Vildmarkståget 2023. Gällivare - Narvik.

Ny dag och start från Gällivare där vi sovit på Grand Hotel Lapland, det hotellet ligger väldigt nära järnvägsstationen bara att gå över gatan.

I dag ska vi inte åka med vårt fina tåg utan med Vytåget till Narvik. Jag trodde att namnet Vy skulle innebära att det var stora fönster för bättre utsikt, men så var det inte. Man satt ganska trångt i jämförelse med vårt gamla tåg.

När vi kommer till Kiruna blir jag alldeles förvirrad, vi kommer in från, i mina ögon, fel håll och Luossavaarabacken känns som om den flyttat på sig. Fast det är förstås stationen som är flyttad.

Rallaren  måste förevigas.

Jag tar en bild även jag. Den statyn heter egentligen Rälsbärarna den är flyttad hit till den provisoriska stationen från gamla järnvägsstationen.

Vi är nu på Malmbanan och det märks för med jämna mellanrum ser vi malmtågen på väg till och från Narvik.

I Abisko Östra blir det ett kort stopp, där hinner vi ut för att ta några bilder.

Abisko Östra har ett väldigt pampigt stationshus, det ligger i samma stora tegelbyggnad som den ursprungliga elstationsomriktarstationen, som byggdes i samband med elektrifieringen av spåret 1915. Högspänningsledningen från Porjus gick in på tornets ena sida och ut på den andra. Huset är nu klassat som byggnadsminne.

Skylten måste förevigas, så man vet var man varit.

Vädret är ganska disigt och utsikten inte mycket att fästa på bild, men i Gällivare fick vi en lunchpåse och den kan vi fördriva tiden med. Renklämma är gott.

Blev inte mycket av att titta på utsikten i det vädret, men fram till Narvik kom vi och traskade iväg till vårt hotell. 

Lite viktig information innan vi går iväg till Krigsmuseet som ligger väldigt nära hotellet. 

Krigsmuseet är helt klart värt ett besök, tråkigt att det finns orsak till att det ska behöva finnas museum om krig, men viktigt ändå.

Ja, man kan undra.

Lite regnigt och trist väder men är man på tur så

Lite Narvik.

Kvällen ska avslutas med en gemensam buffémiddag på hotellet, men är man i Narvik och har spanat in en fiskrestaurang, vi smiter iväg och går dit.

Vi äter fantastiskt god  fisk där. Det blev kveite, eller hälleflundra som det heter på svenska.

Och fish and chips.

Norsk öl är också god.

Sedan sov i alla fall jag gott, nästa dag går färden till Kiruna. Hoppas vi fåt bättre väder då och fin utsikt över fjällandskapet.

Vildmarkståget 2023. Arvidsjaur - Gällivare.

I dag på vår fjärde dag med Vildmarkståget lämnar vi Arvidsjaur, vi vandrar ner till stationen och kliver på vårt tåg igen. I dag har vi samma lok som i går, dieselloket från 1962. Dieseln som driver loket är 100% fossilfri.

Dagens första stopp blir vid Piteälvsbron. Jag vet att när jag var barn åkte vi där med bil på väg upp till mormor och morfar. Då var det sommar, nu har vi vit fin snö. 

Piteälvsbron är en   kombinerad väg- och järnvägsbro över Pite älv vid Hundforsen,  Bron ligger mellan Moskosel och Varjisträsk, ungefär 60 kilometer norr om Arvidsjaur. Bron används både av Länsväg BD 630 och Inlandsbanan. Den är en av de två kvarvarande broar som ännu är kombinerade för både väg- och järnväg, den andra finns i Sveg.

Bron har bevakats med brovakter vid olika tillfällen och därefter av tågpersonalen innan all brobevakning försvann under 1960-talet. Här går vi av tåget för att få bilder då tåget kör över bron.

När ett järnvägsfordon närmar sig bron startar ringningen i vägskyddsanläggningen, men det är lokföraren som manuellt måste se till att bron är tom och fälla bommarna innan färden kan fortsätta över bron.

Det  fotograferas, både tåg och älv.

Piteälven är inte helt istäckt.

När bro, älv och tåg är tillräckligt fotograferad så kliver vi på igen...

... och far vidare.

Nu börjar spaning efter ren igen, lite förvarningar av spår och någon som skymtat ren har det varit men ännu inga renar som vi sett.

Men vi spanar inte förgäves...

