Finbesök vid campen

Nu kommer vi till besöket som vi fick under middagen. Det var den här lilla gynnaren som plötsligt stod utanför matsalsfönstret.

Det var en  liten skygg polarräv som kom på besök, den är nog lite van vid att det finns folk här men är ändå väldigt skygg och gömmer sig under uteborden.

Men även lite nyfiken.

Sätter sig en stund och funderar på vad den ska göra.

Verkar tycka att det var lite för mycket folk där och ingen ville dela med sig av sin mat heller.

Jag drar.

Men vilket charmigt besök vi fick.

. 

Nästa dag då det är ganska tomt på folk så får jag syn på räven igen.

Den smyger omkring i backarna bakom campen.

Klättrar uppför en backe och får syn på killen som håller på och lagar elaggregatet.

Den ser nästan ut som den säger ; Va! Var kom du ifrån, när den upptäcker honom.

Fast han såg ganska ofarlig ut, så räven fortsätter.

Promenerar vidare.

När det var helt tomt ute, så får jag åter syn på den genom fönstret. Den har upptäckt att gubbarna från kommunen inte har ätit upp hela sin matsäck. Snabbt nappar den åt sig en kaka.

Förvinner iväg med sitt fynd.

Skrattar sen glatt över sitt upptåg.

Sätter sig sedan så fint så jag får den med ren bakgrund, bara glaciären bakom.

Sitter där en stund. 

Åh, så trött jag blev.

Sover en stund innan den snabbt försvinner upp på berget igen. 

Sedan åkte vi tillbaka till Ilulissat och på den resan hände ingenting. 

Det regnade så de flesta satt inne, mycket folk var det för nu ville många passa på att åka ut till glaciären innan säsongen var slut. 

De som kom ut till campen nu var de sista entusiasterna för den veckan stängde Eqi campen. 

.

Nästa om Grönland

.

Räven raskar.

Sticker emellan med lite nutid och sommar och sol och djurliv i stan. Vi har en räv, ja länge trodde vi att det var en räv, men har sett att det är faktiskt är två rävar som kommer och besöker vår tomt. De kommer ganska regelbundet och vi har sett dem många gånger men nästan alltid är det för mörkt för att fotografera. Vid de få tillfällen den kommit  på dagtid och då jag varit ute så har den varit så skygg så det mest varit ett rött streck som farit fram över gräsmattan. Räv har jag lyckats fotografera på andra ställen, men aldrig vår räv.

Just nu är vi hundvakt till labradoren Ronja och henne favoritplats på kvällarna är att ligga ute på balkongen och spana in omgivningen, i kväll så förde hon ett fasligt liv. Skällde och morrade för fullt, det händer inte ofta så jag förstod at det var något särskilt på gång där ute. Hade sinnesnärvaro att rycka till mig kameran innan jag gick ut för att titta vad som var på gång och mycket riktigt, där var något som Ronja tyckte inkräktade på hennes revir.

Ändra på några inställningar i kameran hann jag inte med i brådskan med att försöka få en bild på vår vän räven. Han raskade på ganska snabbt över gräsmattan. Nästan så det blev ett streck även nu.

Men lite nyfiken var han ändå, så han stannade upp för att markera revir på en av blomkrukorna. Tittade där när jag var ute och vattnade och såg att det var inte första gången han markerat just där, för inne i krukan hade han lyckats lägga av ett visitkort. Pricksäker räv.

Nyfikenheten tog överhand och Mikel stannade upp igen och spanade upp på oss på balkongen. Han ser lite skabbig ut, men det är nog bara vinterpälsen som han håller på att tappa. Pälsen på ryggen ser ullig ut och gör att han ser kutryggig ut. På vintern ser han så frodig och välmående ut.

Sedan tyckte Mickel att det räckte och slank ner under staketet, där han gjort en öppning och där jag sett honom försvinna flera gånger.

Bara svansen viftade till som avsked och så var han borta, för gott för denna gång trodde jag.

Men räven är nyfiken och ville tydligen kolla in vad det var för nytt som hade uppenbarat sig på hans tomt. För det tog inte många minuter innan han dök upp i grindhålet ut mot allmänningen. Där stod han en stund och kikade nyfiket upp mot oss.

