Promenad runt Qeqertarsuaq

På eftermiddagen träffade vi Dannie som skull berätta om Qeqertarsuaq och livet där, vi hade vilat lite efter förmiddagens promenad. Då var det mycket lugnt, vi träffade på några personer men någon storstadsrusning var det inte. Nu när vi kom ut så undrade vi vad som hänt. Vägen ner mot butiken var nästan som vid lunchrusning på Drottninggatan i Stockholm.

Är det fest på gång, eller vad? Tog ett tag innan jag förstod att det hade anlänt ett kryssningsfartyg. Det var för stort för att komma in till hamnen utan körde in passagerarna i livbåtar. Bor ungefär 500 personer i Qeqertarsuaq,  tror nu att folkmängden fördubblades på några minuter.

Men det var inte kryssningsfolket vi skull titta på nu, utan stan. Dannie väntade vid hotellet och han började med att berätta hur Qeqertarsuaq uttalades. Det första Qet ska uttalas som ett A långt nere i svalget. Redan där tog mina försök att uttala namnet slut. Grönländska är svårt, tur att många även kan danska. Danska läser de i skolan som andraspråk.

Vi gick iväg på promenaden istället. Första stoppet blir bara några steg bort, här vid annonspelaren. Där sätts aktuella anslag upp om vad som händer i staden och om det är någon fest på gång. Då skriver man bara vad det gäller, födelsedag,  dop eller liknande,  då är alla i stan bjudna. Bara att komma.

Sedan stannar vi  till vid några kanoner, de är inte till för att jaga bort kryssningsfartyg utan har använts till att skrämma bor tjuvjagande valfångare, nu mest för saluter då prominenta gäster som kungligheter kommer på besök. Kryssningsgästerna är inte bara till nackdel, för i dag då vi går gatan fram har många stånd med hantverk poppat upp. Ett tillfälle för ortsborna att få in en liten extra slant.

De här containrarna är ungefär som stans postsorteringsstation, här  läggs paket och post som kommer med båtarna..

Den där svarta saken, undrade jag vad det var. Såg dem under vår promenad på förmiddagen. Trodde att det var något att förtöja båtar vid, men de stod på platser där inga båtar fanns. Det visade sig att det var askkoppar. Man askar i hålet högst upp. De behövs nog, för många på Grönland röker.

Det här huset som ligger på andra sidan viken, är ett av de äldsta husen i Qeqertarsuaq, det hade en viktig funktion under WWII. På taket fanns det siffror och bokstäver som flygvapnet hade som identifiering då de skulle släppa ner förnödenheter.

Finns en polisstation här också, två poliser jobbar där, de har en polisbil och två snöskotrar men inte så mycket att göra. Brottsligheten är mycket låg. Ingen låser sina dörrar här och bilarna är inte heller låsta. Ofta sitter nyckeln kvar i bilen. Fast å andra sidan varför skulle man stjäla en bil här, finns inte så många ställen att åka till.

Poliserna verkar vara trevligt folk, den här fint målade stenen står vid ingången.

Efter polisstationen så kommer vi lite högre upp och får en överblick över staden.

Vid så gott som alla hus står det en svart låda, vi gissade på att det var något med sophanteringen att göra för vi såg en lastbil som åkte runt och hämtade upp påsarna som var i lådorna. Nu fick vi veta att det är en latrinlåda, där ställer man ner sin latrinpåse som sedan hämtas upp.

Här berättar även Dannie om alla de rör som går genom staden. De tjocka är för vatten och är isolerade och har även el för att inte frysa på vintern. Vattnet kommer från en kallkälla strax utanför staden. De tunnare rören som ser lite rostiga ut är för el. Elen kommer från ett oljekraftverk.

När vi tog förmiddagspromenaden så undrade vi lite om varför alla hus hade dubbla nummer. Nu kom förklaringen.

Fyran här berättar om att det här huset var det fjärde som byggdes på ön och ettan är numret på den väg den ligger.

Medan Dannie berättar om livet på ön, kan vi titta ut över området, Här uppe håller en mängd draghundar till, men de kommer vi till senare.

Vi får bl.a  höra om valfångst och veta att där uppe vid bänkarna långt ute på yttersta klippan finns det en liten stuga som valspejarna använder. 

Det fanns en där förut som var byggd av valben, den blåste bort i en storm. Den nya är byggd i trä men i samma form och nu väl förankrad.

Vandrar man iväg förbi den här lilla sjön så kommer man till valvaktarstugan.

Utsikten här uppe på höjden domineras så klart av isbergen, det går bara inte att låta bli att ta några bilder på dem.

Några från kryssningsbåten har tagit sig upp på ett annat berg för att titta på isbergen.

Vi promenerar vidare. Hoppas du orkar följa med.

