På väg till Falun

Efter Gävle for vi mot Falun, men först en avstickare till Forsbacka.

Där min vagga en gång stått, brukade man säga, men jag hade troligtvis ingen vagga. Men det var här i Forsbacka som jag tillbringade mitt första levnadsår.

Ångrar så nu att jag inte tog med mina föräldrar hit för att de skulle visa var vi bott och var min far jobbade. Enda ledtråd jag nu har är ett kuvert som var adresserat till min far och med det här gåvobeviset i. Generöst av Gefleborgs läns sparbank att skänka mig tre kronor och tack vare det så hade jag en liten ledtråd om var jag bodde 1949.

Vi bodde inte där så länge, så jag tyckte nog inte att det året var så viktigt, fast med åldern så ändra man sig tydligen.

Adressen på kuvertet är Storgatan 4, Forsbacka. Då jag letar mig fram så är det det här huset som finns där. Låter ganska troligt också eftersom huset nu kallas för gamla Konsum och det var just där i charken som min far arbetade. Antar att det var flera mindre lägenheter i huset. Man bodde inte så stort på den tiden.

Finns inte många bilder från den tiden i Forsbacka, men jag har hittat två som måste vara därifrån av åldern på mig att döma.

Kan gissa att den här bilden där både min mor och storebror Karl-Gunnar är med, är tagen nere vid Storsjön.

Forsbacka var säkert en blomstrande bygd då, på den tiden då Järnbruket var igång.

Upptäcker en bil som fått en upplyft placering, där intill den finns det flera olika installationer eller om det är konstverk. Läser på en skylt att det är rester från en utställning.

Hittade inga fler ledtrådar där i Forsbacka och det var till Falun vi skulle så vi rullade vidare, men först ett kort bensträckarstopp i Stjärnsunds bruk .

Tänk att vara hund i den här byn och ha fått en eget övergångställe, med personlig skylt.

Ett ställe som är värt en omväg är Stora Skedevi för att köpa med sig lite bröd. så dit åkte vi.

Sedan hamnade vi i Falun.

Mer om det i nästa inlägg.

Snö i Falun

När man kommer från ett gråtrist Stockholm upp till ett snörikt Falun så måste man ju bara ut och känna på den riktiga vintern lite. 

Vi tar en promenad upp till gruvan för att se hur där ser ut på vintern. Det snöar rejält och allt är vitt, fast så här på morgonkvisten är det lite blåtoner också. Tittar upp mot slagghögarna, som tydligen heter gruvvarphög.  Skylten som talar om att man inte får klättra upp där, är det enda som avviker mot allt det vita.

Kikar ner i gruvan och vägen ner ser mer ut som ett snöre som någon tappat i snön.

Min nya lilla maskot måste få vara med på bild vid gruvan.

Ser att vi inte är de enda som gått ut i snöyran.

Vi traskade iväg på en liten promenad.

Härligt med allt det vita och de linjer och former som bildas i snön.

Blir till och med små hängdrivor på de stora högarna.

Efter den lite kyliga promenaden var det ganska skönt att slinka in på Dalarnas museum. Ett riktigt trevligt museum att traska runt i.

En liten tur upp till Falun.

Vi hade tänkt oss en liten tur upp till Falun. Hörde på radion att det var snökaos norrut men att det var mest ute vid kusten som det var besvärligt. Hotell var bokat för länge sedan och någon riktig vinter hade vi inte fått uppleva i stockholmstrakten så vi for iväg.

Rejäla dubbade vinterdäck på bilen och själva var vi vinterklädda.

När vi kommit en bit in i Dalarna började det se ut som vinter.

Vi hade ingen brådska så vi tog det lugnt och gjorde flera stopp för lite foto.

Mer och mer vinter blir det.

Vi ser flera bilar ligga i diket och i närheten av Avesta kommer vi  fram till där det nyligen hänt en olycka. Jag fotar inte andras olyckor, men vet inte hur länge vi kommer att bli sittandes här så när brandkåren kommer blir det en bild på vårt instängda läge. Längst fram i kön står ambulansen och vi hoppas på att de som drabbats inte råkat alltför illa ut.