Så äntligen har jag fått vår Mickel på bild.

Björnen sover...eller?

Att sitta i gömsle kan vara både spännande och långtråkigt, spänningen blir av att man vet ju inte vad som kommer att hända och om något kommer att hända. För att komma till ro och inte störa så ska man vara i gömslet före klockan sex på kvällen och sedan vara så tyst som möjligt. Vi tre som satt i vårt gömsle viskade och var noga med att inte föra något oväsen. Den här kvällen hade vi strålande väder och fåglarna på myren utanför var i full gång så vi hade något att rikta våra objektiv emot. Stenskvättorna hade fullt upp med att samla mat.

Även en stenskvätta måste vara vaksam och kolla läget ifall det kommer någon björn. Kolla där framme.

Kolla till höger...

och kolla till vänster.

Bra då kan jag fortsätta med mitt arbete.

Vackra träd här på myren.

Men vad är det som skymtar i ögonvrån, kan det vara en björn som kommer.

Nej, det är Mickel räv som tassar fram. Han är väldigt vaksam och reagerar på klickandet från kameran.

Spanar bort mot gömslet så vi slutar fotografera honom och bara tittar.

Kråkorna och korparna brydde sig inte om räven.

Så vi ägnade oss att fota fågel.

-Nej ta inte på mig!

Fåglarna blir lite oroliga när en örn dyker upp, men den försvinner så snabbt så ingen hinner med att ta någon bild ... men vad är det som anas där inne i skogen? Något stort och brunt dyker upp.

Det blir om möjligt ändå tystare inne i gömslet och man hör bara några flämtningar, för visst är det en björn som kommer lufsandes.

Sakta rör den sig över myren, det är en stor björn. En mycket stor björn.

Undrar hur stor han kommer att vara till hösten då han ätit upp sig under sommaren.

Det har hunnit bli ganska mörkt så jag får skruva upp ISO rejält.

Han lufsar lite fram och åter, men verkar inte bli frestad av något som finns där att äta.

Det klafsar rejält om hans stora ramar då han traskar fram på myren.

Så till slut fick jag se att det går att få syn på svensk björn också.

Nästa morgon fick vi ett vackert ljus över myren och glada och nöjda drog vi vidare på nya äventyr.

En stor eloge till Johan vår guide och Margareta som försåg oss med så goda middagar.

I lördags åkte vi till Falun.

Tar en liten paus från Singaporebilderna och tar lite nutid. Som sagt så skulle vi på en liten tur upp till Falun, det var dags för besök hos svärmor på äldreboendet i Hedesunda och den här gången tog vi en rejäl omväg med övernattning på vägen dit.

Men de stora vägarna där man bara blåser förbi allt, kändes som ett dåligt alternativ. Vi tog lite extra omvägar och blev riktigt trevligt belönade också. På ett ställe trodde vi att det var en påkörd räv som låg mitt på vägbanan men det var bara en räv som valt en ganska ovanlig sovplats men den reste sig och försvann in i buskarna innan vi var på skottavstånd med kameran.

Lite längre bort så fick vi syn på en annan räv som var ute på sorkjakt på en äng. Den var så snäll att stanna kvar en liten stund och posera för en bild också.

Det tackade jag lite extra mycket för. Jag har sett rävar vid flera tillfällen och vi har även en räv som kommer och besöker vår tomt, men inte har jag lyckats fotografera den eller någon annan någon endaste gång. Inte ens en suddig bild har jag fått.

Den här räven stod en liten stund och iakttog oss, bilen är ett bra gömsle. Sedan tyckte den att det räckte och gav sig av i språng.

Förstorar man så blir det bättre, men det vet väl alla numera.

Full fart, så att den hängde i luften ibland.

Men den tyckte nog inte att vi var så farliga ändå för i skogsbrynet stannade den upp och kollade läget.

Det var ett fint möte på väg till Dalarnas residensstad. Där i Falun  blev jag lite fundersam över ett annat möte. Är det här en falubo?

I Falun var det höst.

Jag var glad att jag tagit vinterjackan med mig.

Eftersom jag är mormor så var det kul att hitta min egna gata här i Falun.