Fotboll och isberg

Vaknar till en solig morgon, det är den 29 augusti och maken fyller år.

I dag kan vi välja med att följa med på en vandring till ett vattenfall, som hotellet ordnar, eller utforska stan och området på egen hand.

Hade jag varit i form så hade nog vandringen lockat men gå i grupp nu är inte något jag vill, tror att jag skulle sinka gruppen.  De som gick till vattenfallet visade bilder på det efteråt och det var ganska lite vatten där nu.

Efter frukost tar vi en promenad ner till bryggan och det får bli en bild på födelsedagsbarnet i äreporten av valben.

Sedan tar vi en förmiddagspromenad i byn.

Det där gröna huset, undrar om inte det är ledigt för att hyra ;)

Lite här och där står det en skoter och väntar på vintern.

Vanligaste fordonet nu är fyrhjulingen.

Växtligheten på Grönland är inte så kraftig, det odlas lite men blir mest lite dill och persilja.

Blomningen på det som hemma hos oss är överblommat är i full blom här , som maskrosorna.

Grönlands nationalblomma, Praktmjölke. Den blommar också nu.

Och så finns det mycket Polarull.

Den här blomman vet jag inte vad den heter, men fick berättat att bladen användes som smärtstillande.

Grönland är inte med i EU så det samarbete som finns om mobilabonnemang, “Roam Like at Home”, det fungera inte här så att ringa hem härifrån är dyrt. Det här kanske ett försök till fria samtal. Fast anslutningen till den apparaten verkar inte vara jordad. ;)

Lunchen i dag består av ett lunchpaket, pålägget på mackan var hackad lax och strimlad vitkål. Rotfrukter som tillbehör är väldigt vanligt.

Efter lunch tar vi en lite längre promenad ut ur byn.  Vi fortsätter förbi stranden och bort mot flygplatsen.

Den består av en helikopterplatta, den används mest på vintern.

Bakom den finns fotbollsplanen.

Tror det är en match på gång där.

Ganska häftigt att se en match spelas här, med alla isberg i bakgrunden.

Vi fortsätter lite längre bort och naturen blir kargare.

Vi går tills vägen tar slut.

Där vid vägs ände, finns Arctic station. Det är Köpenhamns universitet som upprätthåller och finansierar det. Den är till för att främja arktisk forskning och utbildning på universitetsnivå inom  alla aspekter av miljövetenskap.

Jag tog inte någon bild på det stora huset, men i deras vindskydden vilade vi en stund innan vi återvände mot stan.

Det börjar dugga lite smått då vi sitter där, så det är nog ett bra beslut att gå tillbaka. Molnen upp mot berget börjar bli mörka när vi passerar cafét. Det är stans andra matställe, men vill man äta där så får man göra det före klockan fem.

Sedan ökar regnet och molnen blir mer och mer hotfulla.

Känns skönt att vi har bokat bort på hotel Disko för att fira födelsedagsbarnet. Varvar ner med en G&T med grönländsk stuk av arktiska kryddor och Iceford Gin.

Till förrätt får vi en mycket god krabbsoppa. Krabban är snökrabba.

Inte alltför överraskande så blir det hälleflundra till huvudrätt.

Ingen tårta för födelsedagsbarnet men väl en smarrig dessert, dagen till ära.

Nästa om Grönland

.

Promenad runt Qeqertarsuaq

På eftermiddagen träffade vi Dannie som skull berätta om Qeqertarsuaq och livet där, vi hade vilat lite efter förmiddagens promenad. Då var det mycket lugnt, vi träffade på några personer men någon storstadsrusning var det inte. Nu när vi kom ut så undrade vi vad som hänt. Vägen ner mot butiken var nästan som vid lunchrusning på Drottninggatan i Stockholm.

Är det fest på gång, eller vad? Tog ett tag innan jag förstod att det hade anlänt ett kryssningsfartyg. Det var för stort för att komma in till hamnen utan körde in passagerarna i livbåtar. Bor ungefär 500 personer i Qeqertarsuaq,  tror nu att folkmängden fördubblades på några minuter.

