Drömmen om sommar

Tittar ut och ser små lätta snöflingor dalar ner, det är vitt ute. Vackert med all snö i träden och marken, som gjort för ett strövtåg ut med kameran...men det kommer väl en vinter även nästa år får vi hoppas och i väntan på våren och friska ben så satt jag och kollade vad jag hade för bilder i datorn. Upptäckte att bilderna från midsommar låg kvar helt orörda, hade ju bara hunnit tömma minneskortet innan vi for till Mongoliet. 

Så jag började drömma om sommar och sol, visserligen var det inte så mycket sol där vi firade midsommar, men någon halkbekämpning och snöskottning behövdes inte då. Vi började helgen med att hälsa på goda vänner i Filipstad. Övernattade på Hennickehammars herrgård. Testade min födelsedagspresent drönaren där.

Tur den har en "hemknapp" när man är nybörjare och inte hade totalkoll på hur man styr. Hemknappen innebär alltså att om drönaren är på väg att köra iväg så att man tappar kontrollen på var den är så hittar den tillbaka till den som håller i handenheten. Det är bra då man är nybörjare och håller på och övar.

Men även om vi fick lite regn så blev det en utflykt till Långban där flera byggnader från gruvepoken finns bevarade.

Intressant plats att ströva omkring på finns många gamla fina hus, här vid Långbanshyttan föddes John och Nils Ericsson. 

Förutom fina hus och vattenfyllda gruvhål finns det en hel del detaljer att studera.

Midsommar och blommor hör liksom ihop. Här fanns det en hel del blommor. 

Efter ett trevligt besök hos våra goda vänner...

...blev det en skogspromenad.

Röda stugor tågade vi förbi.

Tror vi såg ett troll också där i skogen.

Att det här var en trana är jag i alla fall säker på, den promenerade in  i skogen sedan.

Sedan blev det midsommarafton och vi for vidare till släkt och vänner i Arvika och firade en trevlig midsommar i det här mysiga huset som svärsonen byggt alldeles själv, han har till och med fällt träden till virket själv.

Nu ska jag ta och gå igenom bilderna på festen, men de är privata och kommer inte här fast mitt vackra och fina barnbarn Tilda med kompis kan få vara med.

Isabella, saltvattensjö och pingviner.

Vi har ankrat vid Targus Cove som är en naturlig hamn där valfångstmän och pirater genom tiderna sökt lä. De klättrade ofta upp på klipporna och ristade in skeppens namn.

Vi ska göra en landstigning på ön Isabella vid Urbina Bay för att göra en vandring upp till Darwins saltvattensjö.

Sjön har underjordisk förbindelse med havet.

Promenaden upp till kraterkanten här var inte så lång,  vill man se hela sjön och även få den med utsikt ut över havet så finns det en fin vandringsled som leder högre upp. Halva vår grupp fortsatte stigen uppåt, men jag hade hört att det kunde vankas pingviner vid den här ön så jag valde den korta vandringen och tittade på sjön härifrån.

Här vid kraterkanten ligger det en mängd små runda stenar som mest ser ut som något haren har lämnat efter sig. Fast det är lava, lava som träffat på regn eller fukt och bildat små runda kulor.

Men nu går vi ner och tar en gummibåtstur innan det blir för mörkt. Det första vi träffar på är en skarv som sitter och torkar sina små förkrymta vingar.

Ett sjölejon ligger på klippan och ser ut att ha det rejält tråkigt.

Men får något att titta på då vi kommer sakta gungandes förbi, kikar lite nyfiket upp på oss.

Strax efter får jag bevis för att jag valde rätt som tog gummibåtsturen, för vad har vi där uppe på klippan om inte tre stycken galapagospingviner.

Även de tycker att det är lite intressant med besök.

-Kolla, vi har besök.

-Bäst att göra sig lite fin då.

-Så där, ta en bild nu då.

Vi lämnar pingvinerna och gungar vidare.

Har man skarp blick kan se att det finns en hel del djurliv vid bergväggen, till höger några häckande skarvar och framför gottöppningen tre pingviner.

Vi tar oss försiktigt närmare. En av skarvarna ligger på ägg.

Även pingvinerna kommer vi ganska nära.

Kvällen sänker sig och snart är det dags att återvända till vår båt, men än silar solen sig ner mot havet.

Men innan vi återvänder så träffar vi på ytterligare några pingviner, vilken härligt lyckad tur det blev.

