S:t Margaret's Hope

Längre söderut än till S:t Margaret's Hop kommer vi inte med bussen.

Jag, min make och två damer kliver av där.

Om man kan kalla det för färg, så har husen ganska så enhetliga färger.

Har man ingen stege så kanske den här metoden är praktisk vid fönsterputsning, jag såg aldrig om hon brydde sig om att putsa torrt sedan, men det var många litermått med vatten som hon kastade upp mot fönstret på övervåningen.

Vi promenerade vidare.

Den lilla staden kändes ganska idyllisk och den känslan förstärktes då en liten flicka kom ridandes.

Här finns ett smedmuseum.

Lite fönstertittning.

och några dörrar.

Väntar kanske högvatten.

Stan är inte så stor och om man fortsätter vägen till höger så kommer man till piren, där går färjan till fastlandet.

Piren eller kajen syns där borta, men dit ska vi gå sedan.

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.

Lunchpaus.

Man måste ju äta ibland och när man är på resa är det trevligt att testa det landets specialiteter. Inte alltid som det blir så gott eller frestande men oftast intressant. Jag hade läst om en maträtt som jag inte hittat på något annat ställe i Singapore men här nere vid floden fanns det en hel del av de speciella maträtter som guideböckerna omnämner. Se här bara att välja och vraka.

Men den maträtt som jag sökte och ville testa var Chilli Crab.

Efter båtturen letade vi oss ner till kajkanten och hela raden av serveringar som ligger där.

Inte bara vi som är hungriga.

Vi var först på plats men med sju timmars tidsskillnad stämmer inte mattiderna alltid överens med magens mattider.

Jag kan bara säga att gillar du krabba och inte är rädd att bli lite kladdig om händerna så beställ in en Chilli Crab med brödbitar till. Det var så gott!!! Det vita som servitrisen håller på med, på bilden ovanför, är plastförkläden som var skönt att ha på sig när man äter den maträtten.

Nykokt och färsk var den också.

Krabban var visserligen dyr men om man vill ha en Singapore sling att läska gommen med så är den betydligt billigare här vi floden än på Raffles. På Raffles kostar den 200 kr här får du den för ungeför 55 kr. Fast det är visserligen med ++ som står för skatt och serviceavgift.

 Mätta och belåtna orkar vi med en promenad i området.

Det går åt mycket vatten i värmen.

Titta på balkongen högst uppe vid ena tornet.

Passerar ett kontor med en fin grön vägg. Människorna här i Singapore är väldigt vänliga och ett exempel på det är att när jag stannar upp och tar min bild genom fönstret så stannar en herre och berättar att den väggen kallas för "The green wall" och jag får gå in och fota om jag vill, men jag tycker det blir roligare utifrån med speglingar och folk som är på väg in.

I de här kvarteren blir man lätt både lång och smal.

Fönsterputs.

Fönsterputsning på hög höjd är inte någon sysselsättning som jag skulle vilja ägna mig åt. Känns som om höjdrädsla kommer med åren och jag skulle inte ens kunna tänka mig att klättra omkring i träden numera, så som man gjorde som barn. Men det är tur att det finns personer som inte drabbas av svindel bara de tittar ner från kanten på en liten kulle. Den här killen verkar vara av det mer härdade slaget. Så här i närbild ser det inte så farligt ut.

Men zoomar man ut lite så känns det som lite pirr i magen, bara av att titta på honom.

För att inte tala om när man zoomar ut ändå mer och ser hur högt huset är. Då blir han till en liten prick där uppe på husväggen. Huset fortsätter dessutom en bit till ner mot marken, det syns inte för jag står på en gångbro ovanför gatan.

Lite tryggare och säkrare känns den här sorten av mekanisk fönsterputsning. Där sitter det en arm högst upp på hustaket som sänder ner en låda som putsar fönstren.

Undrar hur de putsar fönstren i ett sådant här hus och undrar också hur det känns att bo i en sådan kub. Fönstren verkade inte precis nyputsade men jag såg att huset var bebott.