17. Victoria falls hotel.
Jag tänkte att vi skulle gå på en liten rundvandring på det gamla anrika hotellet. Från början var det bara en enkel byggnad här med 16 rum. Inte speciellt lyxigt då. Numera är det betydligt finare och känslan av lyx infinner sig redan då man kommer till entrén och den stilige mannen, med safarihatt och i sin långa rock, som är översållad med märken, hälsar en välkommen.
Historiens vingslag känns och anar jag att några andar från den koloniala tiden vakar över hotellet, fast jag tror att de liksom jag tycker att det inte skulle göra så mycket med en liten uppfrächning på några ställen. Fast i stort så har hotellet behållit sin charm trots Mr. Mugabes styre och den minskade turismen som blev resultatet av våldsamheterna i landet. I Victoria falls har man numera infört turistpoliser och de säger att våldet och rånen har minskat till noll.
Men som sagt, vi tar en liten safaritur. Man kan få en hårsafari också, jag var väl lite feg och testade det aldrig.
Kommer man med tåg hit så ligger stationen bara ett par steg ifrån hotellet, kommer man med bil så möts man av denna portal.
Från entrén kan man kika rakt igenom hotellet och se den gamla bron och sprayen från fallen.
Utsikten mot Victoria Falls Bridge och dimmolnen från fallen är det som de flesta stannar upp och fotograferar. Några vill ta sig en mer ingående bekantskaper med fallen. Till vänster i den här bilden syns en liten figur, som mer ser ut som en flaxande fågel på håll.
Jag såg skylten till startpunkten för den här aktiviteten och trodde att det var något sällsynt djur som höll till där. Flying Fox stod det på skylten, men det var ett sätt, att hängandes i en sele, ta sig över ravinen. Här syns mannen lite uppförstorad.
Innergården är som en lummig oas med blommor och små dammar.
Den här vagnen användes förr för att köra gästerna till bron och till båthuset för flodturer.
Här vid dammarna snurrar vackra trollsländor omkring.
På kvällarna då mörkret fallit är det en öronbedövande konsert av små, små grodor.
Otroligt att dessa små djur kan låta så mycket.
Hotellet är numera ganska stort och byggt i flera sektioner med vindlande gångar emellan. Inte så lätt att hitta bland alla prång, men att villa bort sig var egentligen bara trevligt, för överallt fanns det intressanta saker att beskåda.
Nej, det här är inte vårt rum utan ett av sällskapsrummen. Vårt rum kommer vi till lite senare.
Här är ytterligare ett sällskapsrum.
Svänger du till vänster i rummet här ovanför, så kommer du ut på Stanleys Terass. Ett mycket trevligt ställe att sitta på och njuta av ett glas vin eller äta lunch. Kan rekommendera en Cesarsallad med krokodil.
Eller en Singapore sling som sängfösare.
Tar vi en liten promenad ut från verandan och går över bron till höger kommer vi till det hus där vårt rum ligger.
Rakt fram har vi gångvägen till Jungle Junction där vi äter frukost och även middag ibland. Vid den gångvägen brukar vildsvinen gå och beta. Staketet bakom dem är egentligen till för att hålla dem på andra sidan, men det vet de inte om och de verkar fungera bra som gräsklippare också.
Vi svänger in över bron istället och går på husesyn i vårt rum. Där uppe vid den högra balkongen bor vi.
Ser också varför det är viktigt att stänga fönstren då man lämnar rummet. Aporna är viga och klättrar raskt upp utefter väggarna.
Honeymoon Suite kallas det visst för.
Charmigt badrum i passande stil.
En rymlig balkong hörde till rummet också.
Där hade vi en söt liten gäst.
Fast tappa inga smulor på golvet, för då blir det flera gäster som kommer på besök. Den här smula är mindre än en lillfingernagel, så gästerna är mycket små.
Nästa gång ska jag berätta om vår flodtur på "Mighty Zambezi".
/Anna
När vi bodde i grannlandet Botswana blev det många besök till Vic Falls. Det var innan Mugabe började konfiskera de vitas egendomar för att vinna populiströster; hoppas att han och hans anhang snart skulle gå till de sälla jaktmarkerna och mera demokratiska krafter kunde komma till tals.
- Hawk
//Ewa