Självklart får vi se renar. Fast Tomas, en av reseledarna, berättar att om man får se en vit ren så medför det tur. Tur vill alla ha så vi fortsätter vår spaning.

I Kåbdalis stannar vi inte men jag hinner få en skymt av skidbackarna där. Varje år hålls en skidtävling i Kåbdalis som heter Guldspiken, namnet härstammar nog med all säkerhet från att det finns en historia om en guldspik som slogs i 1937 som sista spik då järnvägen sammanfogades där. Invigningen av Inlandsbanan skedde med pompa och ståt av dåvarande kronprins Gustav Adolf, och i och med det var den 130 mil långa järnvägen klar 

Det var SJ:s dåvarande generaldirektör Axel Granholm som slog i spiken. Många har letat den där spiken, men än har ingen hittat den.  Fast någon kan förstås ha hittat den i smyg. I Kåbdalis brukat svenska alpina landslaget ha sin träning.

Nu blir det en ny bensträckare, vi stannar vid Norra Polcirkeln. De flesta vill ut och fota, fast snön ligger djup och Heike jobbar sig svettig för att få fram trappen.

På andra sidan tåget ser vi den gamla skylten och även de stolpar som utmärker var polcirkeln går.

Sedan kommer vi till Jokkmokk, där stannar vi lite längre. Vi ska bl.a besöka Ájtte fjäll- och samemuseum.

Ett trevligt museum med många fina föremål.

Wille hittar en fin ren också.

Fast jag tror han och många fler uppskattade filmen som man kunde se i ett litet bås, där flög vi fram över fjällvärlden.

Sedan tog vi en liten promenad i Jokkmokk, Såg Timmerflottaren.

Kyrkan.

Och tack vare Tomas så hittade vi till Stoorstålka.

Där köpte jag resans enda souvenir. Ska bli roligt att sticka dem sedan.

Upp på tåget igen och vidare mot Gällivare, men först hinner jag få en skymt av Harsprångets kraftstation.

 Och i Porjus hänger vi alla ut genom fönstren för att vinka åt en liten, liten tågentusiast. Den lilla kilen bor där i Porjus och älskar tåg, han blir så glad då folk ombord vinkar till honom.

Sedan är det snart kväller och efter middagen är vi framme i Gällivare, där vi ska sova i natt och vi ska träffa en mycket god vän som vi inte sett på 14 år. Blev ett hjärtligt möte. 

I morgon rullar tåget mot Narvik, fast då måste vi byta tåg.

Vildmarkståget 2023. Vilhelmina - Arvidsjaur.

Ny dag på Vildmarkståget, vi vaknar upp i Vilhelmina med fin utsikt mot Volgsjön.

Efter en stärkande frukost är det en guidad vandring i Kyrkstaden. Min kropp är inte i bästa form för promenader än och jag har varit dit förr, så jag avstår men maken går dit för att få några bilder

Han hittar även en staty i naturlig storlek på Lapp-Lisa, hon hette egentligen Ann-Lisa Öst. Var född i Vilhelmina församling och blev mest känd för sången Barnatro.

Här kan vi tydligen välja väg, i Östersund har vi nyss varit och visst kan Hamburg locka, men nu vill jag norrut så jag tar min ryggsäck och går till tåget.

Vårt fina ånglok har återvänt till Östersund och i dag ska Järnvägsmuseets fina diesellok T43 235 från 1962 dra oss mot Arvidsjaur.

Personalen som tar hand om oss på tåget, står redo på perrongen. Så fina i sina uniformer.

Vi hoppar på tåget igen och undrar vad vi ska få uppleva den här dagen. Vi har en junior med på resan. Min goda väns barnbarn William, jag kände honom inte före resan, men är så glad över att få lärt känna denna fina lilla kille. Undrade i förväg om han skulle uppleva resan lite tråkig och långsam, men han verkade trivas och må bra.

Bland medpassagerarna fanns det några som gärna ville underhålla honom.

En i vår salong var trollkarl och innan resan var slut så var även Wille riktigt skicklig att trolla.

Margareta med konstnärliga talanger inspirerade honom att teckna.

Här försöker Wille rita av någon utan att titta på pappret eller pennan.

Så fanns det lite andra sysselsättningar också.

Blir man riktigt trött går det att sova också.

Får man en överraskning vid lunchen så piggnar man till, den snälla personalen ombord hade lagt fram ett fint lok och en nyckelring. Såg att det var några av herrarna som kastade lystna blickar och nog gärna hade velat få ett likadant tåg.