Men det var inte kryssningsfolket vi skull titta på nu, utan stan. Dannie väntade vid hotellet och han började med att berätta hur Qeqertarsuaq uttalades. Det första Qet ska uttalas som ett A långt nere i svalget. Redan där tog mina försök att uttala namnet slut. Grönländska är svårt, tur att många även kan danska. Danska läser de i skolan som andraspråk.

Vi gick iväg på promenaden istället. Första stoppet blir bara några steg bort, här vid annonspelaren. Där sätts aktuella anslag upp om vad som händer i staden och om det är någon fest på gång. Då skriver man bara vad det gäller, födelsedag,  dop eller liknande,  då är alla i stan bjudna. Bara att komma.

Sedan stannar vi  till vid några kanoner, de är inte till för att jaga bort kryssningsfartyg utan har använts till att skrämma bor tjuvjagande valfångare, nu mest för saluter då prominenta gäster som kungligheter kommer på besök. Kryssningsgästerna är inte bara till nackdel, för i dag då vi går gatan fram har många stånd med hantverk poppat upp. Ett tillfälle för ortsborna att få in en liten extra slant.

De här containrarna är ungefär som stans postsorteringsstation, här  läggs paket och post som kommer med båtarna..

Den där svarta saken, undrade jag vad det var. Såg dem under vår promenad på förmiddagen. Trodde att det var något att förtöja båtar vid, men de stod på platser där inga båtar fanns. Det visade sig att det var askkoppar. Man askar i hålet högst upp. De behövs nog, för många på Grönland röker.

Det här huset som ligger på andra sidan viken, är ett av de äldsta husen i Qeqertarsuaq, det hade en viktig funktion under WWII. På taket fanns det siffror och bokstäver som flygvapnet hade som identifiering då de skulle släppa ner förnödenheter.

Finns en polisstation här också, två poliser jobbar där, de har en polisbil och två snöskotrar men inte så mycket att göra. Brottsligheten är mycket låg. Ingen låser sina dörrar här och bilarna är inte heller låsta. Ofta sitter nyckeln kvar i bilen. Fast å andra sidan varför skulle man stjäla en bil här, finns inte så många ställen att åka till.

Poliserna verkar vara trevligt folk, den här fint målade stenen står vid ingången.

Efter polisstationen så kommer vi lite högre upp och får en överblick över staden.

Vid så gott som alla hus står det en svart låda, vi gissade på att det var något med sophanteringen att göra för vi såg en lastbil som åkte runt och hämtade upp påsarna som var i lådorna. Nu fick vi veta att det är en latrinlåda, där ställer man ner sin latrinpåse som sedan hämtas upp.

Här berättar även Dannie om alla de rör som går genom staden. De tjocka är för vatten och är isolerade och har även el för att inte frysa på vintern. Vattnet kommer från en kallkälla strax utanför staden. De tunnare rören som ser lite rostiga ut är för el. Elen kommer från ett oljekraftverk.

När vi tog förmiddagspromenaden så undrade vi lite om varför alla hus hade dubbla nummer. Nu kom förklaringen.

Fyran här berättar om att det här huset var det fjärde som byggdes på ön och ettan är numret på den väg den ligger.

Medan Dannie berättar om livet på ön, kan vi titta ut över området, Här uppe håller en mängd draghundar till, men de kommer vi till senare.

Vi får bl.a  höra om valfångst och veta att där uppe vid bänkarna långt ute på yttersta klippan finns det en liten stuga som valspejarna använder. 

Det fanns en där förut som var byggd av valben, den blåste bort i en storm. Den nya är byggd i trä men i samma form och nu väl förankrad.

Vandrar man iväg förbi den här lilla sjön så kommer man till valvaktarstugan.

Utsikten här uppe på höjden domineras så klart av isbergen, det går bara inte att låta bli att ta några bilder på dem.

Några från kryssningsbåten har tagit sig upp på ett annat berg för att titta på isbergen.

Vi promenerar vidare. Hoppas du orkar följa med.

