The Peak

Victoria Peak är väl ett måste att ta sig upp på när man är i Hongkong. Så det var klart att även vi ville upp ock se hur där var. Det vanligaste sättet att ta sig upp för berget är Peak Tram, en bergbanan som invigdes redan 1888. Det kostar 83 HK$ och bara 40 för seniorer att åka fram och åter. Innan bergbanan öppnades bar man upp folk i bärstolar och det var bara tillåtet för européer och regeringsfolk att bosätta sig där. 

På vägen upp gick vi förbi det här huset.

Undrar varför man placerat en naken man på taket?

Vi traskade iväg till starten för bergbanan. Träffade på en vakt som visade alla över gatan till där kön började. Kön var lång, slutet på den syns bakom bussen och den fylldes på hela tiden.

Varken jag eller maken gillar att stå i kö...

...så vi bestämde oss för att ta bussen upp istället.

Fast har du traskat ända hit upp så passa på att ta en liten promenad i Hongkong zoologiska och botaniska trädgård.

Men nu var det "Berget" som vi skulle upp på. Vi hittade bussen och for iväg. Fick en fin blick över Victoria Park på vägen upp.

För att inte tala om alla märkliga hus.

Får också en glimt av hur utsikten kommer att vara. Diset ligger väldigt ofta över staden, men den här dagen var det mindre dis än vanligt.

Så är vi framme och hoppar av bussen, funderar en liten stund på om vi ska gå upp till utsiktsplattformen eller ta en promenad.

Valet blev lätt, efter att ha bara traskat runt i stan så kändes det skönt att röra på sig lite med lite natur runt omkring och få lite välbehövlig motion. Det är en slinga på 3 km, men den går uppåt och uppåt.

Så vi traskar iväg.

Husen som finns här uppe är stora och dyra, här finns även världens dyraste gata som är Pollocks Path. Här finns den dyraste fastigheten som någonsin sålts i Hongkong till det facila priset av 800 miljoner HKD. Även här på vår promenadväg finns det några stora hus.

Vi går uppåt och uppåt och till slut kommer vi till vägs ände och ett staket. Dit upp får vi inte komma.

Men skam den som ger sig, vi hittar en annan stig som också går uppåt.

Och se där vi kommer upp till en utsiktsplattform.

Här kan vi spana ut över staden under oss.

Klart en del vill ha bevis på att de varit där.

Ser också att det finns annan utsiktsplats, så vi går vidare.

Här har vi utsikt mot Aberdeen och ön Lamma.

Läste att det ska finnas både fjärilar och fåglar här uppe, och en fågel får jag i alla fall syn på.

Du som vet vad det är för fågel får gärna berätta det för mig.

Platsen här uppe är ett populärt ställe för picknick.

Ser även att det är många som använder stället till bröllopsfotografering.

En sista blick ut över staden...

...innan vi går nedåt igen. På vägen ner känns det som om vi har blivit mer eller mindre överfallna av fotografer.

Fast det var naturligtvis inte oss som de ville ha bilder på.

Det var en tjusig dam som de skockades omkring. Jag tänkte ta en bild på henne, men hade lite för bråttom så det blev bara sudd, eller kan det gå in under soft. ;)

Det börjar bli sommar i Hongkong.

_________________________________________________

Världens längsta rulltrappa

Världens längsta rulltrappa är egentligen lite missvisande eftersom det är världens längsta utomhus rulltrappesystem. Fast det där med utomhus är lite överdrivet för den är  överbyggd så man kan åka utan att bli blöt i regnväder. Det är inte en enda rulltrappa som är 800 meter utan flera sammanlänkade. Redan första kvällen så såg vi den från hotellfönstret.

Men det var inte lika lätt att hitta var den började, så vi fick ta kartan till hjälp och då blev det betydligt enklare. Den startar nere vid Queens Road Central och går upp till bostadskvarteren Mid-level.

Den här rulltrappa är byggd för att folk ska kunna ta sig till och från jobbet på den brant sluttande ön. Rulltrappan går bara åt ett håll, neråt på morgonen fram till kl. 10 och därefter uppåt. Där den startar kan man få lite bilder på trevlig graffiti om inte butikerna är öppna. 

Här börjar rulltrappan, eller slutar om man kommer på morgonen.

Sedan fortsätter den uppåt och...

...uppåt.

På flera ställen får man korsa gatan för att komma vidare.

Vill man ta sig åt andra hållet än vad rulltrappan går för tillfället så får man gå.

Men man kan pausa och titta på det som bjud på under vägen.

När man är nästan högst upp hittade jag en liten mataffär.

Sedan gick vi ner.

Vill man fortsätta högre upp så kan man gå vidare i 20 minuter för att ta sig till The Peak Tram, fast det gör vi en annan gång.

Vi hittade en liten restaurang under en av rulltrapporna. Monogamous låg där lite undangömd och såg nästan bortglömd ut.

Såg att den fått en hel del utmärkelser och så serverades mat från Sichuanprovinsen, just det som vi ville testa.

Klart vi slank in, förbi Maos röda rock.

Liten var restaurangen...

...men maten var utsökt god.

Den godaste kinamat jag ätit ditintills.

Inredningen var också lite kul.

Den här bonaden hade jag gärna tagit med mig hem, fast då skulle jag fått hosta upp 20.000 HKD.

Desserten "Ice creme Soufflè balls, var också jättegoda. Missa inte det stället om du är i Hongkong, vill du gå dit på kvällen är det bästa att beställa bord innan.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare i den stora staden med de höga husen.