Tiden går fort och i dag hade vi fikastopp i Sorsele.

Vi pulsar iväg till det gamla stationshuset som innehåller Café, inlandsbanemuseum och även en liten shop.

Ett sympatiskt ställe som även respekterar människor och serverade en utsökt god apfelstrudel med lite annorlunda fyllning.

Före fikat hastade jag och maken iväg till bron över Vindelälven, blev lite snopna när det var snö och is över hela.

Så spanar vi lite extra på dagens lok innan det är dags att åka vidare.

All mat ingick i resan, även fika. Så gott som alla dagar var den mycket god, men ett bottennapp av all den mat vi fick på tåget var nog queneller gjorda på braxenfärs.

Vi var dock ganska eniga om den godaste middagen ombord var renskaven.

Fast nu har vi kommit fram till Arvidsjaur.

Spanandet efter ren gav inget resultat i dag heller men här får vi ändå träffa på en stor ståtlig älg.

Vårt lämmeltåg drar iväg till hotell Laponia. Väskorna behövde vi bara dra till bussen som transporterade dem till hotellet, vi själva gick.

Vi traskade genom byn och här hos Anna-Lisa hade vi kunnat handla lite souvenirer, men det var stängt.

Här hade vi lite längre väg att gå till hotellet, men fram kom vi.

Dag tre har gått mot sitt slut, vi kryper trötta och nöjda till kojs och drömmer om tåg, renar och snö.

I morgon drar vi vidare på vår färd.

Vildmarkståget 2023. Östersund - Vilhelmina

Vår resa med Vildmarkståget går vidare.

Vi vaknade upp till ett nypudrat Östersund, staden hade fått en rejäl dos med snö innan vi kom och i natt har det kommit lite till vilket gör att det är ganska halt ute. Bäst att gå försiktigt ner till stationen.

Vårt tåg är inte riktigt klart ännu, men vi är klara och lite spända på att få se vårt nya lok som dra oss till Vilhelmina.

Så ser det ut att vara dags för påstigning och alla drar sig mot perrongen.

Spår 3 ska vårat tåg gå på men för att komma dit måste det backa en bit och växla över till rätt spår.

Kommer det inte snart!

Jodå, här kommer vårt tåg med nytt lok för dagen, fast ett ganska gammalt lok. Det är ångloket E2 094 som är byggt 1907 som ska tjänstgöra i dag. Först backar det och vi får en fin bild av dagens skönhet.

Strax kommer det tillbaka på rätt spår.

Längst bak har vi ett diesellok från järnvägsmuseet T43 235, det är med för att vi ska ha el och värme ombord. Det skymtar lite på bild 3. Här i Östersund står även Inlandsbanans nya ellok, Elektra.

Det är många som jobbar här.

Ett ånglok måste ha erfaren lokförare och där inne i loket får man lite patina av arbetet.

Med rälsdunk och pustande ånga tuffar vi iväg på nya äventyr, första upplevelsen är att få se vad vi får för gott till fikat i dag. Smarriga havtornspraliner var det i dag.

Vi har ett stopp i Lit och Hoting. I  Hoting får vi två nya passagerare de ska förbereda vår ostprovning.

Kul att se att även stinsen är klädd i tidsenliga kläder för att matcha vårt tåg.

I Hoting finns det tid för hågade att besöka loket, jag lovar att det är inte bara lilla Wille som ville in där.

Kön var lång, mest herrar.

Det går åt mycket kol för att driva ett ånglok, eldaren  fick skotta rejält. Det går åt 200 kg kol/mil.

I Hoting finns det ett gammalt lok som står som prydnad.

I Sikås bor det visst en man som gillar att visa upp sig tämligen lättklädd, i dag tyckte han nog att det var för kallt att var ute i bara mässingen.

Vi ser att ånglok väcker intresse, många är ute och fotograferar utefter vägen och till och med hundar verkar gilla tåg.

Nu är det dags för ostprovning. Ida och Johan från Norråker har kommit ombord med massor av tallrikar med ost. Ida berättar för oss om alla ostar och hur de tillagats.

Vi får prova vit fårost från Rafsjögårdens Gårdsmejeri, Fagerhamns ost på obehandlad komjölk från Hillsands Getgård och Hilsands Blå, till det ett kex med västerbottensost i från Neom Fjellä. Goda alla tre.