I de här husen fanns en räkindustri, tyvärr flyttade den in till Aassiaat och över tusen personer blev arbetslösa. Närapå en katastrof för staden, det fick många följdverkningar bland annat att butiker inte bar sig längre och fick stänga.

Det här var Dannies mormors butik som hade öns godaste godis, den är tyvärr stängd numera.

Befolkningen på ön är nu ganska konstant, de yngre flyttar ut och de äldre flyttar tillbaka. Fast många yngre måste bo kvar ändå för öns skola har alla årskurser. Skolan ligger precis bakom kyrkan. 

Förr fanns det bestämmelser om vilka färger husen fick ha, Röd var kommunala hus, Blå var industrier och Gula för vård, men numera är det fritt att ha vilken färg som helst. 

Dekoren på det här huset är en hyllning till kvinnan som skapade dekoren på Grönlands nationaldräkt. Det är små målade träplattor som är lagda i samma mönster som pärlbroderiet på dräkten.

Det finns en legend om Diskoön också och jag gillar legender
Legenden säger att två jägare på jakt efter säl på södra Grönland tröttnade på att ön låg i vägen för dem, så de drog upp den till norra Grönland. De släpade helt enkelt ön bakom sina kajaker med hjälp av ett enda och, uppenbarligen, riktigt starkt hårstrå från ett spädbarn! När en häxa i Ilulissat såg ön närma sig kastade hon en förtrollning på ön, så att den slog i marken innan den nådde Ilulissat. Och det är därför Disco Island ligger där den är idag.

Vi tackar Dannie för promenaden och alla berättelser.

Kanske han och vi är värda en öl nu. OBS! Priset är inte för alla tre, det är grönländska priser och är för en öl. Blir ungefär 128 i svenska kronor, men man får en väldigt fin etikett.

Nästa om Grönland

.

Qeqertarsuaq på Diskoön

Vi har alltså kommit fram till Qeqertarsuaq som betyder den "den stora ön". Stor är ön, en av de 100 största i världen.

Här har man funnit spår av bosättning för mellan fem och sex tusen år sedan.

Under 1700-talet kom de första valfångarna till Qeqertarsuaq, där de hittade en lämplig ankarplats.  Valfångsten har haft stor betydelse för staden under de senaste två århundradena. Jakt och fiske är fortfarande de huvudsakliga sysselsättningarna för öns invånare. 

Nu är det lite modernare än under valfångartiden, även om det fortfarande fångas lite val, men nu för att ha till mat.

Vi möts upp vid bryggan av personal från hotellet. De har en liten gullig bil som ska köra våra väskor till hotellet.

Vi ska bo på Hotel Disko.

Vi får våra nycklar och traskar iväg till vårt rum som ligger en liten backe upp och i ett annat hus än huvudbyggnaden.

Utsikten från vårt rum ser riktigt grönländsk ut, med hus, hundsläde, skoter och hundar. Hundarna syns inte så mycket, men de finns där och ligger ihopkurade som små bollar i gräset.

När vi installerat oss så går vi ut för en promenad, är lite nyfiken på hur staden se ut. 

Det första vi möter är en dagisgrupp som varit ner till stranden och samlat in lite strandfynd, gissar att det ska bli fina konstverk av dessa. 

Vi hejar på dem, för här hälsar alla på varandra. Förstår av deras strandfynd att det här är vägen till stranden och tar den.

Ser några valpar som busar runt, åtkommer till hundarna här i stan senare.

Något, förutom hundar och trappor, som är vanligt på Grönland så är det tvätt men det är nog bara på Grönland som du kan få en bild med tvätt och ett isberg som bakgrund.

Vi hittar ner till stranden, Den svarta stranden kallas den, namnet är inte så svårt att förstå för sanden är svart.

Solen skiner och vågorna bildar fina mönster på strandkanten.

Tänk att få bo så här med den här utsikten, inget jag skulle tacka nej till.

Utsikten varierar dessutom hela tiden. Isberg är inga beständiga berg de rör sig, de flyter, de spricker och de välter.

De förändras när man står och tittar på dem.

De ändrar färg och form med ljuset och när du förflyttar dig en liten bit. De dagar vi var här så tröttnade jag aldrig på att titta och iaktta dem.

