridits så mycket, inget fall i Afrika då. De var mer rädda för EBOLA, en fruktansvärd sjukdom.

Svara

2020-03-13 09:20   Stican

Det var intressant att få följa med på din promenad genom landskapet och roligt att se hur barnen leker med mycket enkla saker.
Ha det gott /Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-03-13 11:08

Tack Stig!
Synd att jag inte orkade gå så långt den morgonen för det var trevligt att möta lokalbefolkningen.
Enkla redskap, men kul hade de.

Svara

2020-03-14 13:55   Bjarne

Mycket bra bilder Maggan! Det är nyttigt att påminna sig om att förutsättningarna för livet ser olika ut i olika delar av världen.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-03-16 22:02

Tack Bjarne!
Nog har vi olika förutsättningar här i livet och medan vi här nu kämpar för att få bukt med coronaviruset så kämpar de vi träffade där i Uganda med att överleva inkomstbortfallet nu när turisterna inte kommer. Tuff för dessa företagare.
Har kontakt med några på Facebook och de har det verkligen tufft.

Svara

2020-03-16 17:14   Gertie

Intressant och fina bilder som gör att jag längtar tillbaka till Afrika...igen! Har missat detta inlägg, men nu är jag åter här och jag uppskattar det jag ser. Färgerna hos både folket och på husen är en ständig källa till glädje och något som är positivt är detta med plastpåsarna. Det är tydligen många av Afrikas länder som är och har varit i framkant där och vad jag kunde se så hade det haft effekt.
Att bli "tempad" har nästa blivit rutin för oss, först i Afrika för Ebola och Gula febern och sen på nästan alla offentliga platser nu när vi var i Asien...för Coronan.
Tack för titten och du...nu får vi verkligen leva på våra minnen! Hoppas bara att det inte blir alltför länge, men jag befarar det värsta och tror inte att det kommer att bli sig riktigt likt på resefronten, när det väl är över...tyvärr.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-03-16 22:16

Tack Gertie!
Uganda och dess folk tog mig med överraskning och storm. Så trevliga människor vi träffade på.
Kan förstå att det blev mycket kontroller för er nu.
Rwanda var verkligen rent på plast, såg inte en enda påse eller plastflaska slängd. Fick berättat att vid en städdag som landet hade så var folk ute och sopade vägarna med kvast.
Tror tyvärr att det här resestoppet blir långvarig och sedan gäller det att resa inrikes för att hjälpa upp vår turistnäring. Kul det med.

Svara