Omtänksamheten på det här tåget är väldigt stor, har man en junior ombord som inte uppskattar vin och ost så ser de till att han får en egen bricka att provsmaka, en som är mer i juniormodell.

Ånglok behöver vatten så när det är dags för påfyllning stannar vi vid en älv för påfyllning. Personalen pulsar ut i snön för att se var det är bäst att komma ner till vattnet.

På andra sidan tåget där fanns det gott om vatten. 

Ner med slangar och pump.

Nu börjar vi spana efter ren, vi spanar och spanar. Mycket spår efter ren och andra djur men ingen ren, kanske vi får syn på några i morgon.

Men lite fågel såg vi.

Så småningom kom vi fram till Vilhelmina, men först måste vi bestämma om vi ville ha röding eller oxkind till middag. Hekie tar upp beställning. Lätt val för mig.

Middagen blir på Bergmans Fisk & Vilt, där snöade det.

Den middagen var utsökt, jag hade valt röding fiskad i Malgomaj, gott var bara förnamnet.

En smarrig dessert fullbordade kvällen.

Wille gillar inte fisk så han valde oxkind, den var inte så god så när personalen såg att han inte ätit serverades han en hamburgare istället. Den försvann i ett nafs. God var hans bedömning.

Kan man ha det så mycket bättre på en tågresa, jag tror inte det.

Det var dag två på vår resa med Vildmarkståget. 

I morgon ska vi se lite av Vilhelmina och sedan tuffa vidare mot nya spännande mål.

Vildmarkståget 2023. Stockholm - Östersund

En dag i april samlades ett förväntansfullt gäng på Stockholms Centralstation för att resa med Vildmarkståget. Vi hade fått avgångstiden 10:58 men inte vilket spår det skulle gå ifrån. Gissar att alla som samlats vid Ringen på Centralen och stod där med samma lilla tagg på resväskorna var lite nyfikna på varandra.

Plötsligt dyker det upp på skärmen att vi skulle åka från spår 18, ett lämmeltåg av människor strömmade iväg. Upp på det som skulle vara spår 18 för att upptäcka att där pilen visade till spår 18 var egentligen spår 19 och i samma veva upptäcka att vårt tåg rullar in på spår 15.

Ja lite motion skadar inte, så lämmeltåget vandrade trappa ner och trappa upp och in på rätt perrong.

Loket måste förevigas också innan jag klättrade in till vår vagn. Loket är ett ellok RC6 1323.

Vi, som var min man och min väninna och hennes barnbarn, hade  fått våra platser i en tjusig första klass vagn från 40-talet. För tågnördarna kan jag berätta att det var Ao 15b 3295 byggd av Kalmar verkstad. Den hade två salonger med fina röda öronlappsfåtöljer, teakväggar och björkfanértak. Den var i trafik ända in på 80-talets mitt. Självklart så var min lilla maskot Lilla M med på resan.

I de fåtöljerna satt vi skönt. Här kommer Tomas, en av våra reseledare och berättar lite om vad som ska hända.

 Vår toppenduktiga och trevliga reseledare Heike kommer också och hälsar oss välkomna.

Vi får ett första stopp i Gävle där några nya passagerare stiger på.

Sedan är det dags för lunch, den serveras i vår restaurangvagn. Det är SJ:s första elektriska restaurangvagn, den har två kök och två matsalar. I dag blir vi serverade rostbiff med potatissallad av Yvonne och Mårten. 

På ena väggen i matsalen är det ett intarsiakonstverk av Ewald Dahlskog, föreställande Göteborg och Malmö.

Vi har även en barvagn med, den är en "Salins vagn" S1 3607.

Där kan vi hämta kaffe så ofta vi vill i våra ny fina muggar.

Eller varför inte avnjuta en Irish coffee.

I Bräcke stannar vi för en liten bensträckare, där snöar det för fullt.

Vi känner igen oss där för när vi bilade norrut förra hösten hade vi en övernattning i Bräcke, då snöade det inte.

Klart vi måste passa på att ha snöbollskrig där.

Wille vann.

Sedan var det mat igen, mycket mat på den här resan.

Framåt kvällningen var vi framme i Östersund. Där var vår första hotellövernattning.

Där pulsade vi fram i snö...

...och firade med lite gott att dricka före sänggående.

Så var vår första dag på Vildmarkståget till ända, i morgon tuffar vi vidare norrut.