Vill man bo nästan på stranden och uppleva dessa isberg från rummet så kan man boka en igloo.

Vi fortsätter vår promenad och kommer till kyrkogården.

Eqqissigitsi, stå det, kyrkogård trodde jag, men det betyder Var i frid. 

Ser lite speciell ut om vi jämför med våra kyrkogårdar, men så här färgrika var alla som jag såg. Inte så konstigt att det är konstgjorda blommor med tanke på klimatet.

Eftersom det inte finns så mycket jord, så transporteras det hit.

Sedan promenerar vi ner till den lokala butiken, den är stor och i två våningar. Där finns det mesta som man kan tänka sig att köpa, fast det mesta är dyrt. Det första jag såg då vi kom in var en stor soffa.

Sedan finns det, förutom frukt, grönsaker och vanliga matvaror även det mest nödvändiga för ett liv på ön. 

Alla varor kommer hit med fartyg. Ett fartyg ligger just nu i hamn och lossas.

På vintern då isen ligger tjock är det problem för då kommer det inga varor in till ön, då gäller det att ha lagt på lager så man klara sig till islossningen. Det går att flyga varor in med helikopter men man kan tänka sig vilket pris det blir på ett kg tomater med helikopterfrakt.

I eftermiddag ska vi gå en promenad runt i stan med Dannie, han ska berätta om området.

Mer om det  senare.

Nästa om Grönland

.

Diskobay och isberg

I dag ska vi åka båt, vädret ser lovande ut så det ska bli trevligt.  Hotellet sköter om transporten av väskorna till bryggan, det är skönt för även om det inte är så långt att gå till bryggan så är det inte slät väg precis. Vi lämnar våra väskor och går iväg.

Bryggan är inte så stor så jag funderar lite på hur båten ser ut för de kallar den för färjan. Lite storstadsvibbar får man om man tittar ner i vattnet.

Tidtabeller fungerar lite som en rekommendation här, båtar och flyg kommer när vädret tillåter. Ibland lite för sent och ibland före, så det är alltid bra att vara på plats i god tid.

Det är lite svalt ca +5 grader, vinterkläderna är på så jag fryser inte,  hinner titta lite på vad som finns runt omkring. Hörde att en räkindustri hade flyttat hit från en annan ö, antar att det är de som exporterar sina räkor i dessa container.

Färjan är på ingång, den ser inte så stor ut. Den färjan ska ta oss över till Diskoön.

Båten lägger till och hopp-i-land-tjejen lastar ur lite paket och post,  i ett skåp på kajen hämtar hon två säckar med PostNords logga på. Båten fungerar inte bara som färja utan även som postbåt. Våra väskor lastas ombord och försvinner ner under däck.

Båten tar 12 passagerare så vi har inga problem med att få plats.  Skepparen har en liten säkerhetsgenomgång, berättar var flytvästar och räddningsdräkter finns. Vi får också veta att det är fritt fram att gå ut för att fota och titta, men om sjögången blir för stor och larmet börjar tjuta måste vi gå in.

Vi passerar det gamla fiskeläget som ligger på en liten ö utanför staden, verkar inte vara mer än fåglarna som håller till där nu.

Längre ut ser vi lite övergivna byggnader.

Det börjar dyka upp små isflak i vattnet. Det här ser nästan ut som en vattenskoter på drift.

En del öar vi passerar ser helt obebodda ut.

Fast alla är inte obebodda, några verkar vara mycket populära.

Vi kommer fram till första och enda stoppet på resan mot vår ö, på Kitsissuarsuit (en gammal valfångststation) ska vi hämta deras avgående post och lämna inkommande.

Man tager vad man haver till postbil.

Det har varit ganska ljust ett bra tag, men på styrbords sida börjar  vi ana en soluppgång. 

Nu måste jag gå ut och fota, såg lättare ut än vad det var att stå bak på båten.  Skepparen håller god fart så det hoppar och skumpar en del. Jag hittar en ledstång där jag kan låsa fast armen igenom och inte studsa omkring.  Fast att hålla kameran stadigt och få stadiga bilder blir ett äventyr.

