Jozani och attacken underifrån.

Vi vandrar vidare in i Jozani nationalpark och vår ranger berättar om alla växter och träd vi ser. Stolt visar han upp Mama Mtondoo, ett ståtligt mahognyträd som tros vara mer än 200 år gammal

Mest imponerande är dess "rötter" som kraftfullt slingrar sig iväg.

Här på trädet får vi också syn på den Afrikansk jättesnigeln den  kan bli hela 15 cm och är världens största.

En fin promenad får vi i den här täta och frodiga skogen.

Vår guide gör oss uppmärksam på de små hålen som finns i marken lite här och var, där lever det små krabbor. Det beror på att grundvattnet finns bara en halvmeter under oss, vår guide försöker få en krabba att bita fast i ett blad. Den här är inte så samarbetsvillig och mitt förslag om att han ska testa med fingret istället tycker han inte är någon bra idé.

På vissa ställen går grundvattnet upp i dagern och där trivs grodorna.

Den här ödlan borde jag inte ha stannat och fotat, för det var då som underjorden anföll. Det finns inte bara jättesniglar här utan även jättemyror och de angrep mig i samlad flock när jag stannade till här.

Det var inte bara en som attackerade mig utan hela släkten. De kröp in innanför byxbenen och bet sig fast. En myra som jag lyckades slita loss bet sig fast i fingret så hårt så det blödde och jag behövde hjälp för att få loss den. Myror tillhör de varelser som jag inte gillar och definitivt inte då de anfaller i samlad tupp innanför byxbenen. Jakten fortsatte ända tills jag kom till hotellrummet och hittade två till, men där slutade deras liv abrupt. De här myrorna kan bli hela 2 cm stora.

När jag höll på med min myrjakt och hoppade runt för att inte få fler på mig så dök de blå Sykes aporna (Tre Blue Sykes Monkeys) upp. Kärt barn har många namn och de kallas också för Diademmarkatta och blå markatta. De brukar vara svåra att upptäcka men vi fick se en. Nu var det inte så lätt att fota och samtidigt både jaga myror och undvika att stå stilla för att inte fler skulle ge sig på mig.

Gillar du inte myror, ser den här ut att säga.

Fast mest spanade den efter något att äta och brydde sig inte så mycket om oss fyra som beundrade den. De bildar flockar med 10 till 40 medlemmar men vi såg bara en enda.

Vi lämnar de afrikanska jättemyrorna, även om jag nu ofrivilligt tog med mig några därifrån, och åker vidare till mangroveträsket.

2017-11-09 17:08   Bjarne

Du fick bra bilder på de imponerande trädrötterna tack vare att du gick nära. Fina bilder på aporna också, fast usch för de där myrorna!
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-11-11 09:57

Tack Bjarne!
Elaka myror är inte roligt.

Svara

2017-11-09 18:36   Heléne Alklid

Vilka magnifika trädrötter! =) Verkligen annorlunda från dom man ser här hemma!
Finfina bilder Margareta!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-11-11 09:57

Tack Heléne!
Maffiga träd var det.

Svara

2017-11-09 23:19   Stican

Ståtliga träd med fantastiska rötter, fina porträtt på aporna och de otäcka myrorna.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-11-11 09:57

Tack Stig!
Efter den attacken så är myror en än minde favorit.

Svara