19. Safari på Chobe River

I dag ska vi ut och åka lite, vi ska på safari i Botswana. Min förhoppning är att få se noshörning eftersom det är det djur av "Big five" som jag har kvar att kunna pricka av. Bussen tar oss ut på landsbygden och som vanligt i Afrika så är det mycket folk som är ute på vägarna och går. Inte många som har bil eller annat fortskaffningsmedel här. Folk går alltså.

I en vägkorsning är det en långtradare som haft lite för bråttom då den skulle svänga.

När vi närmar oss gränsstationen uppenbarar sig de ändlösa köerna med långtradare.

På båda sidor om gränsen är det köer där bilarna kan bli köandes i upp till en vecka.

Vid gränsstationerna får man inte fota, men ingen protesterade då jag tog den här bilden, inne i lokalen för passkontrollen.

Redan på vägen till vår safari träffar vi på vilda djur, det här vårtsvinet stod vid vägkanten.

Vi börjar med en båttur på Chobefloden.

Ganska snart träffar vi på några badande elefanter, de plaskar och ser ut att njuta av badet.

De har tydligen badat klart och traskar upp på land.

Och börjar med ett sandbad istället.

Inte så lätt när man är en stor elefant och det kliar bak i rumpan, man får ta ett träd till hjälp.

Det var inte bara elefanter som vi såg på den här båtturen. Mängder av fåglar lever här vid och i floden. På den här flodbanken samsades en mängd olika arter.

Har man dykt efter fisk måste vingarna torkas efteråt.

 En varan låg på en stam och solade.

Buffeln, som är en av de "Fem Stora" kan verkligen se fredlig ut, men lita aldrig på en buffel. De kan plötsligt bli helt skogstokiga och anfalla utan föregående varningssignal. Skulle inte var kul att komma i vägen för en sådan koloss om den är lite sur.

Fast å andra sidan, jag skulle också bli sur om jag var så omsvärmad som den här buffeln är.

I vassen vandrade en jättestor häger. Den var verkligen stor.

Den brydde sig inte alls om att den hade sällskap av en flodhäst.

Om man tittar på impalahjorten, som egentligen inte är så värst liten, och jämför den med elefanten så är det lätt att förstå att även elefanten räknas till de "Fem stora".

I vattnet bredvid båten simmade en sandsnok.

På båten fick vi då och då några fripassagerare. Riktigt söta sådana.

Bland det sista vi träffade på innan vi återvände till lodgen där vi startat vår flodtur, träfffade vi på den här riktigt stora och gamla elefanten. Vår guide och båtförare trodde att han var ungefär 65 år. Man ser att till och med betarna  har börjat vittra sönder.

Dags att fara tillbaka för lunch och sedan safari med jeep.

18. Kvällstur på Zambezifloden.

En stilla tur på Zambezifloden är ingen dum avslutning på dagen.

Vi blir avvinkade av ett gäng dansande och sjungande killar.

Vi beger oss ut på en mysig tur på floden, som så här års har ganska mycket vatten.

Vi är inte de enda som kommit på att en flodtur är en bra idé. Floden är gräns mellan Zimbabwe och Zambia, den är 2 660 kilometer. Långt där borta ser vi hur det ryker från Victoriafallen, molnen syns på långt håll.

Det dröjer inte så lång stund innan vi träffar på det vilda Afrika, i form av ett gäng flodhästar.

Flodhästen kan vara ganska aggresiv och farlig.

De lever i flock, kan inte simma utan går på botten. Ofta ser man bara att det sticker upp ett par öron och några strån ur vattnet.

Inte tillrådigt att gå för nära med båten för en flodhäst kan lätt välta en stor båt. En vuxen flodhäst är i genomsnitt 4,50 meter lång, inklusive en cirka 50 cm lång svans. Mankhöjden ligger vid 150 cm och vikten mellan 2700 och 4500 kg.

Det är inte bara flodhästar man ska akta sig för, här finns också en hel del krokodiler.

Det är förståss inte bara farliga djur vid floden, såg även en hel del fåglar.

