Galle Face Hotel

På anrika Galle Face Hotel ska vi bo en natt, det hotellet har funnits där sedan 1864 och lär vara det äldsta hotellet öster om Suez. Många kända personer har varit gäster här genom åren, kända namn så som Sir Conan Doyle, Mahatma Gandhi och Roger Moore bl.a. Förmodar att även de blev hälsade välkomna av en dörrvakt i denna tjusiga uniform.

Bor man på Galle Face Hotel får man inte missa deras välkända afternoon tea. Får hoppas på att alla dessa kändisar som bott där genom åren också fått det. Vi fick det i alla fall och gjorde vårt bästa med att länsa faten som bars in. Men vi fick se oss besegrade och mätta lite i överkant och även med en hel del kvar på faten då vi gick ut för att njuta av solnedgången.

Pusta ut i hammocken och sedan...

... en drink i solnedgången.

I den ljumma vinden vajar palmerna lite lojt och solen sänker sig sakta.

Då är det dags för flagghalningsceremonin. Säckpipemusik hörs och sakta kommer det två stiliga herrar vandrandes.

Flagan halas och ...

...sedan försvinner solen ned bakom horisonten och det blir kväller.

Ny dag randas och det är dags att ge sig ut på äventyr, känns tryggt att vår buss är välsignad med både rökelser, lite speciella frukter och inne i bussen ljuder "om mani padme hum" ur högtalarna.

Vi ska upp till de grönskande bergen i Kandy där det även är lite svalare klimat än nere i Colombo.

Vi åker genom små byar, trafiken är tät och dessutom är det massor med vägbyggen. En liten annorlunda detalj i trafiken här är att vid omkörning så är det den mötande trafiken som ska hålla undan och släppa fram den som håller på och kör om.

Det är inte bara vägbyggen som gör att det blir stopp i trafiken, även här är det demonstationer. Vad de demonstrerade mot vet jag inte.

Men vi har ingen brådska, kul att se byarna vi åker igenom. Många bilverkstäder och de flesta har lagt ut sin specialiteter ute på infarten.

Vatten är viktigt värmen.

Att det säljs burgare där förstår jag, men undrar vilken sorts burgare det är. En filial till Burger King kanske.

Bra att det finns olikheter, något att komma ihåg i dag då många rockar sockorna för att hylla våra olikheter.

                                                                                föregående - nästa

En sväng ut på stan till Pettha.

Man kan inte bara tillbringa sina dagar i Colombo på hotellet, även om det händer en hel del där, utan nu är det dags att bege sig ut på stan. Vi tänkte först gå till hamnen och titta men dit kom vi inte fram utan fick nöja oss med att titta på alla kranar på avstånd.

Pettha är Colombos marknadsområde, här är det livfullt och energin riktigt dallrar mellan gränderna.

Här kan man nog hitta allt som man kan tänkas behöva, en del butiker verkar ha lika brett sortiment som det störst varuhus,vill man köpa något blir det förstås ett köpslående om priset fast med en vackert leende expedit.

Vi kryssar oss fram i dessa gränder och försöker att inte bli överkörda av någon av alla dessa kärror som transporterar varor, alla drivna av människokraft.

Emellanåt blir det riktigt trång då stora lastbilar av lite okända modeller vill fram.

Har man ingen kärra så är det bara att bära, många män knäar under sina enorma last. En sak är i alla fall säker, de behöver inte gå till gymmet på kvällen.

Varje gata och gränd har sin eget specialitet, behöver man köpa nya skor eller till exempel behöver anlita en skomakare så vet man vart man ska gå. De finns samlade på samma gata och där kan man även köpa de redskap som en skomakare har behov av.

Av att promenera runt här i marknadsområdet blir man hungrig, inga problem det finns gott om matställen. Bara att ta en matrast … om man är lite modig och tror sig ha en mage som klarar det.

Coca Cola är tydligen gångbart i alla världsdelar.

Frukt och grönsaker finns det gott om också.

Fast köp inte någon durian för att ta med in på hotellet, då är risken stor att du blir utslängd. Den har inte någon behaglig doft och passar sig bäst utomhus. Har hört att man inte ens får ta med den på bussen.

Fast en lite vindruvor kan man passa på att köpa, den här druvan fick jag som provsmakning. Den var god och doftade gott också.

