Du får se en hel del under din resa i Österlandet. Det Svenska språket i Finland talas i en ganska smal kustremsa, runt nästan hela kustlandet. Då jag första gången med Birgitta besökte mina gamla hemtrakt sa hon : Du Hans, jag vet inte att jag är i Finland, då alla som vi har besökt talar svenska. Denna sk. språkgräns mellan det svenska och det finska språket kan ibland vara mycket tydlig. På landsbygden händer det ibland, att grannarna inte kan tala med varandra från gård till gård. Inom den finska armen har man löst detta genom att all kommandospråk är på finska. // Ett litet dystert inslag i det finska livet som du hittade, är hjältegravarna. Vi bodde vid en järnvägsstation under kriget. Hit kom det i trälådor, liken efter de vid fronten stupade soldaterna. Ibland var det endast 5- 6 trälådor som låg i sommarvärmen på lastkajen. Men det hände också att det var mer än trettio lik på väg till likboden. Då de vida omkring likstinkande lådorna sedan hämtades, blev det alltid stora högar med vita likmaskar kravlandes kvar efter dem på lastkajen. Jag tänke ibland på dessa mina sorgsna ungdomsupplevelser, då jag på Finska Sjävständighetsdagen med ett blankt officerssvärd i handen, stod vid hjältegravarna med i hedersvakten. Förlåt om jag har skrivit för mycket ! / Hans