16. Victoriafallen.
Så var det dags för dagens blöta besök. Vi ska traska iväg till Victoriafallen. Det är den tiden på säsongen då det är mycket vatten och mycket spray som brusar upp från fallen. Regnkläder och paraply kan vara bra att ha där men egentligen spelar det inte någon roll för man blir tämligen blöt ändå.
Först vinkar vi farväl till våra vänner från Rovos rail, som står vid järnvägsstationen och tar emot sina nya passagerare, som ska åka med dem tillbaka till Pretoria.
Där det finns turister där finns det också souvenirförsäljare. Ett litet tips på vad man kan köpa som minne från fallen är en liten figur täljd i sten, ben eller trä och som kallas för Jamie-Jamie. Den är symbol för fallen.
Vi ingången till fallen finns ett räcke, som nog är det snyggaste och ovanligaste som jag sett.
Här vid ingången håller en del apor till.
Vid fallen träffar vi på en berömd person. Dr. Livingstone, I presume?
Vi börjar promenaden i den delen vid fallen där det är lite torrare, fast även här känns det som att gå i en regnskog. Fuktigheten är mycket hög.
Fallen brusar och skummet yr. Inte undra på att ursprungsbefolkningen kallade fallen för Mosi-oa-Tunya, vilket betyder Den dundrande röken.
Solen skiner, så lite varstans kan man se regnbågen.
Även i vattendropparna på land syns den.
Fallen är verkligen mäktiga och även blöta. Ofta ser man flera regnbågar på samma gång.
Under regnperioden strömmar det igenom ca. 9.100 kubikmeter/sek.
Lite märkligt, men är det inte ett tält som skymtar fram på ön ute i fallet. Undrar vem som bestämt sig för att tälta där, så här års måste det kännas som att bo i ett konstant regn.
Vi kommer ut till det blötaste stället vid fallen på den Zimbabwiska sidan, nu hjälper det inte mycket till att torka av linsen längre. Den blir blöt lika fort igen.
Som synes så är det stora vattendroppar på linsen.
Jag kan försäkra att det är blött. Kameran får vila under regncapen tills vi kommer dit där det är mindre blött.
Borta vid utsiktspunkten mot bron över till Zambia, där är det torrt igen. Vid den bron kan man bl.a hoppa bungyjump. Många gjorde det tidigare, nu är det inte lika många som vill hoppa. Orsaken till det är att i januari hände det en otäck olycka. En kvinna hoppade och linan gick av, mirakulöst så klarade hon sig och lyckades simma in till land med brutet nyckelben och ihopbundna fötter. Hon vårdades på sjukhus och mår nu efter omständigheterna bra.
Som jag sa innan så var regnrock och paraply inte till mycket nytta, man blev blöt ändå. Fast för att kunna svepa in kameran där det var som blötast var capen bra att ha. De som hade glasögon tyckte att det var bra med ett paraply.
En lite mindre farlig sak som man kan göra här vid fallen, det är att ta en helikoptertur. Det kan jag varmt rekommendera.
Här ovanifrån ser man också hur högt upp spreymolnen kan nå. Ofta sträcker de sig ungefär 1,5 km upp i luften. Vissa dagar såg det även ut som de nådde ändå högre. De är synliga på fyra mils avstånd.
Där borta ser vi även vårt hotell.
Vattenångan skingras för en liten stund, just när vi är intill vårt hotellet.
När det är lågvatten kan man bada ovanför fallen och alldeles vid kanten, där fallen störtar ut, finns det en fördjupning som kallas Devils pool. Där är det populärt att ta sig ett dopp. Jag har sett film på hur de badar där och det räckte för mig. Fick svindel bara av att se hur de balanserade på kanten. För mig var det lika bra att det inte var säsong för det badet nu. Nöjer mig att titta på Livingston lite från ovan, han syns där nere om man förstorar.
Ser fram mot rundvandringen på hotellet! :)
/Anna
Folk som tar med sig barnen och sätter dem på kanten för att få en bra bild borde spärras in! Ett litet vågskvalp bara, och så vill man inte tänka på resten...
//Ewa