Ska man äta durian så kan man behöva en kniv, saknar man en så är det bara att gå ut på nästa gata och köpa sig en. Inga knivförbud här inte.

Blir törsten för stor och Coca Cola inte lockar så finns det en vinbutik också, det går inte att slinka in där, men genom en liten lucka i gallret kan man köpa sig en flaska vin. Alkohol är dyrt i Sri Lanka så det är kanske därför det är rejäla galler framför försäljaren.

Behöver man lite upplysning så kan man slinka in på elektronikgatan.

Jag tror att jag sagt det förut att lankeserna är ett mycket vänligt folk och när jag känner att mitt relativt nyopererade knä behöver få lite vila och letar efter en plats att sätta mig på. Då hämtar polisen ut en stol ur sin lilla kur och där kan jag sitta och vänta på att de övriga i sällskapet vandrar vidare runt i marknadsområdet.

Till slut är vi alla både trötta och svettiga och tycker att det är dags att återvända till hotellet.

Där, av en  slump, träffar vi på resten av det resesällskap som vi ska ha för de följande dagarna på vår rundresa i Sri Lanka.

                                                                                          föregående - nästa

Tårgas och kravaller

Efter att ha tagit en promenad i värmen i Colombo, pustade vi ut ett tag på hotellet. Några av oss drog till poolen för ett dopp men jag hörde hur ljudnivån nedanför vårt rum förändrades och kikade ut. En massa ungdomar hade samlats där och skanderade slagord.

Fler och fler slöt upp och under gångbron, som gick till hotellets poolområde; där hade polis och militärer satt upp barrikader.

På andra sidan barrikaderna hade stora mängder poliser och militärer samlats. Den stora vattenkanonbilen var där och även några pansarvagnar.

Bakom barrikaden finns regeringsbyggnaden och det var dit som demonstranterna ville ta sig.

De demonstrerande ungdomarna var missnöjda över arbetssituationen i landet. När de blev för våldsamma och började slita i barrikaderna och slänga smällare så tröttnade polisen på dem och satte in sina vattenkanoner. Några ihärdiga ungdomar satte sig i en grupp och försökte stå emot vattenkanonerna.

Men gav upp.

Vi gick ner och ut på hotellets tomt för att eventuellt kunna få lite bättre bilder där. Vi var ju på tryggt avstånd från både de demonstrerande och vattenkanonerna. Det vi inte visste om då var att nu hade poliserna tröttnat rejält och tog till tårgas.

Tårgasmolnet drog även in över hotellområdet och nu vet jag hur det känns att hamna i ett tårgasmoln.

Ögonen sved och tårades och halsen kändes som man ätit sandpapper. Det var bara att göra som ungdomarna, retirera. 

                                                                                  Föregående - nästa

Resa med komplikationer.

För länge sedan läste jag en novell som handlade om ett äldre par som gick in på en resebyrå och ville beställa en resa med komplikationer. Damen som tog emot deras förfrågan var något konfunderad, men fick en lång förklaring om hur det var dessa resor man kom ihåg och sedan kunde berätta om.

Nu i februari var det dags för mig att åka iväg på en sedan länge planerad resa, fast det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inte för att det blev några komplikationer med resan, men halkan slog till i Stockholm i januari och det ledde till att en axeloperation, som jag länge gått och väntat på att få gjord, fick flyttas fram en månad. Alla akuta benbrott kunde inte vänta. Visserligen hade jag rejält ont, men med starka piller så hankade jag mig fram ändå. Nu blev det för kort tid fram till min resa för att träna upp armen och axel, resa kunde jag men efter order från sjukgymnasten fick min trogna följeslagare kameran  stanna hemma. Den var för tung att handskas med. Jag fick nöja mig med min lilla Sony och mobilen. Den här lilla väger inte så mycket så den skulle jag nog fixa. Lite tråkigt är att den har ingen sökare utan bara en display. Vet inte hur många gånger jag glömde bort mig och tog upp kameran till ögat och försökte kika genom displayen.

Nog om det, resan blev så härlig och trevlig som jag tänkt mig och de bilder som jag inte fick till som jag ville, de finns i mitt minne ändå.

Trots att flygplansfönstret inte var så rent var jag tvungen att ta en bild då vi flög över bergen i Iran.