Nilgås.

Vad det här är för art vet jag inte, kan det vara Neptunus barnbarn? De var i alla fall glada och såg ut ha roligt.

Kvällen går mot sitt slut och solen börjar gå ned. Det som ser ut som tre stenar framför vassen, är inga stenar utan några flodhästar.

Det är inte ofta man får se flodhästarna på land eftersom de oftast går upp för att beta då det är mörkt. Vi har tur och får se en familj som är uppe på land. Fast det börjar bli ganska mörkt nu och svårt att fotografera dem.

De är växtätare och även om jag inte fick någon skarp bild, så visar den här hanen vad han han gillar att äte.

Bättre porträtt på den här bjässen.

Tips på lämplig fotbeklädnad om man ska ut och åka båt. Den här ryska damen hade lite svårt med balansen då det gungade.

17. Victoria falls hotel.

Jag tänkte att vi skulle gå på en liten rundvandring på det gamla anrika hotellet. Från början var det bara en enkel byggnad här med 16 rum. Inte speciellt lyxigt då. Numera är det betydligt finare och känslan av lyx infinner sig redan då man kommer till entrén och den stilige mannen, med safarihatt och i sin långa rock, som är översållad med märken, hälsar en välkommen.

Historiens vingslag känns och anar jag att några andar från den koloniala tiden vakar över hotellet, fast jag tror att de liksom jag tycker att det inte skulle göra så mycket med en liten uppfrächning på några ställen. Fast i stort så har hotellet behållit sin charm trots Mr. Mugabes styre och den minskade turismen som blev resultatet av våldsamheterna i landet. I Victoria falls har man numera infört turistpoliser och de säger att våldet och rånen har minskat till noll.

Men som sagt, vi tar en liten safaritur. Man kan få en hårsafari också, jag var väl lite feg och testade det aldrig.

Kommer man med tåg hit så ligger stationen bara ett par steg ifrån hotellet, kommer man med bil så möts man av denna portal.

Från entrén kan man kika rakt igenom hotellet och se den gamla bron och sprayen från fallen.

Utsikten mot Victoria Falls Bridge och dimmolnen från fallen är det som de flesta stannar upp och fotograferar. Några vill ta sig en mer ingående bekantskaper med fallen. Till vänster i den här bilden syns en liten figur, som mer ser ut som en flaxande fågel på håll.

Jag såg skylten till startpunkten för den här aktiviteten och trodde att det var något sällsynt djur som höll till där. Flying Fox stod det på skylten, men det var ett sätt, att hängandes i en sele, ta sig över ravinen. Här syns mannen lite uppförstorad.

 Innergården är som en lummig oas med blommor och små dammar.

Den här vagnen användes förr för att köra gästerna till bron och till båthuset för flodturer.

Här vid dammarna snurrar vackra trollsländor omkring.

På kvällarna då mörkret fallit är det en öronbedövande konsert av små, små grodor.

Otroligt att dessa små djur kan låta så mycket.

Hotellet är numera ganska stort och byggt i flera sektioner med vindlande gångar emellan. Inte så lätt att hitta bland alla prång, men att villa bort sig var egentligen bara trevligt, för överallt fanns det intressanta saker att beskåda.

Nej, det här är inte vårt rum utan ett av sällskapsrummen. Vårt rum kommer vi till lite senare.

Här är ytterligare ett sällskapsrum.

Svänger du till vänster i rummet här ovanför, så kommer du ut på Stanleys Terass. Ett mycket trevligt ställe att sitta på och njuta av ett glas vin eller äta lunch. Kan rekommendera en Cesarsallad med krokodil.

 Eller en Singapore sling som sängfösare.

Tar vi en liten promenad ut från verandan och går över bron till höger kommer vi till det hus där vårt rum ligger.

Rakt fram har vi gångvägen till Jungle Junction där vi äter frukost och även middag ibland. Vid den gångvägen brukar vildsvinen gå och beta. Staketet bakom dem är egentligen till för att hålla dem på andra sidan, men det vet de inte om och de verkar fungera bra som gräsklippare också.