Men när isbergen börjar synas då måste jag försöka få lite bilder ändå.

Isbergen blir fler och fler och större och större.

Av förklarliga skäl åker vi inte så nära dem, då det endast är 10% av isberget som syns ovan vattenytan och dessutom kan de välta eller brista helt plötsligt.  Så de här isbergen som vi ser, och tycker att de är helt enorma, är egentligen betydligt mycket större.

Solen går upp och fåglarna vaknar.

Vi ombord på den lilla färjan kan inte sluta fascineras av alla isberg vi ser, vi turas om att hänga fast i ledstång och föreviga minnen.

Så många olika former och färger det finns på dessa jättar.

Tycker att berget till höger ser ut som en gubbe med hatt.

Träffar även på en drake.

Vår resa över Diskobukten tar lite drygt 2 timmar, ofta över öppet hav med endast isberg som sällskap.  Men nu börjar det dyka upp små fiskebåtar. Tyder på att vi närmar oss bebodda trakter.

Mycket riktigt, vi svänger in i en vik och där har vi målet för dagen, Qeqertarsuaq på Diskoön. 

Här ska vi stanna i två dagar.  Vi hoppar i land, men först ska postsäckarna levereras.

Nästa om Grönland

.

Vitön och storm

På vår expedition i Svalbard var det tanken att vi skulle upp till Vitön, precis som vi gjorde på den resa jag var iväg på 2006. Då gick vi dit så lätt och enkelt att jag trodde att det var väl bara överdrifter att det var svårt att få komma iland där. Jag har läst Bea Uusmas bok "Min kärlekshistoria" och om hur hon fick göra flertalet resor innan hon kom iland där, och trodde nog att det var lite överdrift. Så var det tydligen inte, det är svårt att lyckas, vi hade tydligen tur på min första resa dit. Så om någon är intresserad av hur det ser ut där så tar jag några bilder från den resan.

Vitön ser lite ut som en semla när man närmar sig den. Den täcks av en stor glaciär och ovanpå det brukar det ligga som ett lock med moln, så gjorde det även då när vi närmade oss.

Som sagt så hade vi inga problem att komma iland. Vi traskade iväg och fann snart minnesstenen över Andrée expeditionen.

Även klyftan mellan stenarna där man fann Strindbergs kropp begravd.

Så här ser det ut på platsen där de fann Andrée och Frænkel.

Vi hade isbjörnsvakt även här.

För uppe på glaciären var det två ungbjörnar som höll till.

De gonade sig i solen och lekte med varandra och brydde sig inte alls om att det fanns folk på ön...

...tur var ju det.

Men hur hade vi det på resan nu i år då? Tanken var att efter Storön så skulle vi gå mot Vitön även det här året, men på Svalbard så råder man inte över naturens krafter. Vi fick storm och något som kallas för katabatiska kastvindar. Havet såg riktigt ilsket ut.

De enda som trivdes ute var stormfåglarna...

...och naturligtvis några fotografer. Vinden piskade och i byarna var det ungefär 40 s/m.

Vädret växlar från ilsket stormande till solsken, men det blåser kraftigt hela tiden och jag är nog inte ensam om att plocka fram sjösjukepillren.

På ena sidan av fartyget får vi inte gå ut och vakter ställs ut för att inte få några våghalsar som faller överbord.

Fast på läsidan kan man än så länge komma ut för att fota. Och det blir fina ljusfenomen med det växlande ljuset som råder.

Det gäller förstås att hålla i sig.

Vi går nu utsmed Austfonnaglaciären.

På väg in mot Hinlopen och förhoppningsvis lite lä.

Men molnen ser hotfulla ut.

Fast ganska så vackra.

Små isberg kommer flytandes.

Havet fortsätter att brusa och jag tar mina sista bilder av det piskande havet för nu stängs alla dörrar och ingen får gå ut innan stormen bedarrar.

Fint att kunna se ovanpå denna stora glaciär.

Gissar på att det blir en gungig natt.

Bara man ligger ner så känner jag inte så mycket av sjösjukan.