Trampa inte på fetknoppen.

Jag tror inte att de smala tål att bli påtrampade heller.

Jag gillar finlanssvenskan den har så bra ord.

Finlandsbåtarna eller Sverigebåtarna som de heter i Helsingfors.

På eftermiddagen då det är dags för båtarna som går över till Sverige att lägga ut är det ett populärt nöje att gå ner till Salutorget och titta. Många köper sig något att äta och slår sig ner på kajkanten till fåglarnas stora glädje. De som sitter där får inte sitta ifred så länge. Till att börja med närmar de sig lite försiktigt.

Men efterhand blir de lite mer kaxiga.

Det är inte bara på land som det kommer sådana som vill se de stora båtarna lägga ut, även på vattnet dyker det upp lite åskådare.

Först ut är Silja Line, men det var förskräckligt vad den eldar på. Undrar vad den har i tanken. Svart rök väller ut när den startar upp. Den puffar ut moln efter moln med svart rök.

Jag vänder blicken bort mot Viking Line men den har tydligen något annat i tanken för röken där är inte ens hälften så svart.

Måsarna tittar också men jag tror att de har något annat i blicken än båtar. Under dem sitter det människor med lite mer frestande godsaker för en mås.

- Ska du eller jag attackera först, ser dessa måsar ut att tänka.

Även jag blir inkollad.

-Kan den där manicken du har i ansiktet vara något ätbart.

-Får jag inget så kommer jag att skrika högt.

Någon slänger i lite ätbart och det är bra att vara beredd.

Sikta in sig på bytet.

Och vara först på det.

- Nu tar jag dig!

De stora båtarna tuffar iväg.

Snart är det bara Gerda som ligger kvar.

Du ska få min gamla cykel...

Nu vet jag vad som händer med alla gamla cyklar.

De konverterar till staket.

Solsken i Helsingfors.

När vi åkte på sightseeingrundan så berättade guiden ,att då det är varmt och solsken i Helsingfors då går helsingforsborna ut till parkerna och njuter av solen. Det gäller att ta vara på de dagar som det är sommar, och vi fick verkligen se att det stämde. Det var nästan svårt att hitta en ledig gräsplätt i en del parker.

Dricker man sedan lite för många öl så kan det  bli så att det tränger på lite väl mycket.

Men det var inte bara i parkerna de slog sig ner, uteserveringarna var fulla också. Kul att de vänt alla stolarna så alla sitter med utsikt över trafiken på Esplanden.

Ett gamalt och anrikt café är Strindbergs.

Det var inte bara soldyrkarna och de fikasugna som lockats ut. I minst sagt varje gathörn, runt om i hela staden, var det loppis.

En spårvagnsfärd med förhinder och missa inte Salve.

Det finns ett problem då man åker spårvagn, en spårvagn kan inte väja för hinder på sin väg. Vår spårvagn stannade plötsligt på ett ställe där det varken var rödljus eller hållplats. Varför?

Jo det stod en bil tvärs över spåret. Många gick av för att se vad som var på gång och varför någon valt att parkera på ett så dåligt sätt.

Måste säga att den finska polisen var handlingskraftiga, på bara några få minuter var de på plats och började undersöka hur de skulle få bort bilen.

Nu var det inte någon som hade valt att parkera där tvärs över spåret, utan det var en förare som inte hade dragit åt handbromsen och bilen hde rullat iväg från andra sidan av gatan och sedan stannat då den nådde trottoarkanten. Tur att den inte fortsatt ända in i huset på den sidan gatan. En lite skamsen och snopen förare kom och flyttade bilen och vi kunde fortsätta spårvangsfärden.

Åker man spårvagn så får man se en hel del, jag såg en lite lustig bil. När jag skulle försöka förklara för min man hur den såg ut så blev det så här: "En bil som såg ut som en kombination av traktor, beach buggy och oljefat." Så här såg den ut.

Det är inte bara ute vid Arabiastranden det byggs och skapas annorlunda hus, även ute vid Västra hamnen byggs det en hel del och det här huset hittade jag där.

Där hoppade vi av spårvagnen och tog en promenad till Crusellbron, där finns det också lite hus som inte ser ut som husen som byggdes förr.

En stilig bro.

Man blir hungrig av att traska runt i stora städer och restaurang Salves rykte hade tagit sig ända till Sverige så vi beslöt oss för att gå dit och äta middag. Salve har anor från den tiden då "båtarna var av trä och männen av stål".  Salve startade sin verksamhet med en matkiosk för sjömän år 1897. Man anar historiens vingslag då man kommer in på Salves. Vi styr kosan dit och frågar om det finns något bord ledigt. Tyvärr har vi lite otur det är fullsatt men vi får boka ett bord till nästa kväll. Vi nöjer oss med det och går glada i hågen iväg. Nu kommer vi inte så långt innan krögaren själv kommer småspringades efter oss, när han hinner ifatt förklarar han att gäster vid ett bord för två precis håller på och betala och vi kan få det bordet om vi vill. Det vill vi.

"På Salve får du njuta av läcker finländsk mat som serveras i garanterat mättande portioner. Den berömda strömmingen, är kanske landets bästa." Så står det på Salves meny och eftersom stekt strömming är en av mina favoriter så beställer jag det och som synes är det verkligen "mättande portioner", min mat hade kunnat räcka till fler än en. Jag erbjöds att ta det överblivna med mig men jag avstod.

Under förbudstiden hade Salve lite speciella seder med egen medtagen sprit och även efter att förbudslagen hade upphävts  omhuldades moralen. Man serverade inte sprit till arbetare som dök upp i arbetskläder efter klockan 16. De skulle först gå hem. Det var frun som fick bestämma om det skulle bli något krogbesök. Gästerna nu kom inte i arbetarkläder så det var inget problem med alkoholserveringen som synes. Trots alla glas på deras bord var det god stämning och mycket gemytligt på Salves. Jag försökte räkna glasen men tappade räkningen vid 40...