Vi svänger in över bron istället och går på husesyn i vårt rum. Där uppe vid den högra balkongen bor vi.

Ser också varför det är viktigt att stänga fönstren då man lämnar rummet. Aporna är viga och klättrar raskt upp utefter väggarna.

Välkommen in till vårt rum.

Honeymoon Suite kallas det visst för.

Charmigt badrum i passande stil.

En rymlig balkong hörde till rummet också.

Där hade vi en söt liten gäst.

Fast tappa inga smulor på golvet, för då blir det flera gäster som kommer på besök. Den här smula är mindre än en lillfingernagel, så gästerna är mycket små.

 Nästa gång ska jag berätta om vår flodtur på "Mighty Zambezi".

16. Victoriafallen.

Så var det dags för dagens blöta besök. Vi ska traska iväg till Victoriafallen. Det är den tiden på säsongen då det är mycket vatten och mycket spray som brusar upp från fallen. Regnkläder och paraply kan vara bra att ha där men egentligen spelar det inte någon roll för man blir tämligen blöt ändå.

Först vinkar vi farväl till våra vänner från Rovos rail, som står vid järnvägsstationen och tar emot sina nya passagerare, som ska åka med dem tillbaka till Pretoria.

Där det finns turister där finns det också souvenirförsäljare. Ett litet tips på vad man kan köpa som minne från fallen är en liten figur täljd i sten, ben eller trä och som kallas för Jamie-Jamie. Den är symbol för fallen.

Vi ingången till fallen finns ett räcke, som nog är det snyggaste och ovanligaste som jag sett.

Här vid ingången håller en del apor till.

Vid fallen träffar vi på en berömd person. Dr. Livingstone, I presume?

Vi börjar promenaden i den delen vid fallen där det är lite torrare, fast även här känns det som att gå i en regnskog. Fuktigheten är mycket hög.

Fallen brusar och skummet yr. Inte undra på att ursprungsbefolkningen kallade fallen för Mosi-oa-Tunya, vilket betyder Den dundrande röken.

Solen skiner, så lite varstans kan man se regnbågen.

 Även i vattendropparna på land syns den.

Fallen är verkligen mäktiga och även blöta. Ofta ser man flera regnbågar på samma gång.

Under regnperioden strömmar det igenom ca. 9.100 kubikmeter/sek.

Lite märkligt, men är det inte ett tält som skymtar fram på ön ute i fallet. Undrar vem som bestämt sig för att tälta där, så här års måste det kännas som att bo i ett konstant regn.

Vi kommer ut till det blötaste stället vid fallen på den Zimbabwiska sidan, nu hjälper det inte mycket till att torka av linsen längre. Den blir blöt lika fort igen.

Som synes så är det stora vattendroppar på linsen.

Jag kan försäkra att det är blött. Kameran får vila under regncapen tills vi kommer dit där det är mindre blött.

Borta vid utsiktspunkten mot bron över till Zambia, där är det torrt igen. Vid den bron kan man bl.a hoppa bungyjump. Många gjorde det tidigare, nu är det inte lika många som vill hoppa. Orsaken till det är att i januari hände det en otäck olycka. En kvinna hoppade och linan gick av, mirakulöst så klarade hon sig och lyckades simma in till land med brutet nyckelben och ihopbundna fötter. Hon vårdades på sjukhus och mår nu efter omständigheterna bra.

Som jag sa innan så var regnrock och paraply inte till mycket nytta, man blev blöt ändå. Fast för att kunna svepa in kameran där det var som blötast var capen bra att ha. De som hade glasögon tyckte att det var bra med ett paraply.

En lite mindre farlig sak som man kan göra här vid fallen, det är att ta en helikoptertur. Det kan jag varmt rekommendera.

Här ovanifrån ser man också hur högt upp spreymolnen kan nå. Ofta sträcker de sig ungefär 1,5 km upp i luften. Vissa dagar såg det även ut som de nådde ändå högre. De är synliga på fyra mils avstånd.