Vi hade tur för stoppet blev inte så långvarigt, hur det gick för de i olyckan vet jag inte. Vi hade ingen brådska upp till Falun och tog det lugnt med flera stopp.

Eftersom vi haft så dåligt med snö i vinter, ville jag få lite vinterbilder.

Vitt och fint.

Men som sagt, jag fotar inte andras olyckor.

Men nu var det inte någon annans olycka, vid påfarten upp till E16 tog vår resa plötsligt stopp. Vi hade ingen hög fart men vägen var som såpad och bilen bara gleeeed ner i diket. Naturligtvis stod det en stor lyktstolpe just där.  Så det sa pang, rakt in i stolpen och där satt vi.

Just då det hände var vi enda bil på platsen, men strax efter kom det flera bilar och alla trodde nog att det var en gammal olycka, utom en lastbilsförare. Han stannade och kom för att erbjuda sin hjälp. Vi hade inte riktigt samlat oss och kommit ut ur bilen ännu. Det var bara dörren på passagerarsidan som gick att öppna, vi kravlade ut och förklarade att vi var inte skadade och skulle ringa på hjälp. Senare stannade två bilar till, men alla andra körde bara förbi.

Vad gör man medans man väntar på bärgare, sitta i bilen vågade vi inte för det kunde komma fler som halkade ner där. Trampa spår i snön kan man pyssla med eller kolla om det finns något att fotografera. Hittade en stolpe med luva den fick bli fotomodell.

Sedan kom vår räddare i nöden. Bärgaren.

Han plockade fram spaden och skottade sig fram till bilen.

Kopplade kedjor till vår bil.

Så där, nu ska den upp.

Här trodde jag att den skulle välta tillbaka ner i diket, men han visste vad han gjorde.

Upp kom den.

Nu ska den upp på flaket också.

En annan vajer dras ut.

Ock sakta men säkert hasar sig bilen upp på släpet.

Nästan klart...

Sedan får vi åka bärgningsbil in till Falun för att få vår bokade hyrbil och fixa med verkstaden.

Bärgaren sa att det här var hans värsta vinter under de elva år han jobbat som bärgare.

Hur det går med vår bil får vi veta först någon gång i mars, det var kö till skadebedömningen.

I morgon ska jag åka och köpa en säkerhetshammare, för vi hade tur som krockade med en stolpe av den nya varianten som ganska fort släppte från sitt fäste och att det bara var ena dörren som var blockerad. Om tändningen slås ut i de här nya bilarna och alla dörrar är blockerade, då kan man inte ens tuta på hjälp och inte ens öppna fönstret.

En säkerhetshammare borde vara lika viktigt att ha i bilen som varningstriangeln.

Gamla Herrgården i Falun

Det var inte bara gruvan som vi tog en promenad i när vi var i Falun i helgen, då vi strosade runt så kom vi till Faluån och Nybron.

Här står Faluns sista pumphus. På många ställen i Falun gick det inte att gräva brunnar på grund av all slagg från kopparhyttorna från gruvan, därför fanns det pumställen där vattnet pumpades upp från Faluån.

Vi traskade vidare och kom till det gamla posthuset. När den allmänna posten öppnades i Sverige 1636 var Falun slutstation för en av postförbindelserna, i det här huset fanns det ett postkontor.

Läser på en skylt på huset att det ska finnas rester av en postlucka i fasaden, kan det vara det här.

Det här är något som jag kommer ihåg från min barndom, på hösten plockades innerfönstren fram och färsk mossa lades i fönsternischen för att samla upp kondensvatten som kunde bli mellan fönstren. Sedan sattes innerfönstret dit och vita klisterremsor tätade springan så det inte skulle dra kallt in i rummet. Det lustiga är att jag kommer mycket väl ihåg den proceduren på hösten men har inget minne av när de plockades bort på våren.