I de här husen fanns en räkindustri, tyvärr flyttade den in till Aassiaat och över tusen personer blev arbetslösa. Närapå en katastrof för staden, det fick många följdverkningar bland annat att butiker inte bar sig längre och fick stänga.

Det här var Dannies mormors butik som hade öns godaste godis, den är tyvärr stängd numera.

Befolkningen på ön är nu ganska konstant, de yngre flyttar ut och de äldre flyttar tillbaka. Fast många yngre måste bo kvar ändå för öns skola har alla årskurser. Skolan ligger precis bakom kyrkan. 

Förr fanns det bestämmelser om vilka färger husen fick ha, Röd var kommunala hus, Blå var industrier och Gula för vård, men numera är det fritt att ha vilken färg som helst. 

Dekoren på det här huset är en hyllning till kvinnan som skapade dekoren på Grönlands nationaldräkt. Det är små målade träplattor som är lagda i samma mönster som pärlbroderiet på dräkten.

Det finns en legend om Diskoön också och jag gillar legender
Legenden säger att två jägare på jakt efter säl på södra Grönland tröttnade på att ön låg i vägen för dem, så de drog upp den till norra Grönland. De släpade helt enkelt ön bakom sina kajaker med hjälp av ett enda och, uppenbarligen, riktigt starkt hårstrå från ett spädbarn! När en häxa i Ilulissat såg ön närma sig kastade hon en förtrollning på ön, så att den slog i marken innan den nådde Ilulissat. Och det är därför Disco Island ligger där den är idag.

Vi tackar Dannie för promenaden och alla berättelser.

Kanske han och vi är värda en öl nu. OBS! Priset är inte för alla tre, det är grönländska priser och är för en öl. Blir ungefär 128 i svenska kronor, men man får en väldigt fin etikett.

Nästa om Grönland

.

Ölprovning

Om man vill testa det lokala ölet i Peru, det som är gjort på majs så ska man leta efter röda plastpåsar. Sitter det en sådan utanför ett hus då vet man att där finns det en ölstuga.

Vi ska nu på en ölprovning i en sådan ölstuga där de även gör ölet. Det är det i Peru populära majsölet som det ska bli provning på. Det finns så otroligt många sorters majs och det här ölet görs på den svarta majsen.

Chicha de Jora är en alkoholhaltig dryck som baseras på olika varianter av fermenterad majs och aromatiska kryddor. Den är framförallt populär i de Andiska bergen. Den serveras i glas av den större sorten.

Ska bli spännande att få smaka.

Som tur är får vi små muggar med öl, för den var inte god. Jag lyckades inte dricka ur min mugg trots att den var liten, inte ens då jag försökte inbilla mig att det var medicin. ;)

Efter att man har druckit öl så ska man spela grodspelet. Det går ut på att man kastar stora metallmynt mot en ställning med en groda. Duktigast är man om man får in myntet i gapet på grodan. Först får vi en demonstration hur det går till.

Leffe blir utnämnd till försöksperson och lyckas ganska bra.

Men duktigast var Karin.

Studenter, studenter, studenter och öl.

Solen sken och vi skulle äntligen få gratulera vårt äldsta barnbarn Linnéa, till studenten. Vi väntade och väntade på att det skulle bli dags för utspring.

Men hur hittar man någon i det här folkhavet, det gäller att hålla skylten högt upp så studenten ser oss.

De springer ut klassvis och först kommer några eldiga killar.

Efter lite väntan så kommer så vår student;  i full fart med sin klass.

Red Bull var där och delade ut raketbränsle, fast jag tror inte att studenterna behövde så mycket extra energi. De verkade vara fulladdade med det redan.

Glädjen var stor.

En stolt mamma med sin dotter. Får väl tillägga att mormor var stolt också.;)

Efter alla kramar och allt grattande från släkt och vänner drog studenterna iväg för att åka flak.

Inte trafikkaos, men ganska rörigt var det för trafiken på plats.

Det här med flak och de nya sederna som vuxit fram i storstäderna är väldigt ny och underlig för mig.

Förr åkte studenterna omkring finklädda och visade upp sig. Nu byts det om till mer eller mindre skyddskläder.

För nu ska det sprutas öl.

Alla är genomsura och ölstinkande innan lastbilarna ens startat.

Sedan åks det iväg och det var nog tur för omgivningen att de börjat med sitt ölsprutande så tidigt för nu var det mest stoj och glädje från de här bilarna.

Lite stillsammare bilder från mottagningen hemma hos den nybakade studenten. Först ut kommer kvällens charmör, lille Alfons.

Festens lydigaste gäst.

Festen goaste par.

Och så still sist den i mina ögon vackraste studenten. Grattis Linnéa och lycka till i framtiden.