Där borta ser vi även vårt hotell.

Vattenångan skingras för en liten stund, just när vi är intill vårt hotellet.

När det är lågvatten kan man bada ovanför fallen och alldeles vid kanten, där fallen störtar ut, finns det en fördjupning som kallas Devils pool. Där är det populärt att ta sig ett dopp. Jag har sett film på hur de badar där och det räckte för mig. Fick svindel bara av att se hur de balanserade på kanten. För mig var det lika bra att det inte var säsong för det badet nu. Nöjer mig att titta på Livingston lite från ovan, han syns där nere om man förstorar.

15. Safari med Rovos och Victora falls.

Det är inte bara mat och dryck som serveras på tåget, vi ska även få göra ett litet stopp och åka ut på en minisafari i Botswana. Kul att få stiga av tåget för ett tag och inte bara försöka fotografera i farten. Kan förståss bli en del kul och oväntade bilder i farten, som här, då jag tänkte mig att ta en bild på ett solrosfält och ett buskage kom i vägen.

Fast nu ska vi byta ut tåget mot "jeepar" och besöka en farm.

Där får vi allra först bekanta oss med gårdens skönhet. En enorm tjur.

Hans husse berättar länge och ingående om rasen.

Tjuren ser ganska så timid ut och står lugnt och låter sig beskådas, nosen påminner lite om en hundnos.

Kalvarna ser riktigt gulliga ut med sina hängande öron.

Efter den ingående beskrivningen av tjuren är det äntligen dags för safarituren. Nu hade vi inte turen att få se så värst många vilda djur men en höggravid giraff korsade i alla fall vår väg.

Förutom giraffen såg vi en hel del fåglar vid ett vattenhål och även vi hade ett eget vattenhål där vi stannade och njöt av den dalande solen.

 Det var kul med en liten utflykt men nu går vår resa vidare. Nya städer och byar åker vi förbi.

Enkla bostäder med parabolantenner på taket.

Kläderna på staketet såg lite obehagliga ut, fast jag gissar på att det är någon form av fågelskrämma.

 Livet i byarna såg ut att gå i ganska lugn takt, som här utanför baren.

Vi har tre dagar ombord på vårt tåg och morgonen den sista dagen vaknar jag tidigt av att tåget står stilla. Tittar ut och ser att det står folk runt en lägereld och på rälsen sitter en kvinna med rejäl packning. Såg senare att de väntar på ett tåg.

 Vi har nu kommit till Zimbabwe och åker genom ett naturreservat. Världens längsta järnvägsraksträcka på över 11 mil färdas vi på. Mängde av vilda djur syns utefter järnvägen fast de är för långt borta för att fotografera, jag nöjer mig med att titta på dem.

I Dete gör vi ett uppehåll och befolkningen strömmar till för att sälja souvenirer till oss.

Träffar på en lite flicka, hon får en docka av mig.

 Sista sträckan före Victoria falls kopplar vi av i baren med något läskande i glasen.

Landskapet förändras nu och flera kolkraftverk susar vi förbi.

 Även här kommer det folk springades för att se på tåget och vinka.

Temperaturen har också förändrats märkbart, om man sticker ut huvudet för att försöka få lite svalka så känns det istället som att ställa sig framför hårfönen.

Nu dröjder det inte så länge innan vi siktar de första sprejmolnen från fallen.

Inte så lätt att sammanfatta dessa tre innehållsrika dagar i några få bilder så därför blev det en hel del bilder istället, men nu är vi framme vid slutdestinationen. Vi kliver av och blir genast överösta med erbjudanden om att köpa Zimdollar.

 Det är klar att vi gjorde det, känns ganska trevligt att få känna sig riktigt rik...:)

Hottellet som vi ska bo på är ett gammalt fint hotell och kallas populärt för “The grand old lady of the Falls”. Det är byggt 1904 i Edwardiansk stil.

 Det ligger på gångavstånd till fallen och med utsikt mot Victoria Falls Bridge.