Kommer så fram till Faluån igen och när vi går över bron där så har vi hamnat i stadsdelen Gamla Herrgården och är då i det område som gömmer på det äldsta av Faluns historia.

Ser ut att vara en trevlig stadsdel nu med en del nybyggda hus i en stil som passar in bland den gamla bebyggelsen. Här får man inte köra så fort.

Vi letar oss in bland gränderna och de äldre husen, trevligt med platser där man satt upp skyltar med information om hus och områden. Alltid kul att få veta tingens historia och här får vi veta att åkaren Anders Gustaf Tvärr har bott från 1850 och att släkten bott i det huset i 200 år. Huset eller gården kallas för Tvärns gård.

Vass Britas gård är också ett fint gammalt hus och Falu stads enda bevarade loftbyggnad. Lite förvirrande har gården kallats för Gamla Herrgården utan att någonsin varit en herrgård. Det är mest hytt- eller gruvarbetare som bott där.

Samma gård men från andra sidan.

På promenaden tillbaka till centrala delar av staden upptäcker vi ett stort hus som varit kronobränneri. Det fanns 52 stycken kronobrännerier i olika delar av landet.

Den här skapelsen som står i Faluån trodde jag var en tvättbrygga och gissningen var inte så långt ifrån för det är en sköljbrygga som Herdins färgeri använde för att skölja tyggods.

På kvällen tar vi en liten promenad för att se vad som händer på stan. Verkar vara en lugn stad Falun.

Lite folkliv är det visst.

Nästa morgon åker lämnar vi Falun, vi ska ju till Hedesunda och tänker passa på att titta på lite på vägen dit också. Ett första stopp blir vid Gamla Staberg, en pampig bergmansgård som blivit utsedd till världsarv. Här skiner solen på de dalande björklöven så de nästan ser ut som ett guldpengaregn.

Barockträdgården verkar förbereda sig för vintervilan men är även nu vacker på sitt sätt.

Här finns det en del av den så kallade Dalkarlsvägen. Den här sträckan kallas för Knivstigen och går till St. Skedevi och är en del av det system av stigar som sträcker sig från övre Dalarna ända ner till Stockholm.

I lördags åkte vi till Falun.

Tar en liten paus från Singaporebilderna och tar lite nutid. Som sagt så skulle vi på en liten tur upp till Falun, det var dags för besök hos svärmor på äldreboendet i Hedesunda och den här gången tog vi en rejäl omväg med övernattning på vägen dit.

Men de stora vägarna där man bara blåser förbi allt, kändes som ett dåligt alternativ. Vi tog lite extra omvägar och blev riktigt trevligt belönade också. På ett ställe trodde vi att det var en påkörd räv som låg mitt på vägbanan men det var bara en räv som valt en ganska ovanlig sovplats men den reste sig och försvann in i buskarna innan vi var på skottavstånd med kameran.

Lite längre bort så fick vi syn på en annan räv som var ute på sorkjakt på en äng. Den var så snäll att stanna kvar en liten stund och posera för en bild också.

Det tackade jag lite extra mycket för. Jag har sett rävar vid flera tillfällen och vi har även en räv som kommer och besöker vår tomt, men inte har jag lyckats fotografera den eller någon annan någon endaste gång. Inte ens en suddig bild har jag fått.

Den här räven stod en liten stund och iakttog oss, bilen är ett bra gömsle. Sedan tyckte den att det räckte och gav sig av i språng.

Förstorar man så blir det bättre, men det vet väl alla numera.

Full fart, så att den hängde i luften ibland.

Men den tyckte nog inte att vi var så farliga ändå för i skogsbrynet stannade den upp och kollade läget.

Det var ett fint möte på väg till Dalarnas residensstad. Där i Falun  blev jag lite fundersam över ett annat möte. Är det här en falubo?

I Falun var det höst.

Jag var glad att jag tagit vinterjackan med mig.

Eftersom jag är mormor så var det kul att hitta min egna gata här i Falun.