Resan gick till Sri Lanka och en sen kväll landade vi Colombo. Ett lite trött men glatt gäng letade reda på sina väskor och vårt äventyr kan börja.

Nästa morgon drog vi ut på stan för att bekanta oss med den. Varmt och skönt var det och även människorna var vänliga, speciellt tuk-tuk-förarna var alldeles överväldigade av hjälpsamhet. De gjorde sitt bästa med att övertala oss att passa på att åka till templet där vi nu hade en sådan otrolig tur att det var sista dagen på en stor festival med elefanter och en massa annat som vi bara inte fick missa. När den tionde sa samma sak så lät vi oss till slut övertalas för en tuk-tuk-tur. Den gick till det stora templet, fast under resans gång fick vi veta att det var ingen stor festival där. Kände oss lite lurade, men trots det så var det en trevlig tur och ett tempel fanns det ändå.

Vi kikade på templet, betalde och sa tack och farväl till våra tuk-tuk-förare för att ta en promenad i stället.

Det där med elefanter var nog inte helt och hållet någon bluff för bakom en stor port fanns det en liten elefant. Jag kikade in mellan gliporna och tog en bild på den. Kändes inte så bra att se den kedjad i det lilla utrymmet.

Vi promenerade vidare, på gatan vid templet stod det en mängd med stora föremål. Kändes nästan som att gå i ett museum. 

Ett bra riktmärke i staden är Lotus Tower som är 350 meter högt. Som namnet antyder så är byggnaden inspirerad av lotusblomman. Lotus symboliserar renhet inom den srilankanska kulturen och sägs också symbolisera landets blomstrande utveckling.

Det byggs för fullt i Colombo, höga hus växer upp...

...vid sidan av äldre hus. 

Olika former av tempel.

De lankeser vi träffade på var mycket vänlig och även lite nyfikna på oss västerlänningar, den här lilla söta killen med en ryggsäck som var nästan lika stor som honom själv charmade oss.

Han var på väg hem från skolan där jag fick fota min första väggmålning i Sri Lanka.

Senare ska vi gå till det stora marknadsområdet Pettah, men först tillbaka till hotellet för lite svalka. Är man inte van vid att promenera i +30 grader (eller mer) så tar det på krafterna.

                                                                                                  nästa

Vinter

Dagarna innan jag blev enahanda föll snön ymnigt i Bromma, när jag drog upp rullgardinen var det vitt, vitt, vitt och vackert. Så fint så jag var tvungen att ta mig ut med kameran och få lite bilder. För det är ju inte så ofta vi har det så fint i stockholmstrakten.

Om någon undrar vad som menas med enahanda i det här fallet så har jag nu äntligen fått min axeloperation och den armen och handen gör inte så mycket mer än tränar upp rörligheten just nu. Ont är liksom förnamnet. Känner absolut ingen lust att dra iväg ut på fototur och knät är dessutom inte färdigtränat ännu. Men som sagt, de här bilderna fick jag innan och han kolla igenom dem också. Sedan bar det iväg till sjukhuset.

Vit och fin och nästan utan spår var vår gräsmatta. Det var bara räven som hade slagit en lov där.

Fågelmataren var också väldigt speciell då. Synd att jag blev tvungen att förstöra allt det vita när fågelfröna fylldes på.

Ekorrmataren, som fått ett skyddande hölje av hönsnät bara för att de stora fåglarna hackade sönder den annars, den var nu som ett bra gömsle för ekorren. Ser du ekorren där bakom, nä tänkte väl det. Men man ser avtrycken av hans små tassar i snön i överkant. Då och då stack an upp huvudet över kanten och spanade.

Sedan kom Ronja på besök och hjälpte till att göra spår.

Sååå härligt att få busa runt i snön i full fart.

Undrar vad som finns där under.

Växterna tyckte nog att det var lite kallt och hade tagit på sig mössan.

Mitt i allt vitt fanns det lite rött.

En grind och lite snö kan bli till ett mönster.

Tittade ut på andra sidan huset och där var det några som levde lite extra farligt. Att ungdomar och barn kanske inte riktigt förstår faran med att åka pulka i gatan är väl en sak, men när vuxna sätter sig i en pulka med barn och åker ner i full fart, då undrar jag. Visst var det mindre trafik den snöiga dagen, men bilar kom och i den backen tar de lite extra fart.

En annan morgon var det mest bara frost, de bilderna får också vara med.