Fast nu börjar det bli lite för mörkt,  solen sänder iväg sina sista strålar mot klippkanten...

...där en ensam pelikan sitter och njuter av den lite svalkande kvällsbrisen.

Flamingo

Nu ska vi gå till den lilla dammen på Bachas Beach och se om det finns några flamingos där.  Vi slår oss ner i sanden och njuter av stillheten.

Att det finns fåglar här ser vi direkt, två styltlöpare vandrar omkring.

En ensam and simmar omkring

Den stannar upp och passar på att putsa upp sig lite, såg väl att den skulle få var fotomodell.

Kan kanske verka lite huvudlöst, men här har den inga fiender.

Men hur var det med de stora rosa fåglarna, fanns det några. Jodå vi hade tur.

Vi fick till och med dubbel utdelning för det var två stycken där.

Stiliga är de och i så vackra färger.

Första gången jag såg flamingos var i Frankrike och Camargue, där var det enorma mängder såg mer ut som stora rödrosa fält, där fick jag veta att  även  Evert Taube hade varit dit och  att han kallade dem för flamvingefåglar.

De här två har lite olika färg också, den ena är betydligt rödare.

Vackra är de och gracila när de böjer sig ner för en skvätt vatten.

Fortsätter med lite fåglar

Fågellivet var rikligt på Galapagos. Den blåfotade sulan har jag visat förut, då den satt och visade upp sina blåa fötter, den är en god flygare också och man kan se de blå även då.

Mäktigt är det att se när de kommer i samlad flock och är ute på fisketur.

Blir lätt att man bara stannar upp och tittar då.

Men då de stannar upp i luften och vänder näbben nedåt, då får man vara snabb i vändningarna.

Alla på en gång försvinner ner under ytan.

För att komma upp igen...

...och segla iväg.

Kvar på stranden sitter en ensam pelikan.

En jättesköldpadda har kommit upp från sitt bad och försvunnit in bland buskarna.

Och vi traskar iväg för att se om det finns några flamingos på den här ön nu.

När livet liksom tar paus...

...och allt som snurrar runt i huvudet är de växande operationsköerna och Lena Ph,s låt "Det gör ont". Då kan det vara skönt att tänka tillbaka och minnas hur skönt och annorlunda det var i oktober då jag var på Galapagos. Minnena och bilderna finns kvar även om mitt bloggande tog paus och haltar en hel del fortfarande.

Min onda axel skulle ha opererats i början på januari, men halkan slog till och alla planerade operationerna måste skjutas upp och de hjältar som sliter på sjukhusen måste ta hand om alla de som halkat omkull. Jag får vänta tills början av februari istället, fick en bunt morfintabletter för att stå ut. Då har det gått ett år sedan jag skadade mig.

Men under väntetiden så lyckades jag knäcka menisken ganska rejält, tog saken i egna händer och pengar som skulle gått till en resa som inte gick att genomföra nu och bokade tid för undersökning. Fick både tid och hjälp snabbt, bra att inte gå för länge med trasigt knä och få följdkomplikationer. Så i fredags fick jag knät opererat och har nu två veckor i stillhet tills jag får börja träna på sjukgymnastiken. Så med stora doser smärtstillande för axeln och massor med tid kan det vara dags att kolla igenom resterande bilder från Galapagos. 

Återvänder i minnet till en vandring på ön Sullivan Bay, en väldigt speciell ö som  känns otroligt steril. Inte mycket som växer där och marken är mest täckt av stora mängder lava. Ett stort vulkanutbrott i början på 1900-talet skapade mer eller mindre denna plats.

Lavan har skapat en hel del märkliga och spännande mönster. Som de här som ser ut som någon tappat en mängd kablar där.

Den lavan kallas dessutom för kabellava.

Många andra spännande mönster finns det här också.

En del formationer ser ut som en liten vulkan.

Kan vara farligt att stoppa ner fingrarna i dem. ;)

Trots att det gått så lång tid sedan detta vulkanutbrott så har det inte börjat växa så mycket, men några fina kaktusar har rotat sig här.

Djurlivet på den här ön är inte stort, men en ensam gräshoppa hittar vi.

Strax innan vår promenad på den ön är slut upptäcker vi en Galapagos Hawks, det är egentligen vråk men det engelska namnet låter mycket häftigare.

Den är i alla fall stor och mäktig.