______________________________________________

Trångbott.

Det är inte bara de levande som måste få plats i Hongkong. Även när man avslutat sitt liv så behövs det plats. Hörde häromdagen att Kina försöker få sina innevånare att kremera sina avlidna eftersom det inte finns mark till begravningsplatser kvar och att det går åt så mycket träd till kistorna. Kommunistpartiet försöker skydda mark och träd genom att förbjuda kistbegravningar. För att skydda odlingsbar mark och träd vill det styrande kommunistpartiet att kremeringar ska vara normen i Kina. Antar att det är det samma i Hongkong för ont om mark har de och träd finns det inte så mycket av.

Såg några kyrkogårdar då vi var ute och åkte buss. Här syns en liten del av den enorma kristna kinesiska kyrkogården som ligger i närheten av Aberdeen.

Uttrycket vila i frid känns inte relevant vid den här kyrkogården som jag såg då vi var ute och åkte spårvagn. Den ligger intill travbanan Happy Walley, livlig trafik snurrar runt omkring och höghusen tränger sig på.

Det är Hong Kong Cemetery som etablerades 1852.

Vi gick dit en dag och kikade och det var, trots att den ligger i ett så utsatt läge, en oas i staden.

Vi traskade runt bland de äldre gravarna, där många var från 1800-talet.

Att plantera palmer på ömse sida om gravstenen var kanske inte så lyckat.

De militära gravarna är uppradade som om de står i givakt.

En sista tillbakablick innan vi återvänder till stadens brus.

Åka spårvagn i Hongkong.

Ja vad gör man då man dimper ner i en ny stad, en stad som bjuder på nya och lite okända upplevelser. Visst hade vi läst på och införskaffat guideböcker, men vad börjar man med.

Man kan börja med att köpa ett Octopuskort. Det är ett kort som lite liknar de kort som SL har, reskassa. Fast det här kortet köper man för 50HKD och fyller sedan på men önskat belopp (de 50 HKD får man igen om man löser in kortet). Kortet kan användas på alla färdmedel och även färjan över till Kowloon. Dessutom så kan man betala med kortet i många butiker. Eftersom vi nu har uppnått den aktningsvärda åldern som är 65+ så fick vi köpa ett kort för äldre. Lite gulligt att det är en gungstol före texten "elder". Sagt och gjort, det lät väldigt praktisk så vi införskaffade oss varsitt kort.

Sedan var det bara att börja testa Hong Kong Tramways, som spårvagnarna kallas där. Fast de har smeknamnet Ding Ding.

De är dubbeldäckade och man ser väldigt bra från övervåningen.

Hongkong fick spårvagnar redan 1904 och det ser ut som om vagnarna är från den tiden, inte så bekväma att sitta i men väldigt charmiga.

Undrar om förarens arbetsplats hade klarat svensk arbetsmiljökontroll?

Det finns även en turistvagn som har öppen övervåning, för 95 HKD får man då åka en rundtur på en timme.

Lite roligare och betydligt billigare med de vanliga vagnarna och speciellt som äldre resenär då man till och med åker billigare än barn.

Man går på spårvagnarna baktill och av framme vid föraren, har man inte kort så lägger man jämna pengar i en liten plåtlåda eller så lägger man sitt Octopuskort på läsaren. Med en avgift på 1,10 HKD så blev det många turer för oss.

Det är ganska lätt att hitta också med tydliga namn på hållplatserna.

Som sagt så ser man bra uppifrån övervåningen på spårvagnen och eftersom fönstren är öppningsbara så kan man även passa på att fota lite. Vad den här fotografen filmade kan man ju fundera på.

Cyklist skulle jag inte vilja vara i den här staden, de verkar leva ganska farligt då de kryssar fram mellan bilar, spårvagnar och bussar.

Här uppe sitter man i nivå med duvorna.

Trodde det var prydnadskatter i det fönstret, men katterna rörde på sig. Antog att det var ett kattdagis, men då jag googlade på namnet så hamnade jag på en restaurang???

Mobilen måste kollas.

Extra kul är det då man får kontakt med lokalbefolkningen, inte så lätt alla gånger för det är inte så många som pratar engelska. Vid Happy Valley klev det på en mamma, hennes lille son och mormor. Det var lite fullt i vagnen och de enda platser som var kvar fanns där vi satt. Lille Harry blev först lätt skräckslagen då han blev uppmanad att sätta sig där. Mormor klämde dock ner honom bredvid min make och till att börja med var han väldigt reserverad, men tinade sedan upp och jag fick tillåtelse att ta en bild. När de klev av vågade han till och med säga Goodbye och vinkade glatt.

När vi kom till området med de här husen hoppade även vi av.

____________________________________________

Staden med de höga husen.

Gjorde en resa och den här gången hamnade vi i staden med det höga husen. Många var de och tätt stod de, det lär vara det mest höghustäta området i världen. Det var Hongkong som vi hamnat i.

Det här var vad vi såg när vi tittade ut från vårt rum på hotellet.

Fast nu var vi ju inte bara på hotellrummet. Visserligen hade jag 18 mm här men ville jag ha med toppen på husen så räckte det inte till för att få med botten på husen.

Går vi ner till hamnen så kan vi se över till Kowloon hur  ICC Tower med sina 118 våningar ståtar på andra sidan sundet.

Fast Two International Finance center på Hongkongsidan ser ganska så reslig ut den också, trots att den bara har 88 våningar. 

________________________________________________