Fine dining på grönländska och när man jagar en stjärna.
Vi startar med en av restaurangens signaturdrinkar. Smakrik och kyld med glaciäris, så klart.
En del av smaksättningen var från den här burken. Huvudingrediensen plockas i naturen och får smaksätta vodkan under lång tid.
De första fyra smårätterna får vi serverade där i baren.
Till maten serveras väl utvalda viner som ska stämma perfekt med maträtten.
Det här är salladslök med krabba och tomater, vackert upplagd och serverad på en bädd av mossa.
Samtidigt får vi in en liten rätt med lamm och caviar. Kan ju bara säga att dessa smårätter verkligen retade smaklökarna.
Sedan kommer det in renhjärta med rabarber serverat på valnötter. Valnötterna blev kvar för min man tycker inte de är så goda och jag är lite överkänslig för just valnötter. Bäst att lämna dem.
Sedan kommer vi till det äventyrliga. Mattak.
Mattak är en traditionell rätt från Grönland, som består av valhud och späck, Det är en viktig del av den inuitiska kosten och äts ofta rå. Mattak har en tuggig konsistens och en smak som kan beskrivas som en blandning av nötter och fisk. Det är rikt på vitaminer och näringsämnen, vilket gör det till en värdefull näringskälla i de arktiska regionerna.
Här är den visserligen serverad med restaurangens eleganta finnes och på två stenar från naturen, men jag kan säga att den maträtten kommer jag inte beställa in fler gånger. Det räcker med att ha fått testa den en gång, men samtidigt glad att ha fått göra det.
Därefter förflyttar vi oss till bordet. In kommer brödet, nybakat och väldoftande. Bröd som kommer in före maten brukar inte få så mycket uppmärksamhet, men det här förtjänar nästan en egen sida. Så gott och även vackert.
Vi får två olika och jag känner nästan smaken och doften då jag ser bilderna.
Hovmästaren berättar att de använder grönländska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Det som vi inte kan få tag på lokalt kommer från andra nordiska länder.
Våra råvaror kommer från hela Grönland, från isfjordens djup mellan de enorma isbergen till topparna på de branta, snötäckta bergen. Vi använder även bifångster från bland annat fiske. Det är vårt sätt att stödja lokalsamhället och säkerställa fräscha och autentiska smakupplevelser.”, säger han, samtidigt som vi blir serverade en tallrik med pilgrimsmussla, ramslök och en liten spröd dekoration.
Till det en Weissburgunder Cardonnay.
Nu är det dags för den välbekanta hälleflundran, det är säsongens fisk så helt klart ett naturligt val av fisk. Den är smaksatt med verbena och mörk choklad.
Restaurangen är känd för sin eleganta atmosfär och så klart den fantastiska utsikt över Diskobukten och de majestätiska isbergen.
Nu är det dags för en rätt som kallas för Reklinger, serveras med äggula, "brown butter-caviar-truffle".
Till och med besticken som vi äter med är lokala, de här knivarna tillverkas speciellt för restaurangen av en lokal hantverkare.
Eget märke och symbol dessutom.
Samtidigt som maten serveras får vi information om den grönländska matkulturen.
På grund av det kalla klimatet tar det lång tid för mat att växa och mogna. Men detta resulterar också i rena och färska ingredienser av oöverträffad kvalitet. Vi vet hur man bäst hanterar de lokala råvarorna, och vi använder gamla tillagningsmetoder, som hängmörning, rökning, saltning och tillagning av maten på en grill med ljung från den steniga bergssidan. Resultatet är en helt autentisk upplevelse och utomordentligt rika smaker.
Fjällripa, svamp, jordärtskocka och pumpa.
Besticken till nästa rätt är väldigt speciella, även de tillverkade av en lokal hantverkare, kniven har ett isbjörnsfodral.
De passar bra till renen vi nu ska äta, serveras med sås med moreller, toppmurkla och en skiva rödbeta.
Vinet till dekanteras i en mycket speciell karaff, när vinet sedan hälls upp i glasen låter det som musik, som om vinet sjunger.
Kockarna som arbetar här är mästare på sina områden, här har vi vår kvälls kock.
Han kom precis in med dagens dessert, som är en mjölkchokladmousse med kråkbär och ett sprött tuillekex som dekor.
Till kaffet efter maten får vi fyra goda praliner.
Vinerna som serverades till maten var:
Sancerre, Guy Saget från Frankrike.
Chardonnay/Weissburgunder från Tyskland.
Cava, Naveraan från Spanien.
Santenay, J.C Boisset från Frankrike,
Cab. Sauvignon, Sebastiani från USA.
Riesling Auslese, F. Haag från Tyskland.
.
Verbena å mörkchoklad mm riktig känner doften av citrus.
Tur det blir många rätter när det dekoreras och läggs upp i mindre mängd.
/N
Alla rätter där var utsökt goda, förutom valhuden då. Den var bara seg.
Nöjer mig med pralin o vin..
HaD/Gunte..
Nog var det smakligt och gott, allt utom valhuden. Den var mer intressant att få smaka eftersom det är så vanligt på Grönland att äta den.
Det var ikke lige den slags kulinariske oplevelser, som jeg havde forventet at se super madfotos fra. Velbekomme siger jeg bare :-)
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Gott var det och intressant med den grönländska twisten på rätterna.
Valhud var intressant men inte gott.
Väldigt kul att få ta del av de olika rätterna i sån detalj och det ser snyggt ut upplagt på mossa. Många tror jag var väldigt goda, att döma av ingredienserna men det där valbiten såg inte god ut, ens med blommor på. Vackert bestick och jag såg inte isbjörnen förrän på detaljbilden. Ni har ju en hel del erfarenhet av den här typen av restaurang och jag vet att ni ätit på ställen med stjärnor. Har den här restaurangen (och kocken) en chans?
Hälsningar Lena
Etiketten är nog lite missvisande för oss för det var bara ett namn de hade på det i burken. Fanns bara från växtriket i den. De plockas i januari och får ligga länge i vodka.
Alla rätter var utsökt goda, med undantag på valskinnet det var mest segt. Men som sagt intressant och inte något man får på vanliga restauranger.
Fjällripan var också god och de små sakerna som ligger som dekor på den är friterad palsternacka. Så goda att jag har gjort det hemma också.
De snidade besticken i horn var väldigt fina.
Angående stjärna så var det deras dröm och jag tror nog att de kan uppnå det så småningom om de fortsätter att framhålla den grönländska stilen på rätterna. Nu när Koks har flyttat till Japan så finns det ingen kvar med stjärna. Med lite finslipning så kan de säkert nå sitt mål så småningom.
Kul att du kikar in här och jag tror du verkligen skulle ha uppskattat den måltiden och de fina vinerna.
Jo, hälleflundra var liksom självskriven den årstiden. hade vi varit där på våren så var det kanske torsk.