Regn och sjögång

Vaknade vid halv sex när ankaret gick och det ser ut som om det regnar. Fick höra vid frukost att det varit kraftig sjögång under natten och att många mått riktigt illa. Jag hade tydligen tur som sov hela tiden. Vi är i Trygghamna och ska göra en landstigning vid Alkehornet. Får skjuta upp den en timme för det blåser så mycket så det var svårt att sjösätta gummibåtarna.

Det regnar ganska mycket och eftersom det var så fint när jag var här förra gången så avstår jag från att gå i land. det var så fint då och jag spar det i minnet istället.

Lägger några bilder här så som det var för två år sedan.

Svalbardrenar

 Polarräv på stranden.

En polarräv som är blå, bara 10% av polarrävarna är blå och vi hade turen att se en då. Den sprang fort och det blev bara en rumpbild på den.

Vi var där lite senare på året då och den här polarräven har redan börjat få sin vita päls.

Under tiden de andra varit i land så har det klarnat upp lite, men när vi lättar ankar så gungar det lite fortfarande. Nu styr vi kosan mot Grumantbyen.

Valross

Vår färd går vidare, nu söderut för resan går mot sitt slut men än har vi lite tid kvar. Vi möter en segelbåt med Amerikansk flagg.

Kommer så till Poolepynten på Prins Karls Forland, där ser vi att det finns lite valross. Gör oss i ordning för en landstigning. Valrosshanarna ligger i en skön gungig hög.

Sysslemannens hydda ser inbjudande ut.

Valrossarna är lika charmiga som de brukar vara. Stora kollosser som även är lite nyfikna på besökarna.

Lite smågruff i valrosshögen. Önskar att jag kunde få med lite ljud även här, de frustar och låter på en massa speciella sätt och doften från dem ska vi inte tala om.

Fler som tycker att doften blir lite för mycket.

 Modiga tjejer

...och alla fotograferde

Utom en som var linslus...:)

och Oscar siktade uppåt.

Hoppas det här inte var rester efter tillagningen den förträffliga BBQ som vi fick när vi återvände till båten.

Alla var så hungringa så ingen hade tid att le mot kameran. Gott var det.

Mätt och belåten så kom leendet. Mr. Card från Nya  Zeeland hade nog inte ätit färdigt ännu, sedan log även han.

Å så kartan

Isbjörn

Jag kommer upp till frukost, har just gjort i ordning det jag ska äta när Kar-Fredrik plötsligt hoppar upp och ropar ISBJÖRN. Som tur är hinner jag ställa ner min mat innan alla rusar ut och på en sekund är matsalen tömd på folk.         Alldeles riktigt där, på den lilla ön, bland alla fåglar, går det en isbjörn.

Alle man i gummibåtarna, tror inte det är någon som avstår från den här turen. Men isbjörnen vill inte agera modell och tar sig en simmtur.

Ser dock en isbjörn på nära håll och den här är verkligen en IS-björn.

Vi kryssar runt vid Lilliehööksbreen och får oss en fin tur.

Önskar jag kunde lägga in ljudet från den knäppande isen också, så stilla och lugnt, bara isens ljud, låter nästan som när en renhjord drar fram.

Det är åska säger någon. Men det är en kalvning av glaciären som går. En skrap smäll och så ser vi hur det rasar ner i vattnet. Det här gör sig bäst på rörlig film, men jag får en serie bilder.

Skönt att vi är på behörigt avstånd, för inga stora vågor når fram till oss bara lite krusning på ytan.

Tänk att snö och is kan vara så vackert, ser ni formen av ett hundansikte där i glaciärväggen?

Blev en sen frukost i dag, men min mat stod kvar redo att ätas när vi kom tillbaka.

 Mera spaning efter isbjörn sedan.

och titta där är han tillbaka på ön, eller om det är en till björn. Det får vi aldrig veta för nu åker vi vidare.

Den som vill se isbjörn på närmare håll kan kika i min portfolio eller profilsida.

Rysk hjälp anländer.

Hjälpen kom i form av ett ryskt fatyg Grigoriy Mikheev.

Den kom nog  inte enkom för vår skull vi hade nog bara tur att Akademik Shokalskiy också satt fast. De fick i alla fall ordning på sin maskin och vi kunde alla fyra gå i konvoj genom isen.

Isen bryts upp i mindre bitar och vi kom ganska lätt fram nu. Ser att den är tjock och förstår hur vi kunde fastna.

På bryggan är stämningen lungare och Martin kan koppla av med en kopp kaffe, kan säkert behövas för han och även Oscar ser ganska trötta ut efter nattens strapatser.

Vi tuffar på och nu efter, ett och etthalvt dygn är vi ute ur isen. Hör att Stockholm fortfarnade sitter fast på sitt tredje dygn, men hjälp är på väg dit.

Spanar på bryggan och där borta på ett isflak är det faktiskt en svart prick. Kan det vara en säl?

Alla ut på däck, prisutdelningen på frågesporten avbröts abrupt och på bara några minuter var alla ute på däck.        Visst var det en säl, en storsäl eller  storkobbe som den även kallas. Den har så söta mustascher.

Strax efter så ser Martin en flygande termos, alla spanar och letar efter detta underliga föremål och inte hinner jag med att få någon bild på den heller, synd för den var säkert ovanlig. Fast efter lite klurande så börjar vi kunna tolka skånskan som så, att det var en tärnmås. Synd på bild.

Nästa mål för kvällen är Danskön och Virgohamna, där Andrée, Fraenkel och Strindberg steg upp med ballongen Örnen.

Snöar gör det och blåser ganska så bra också.

Vi kommer dit på dagen 111 år efter deras uppstigning.

Tar naturligtvis också den klassiska bilden på platsen där de for iväg.

Samma vik fast 111 år tidigare.

Platsen där ballonghuset stod och lite rester som finns kvar, det mesta täckt av snö just nu.

Besökte även Smerensburg, en blåsig ö där holländska valfångare höll till 1614-1655. Lite rester fanns det kvar, ett minnesmärke och massor av drivved.

Åter till fartyget och vårt hem just nu.

och så kartan igen, där markeringen visar var vi kom ut ur isen.

Den globala nedkylningen

Vi sitter fortfarande fast i isen, har under natten tagit oss två sjömil tillsammans med Quest. Ibland med hjälp av dem och ibland fick de hjälp av lilla Origo. Fast då sov jag. Vi har tagit oss fram till det ryska fartyget som inte har lyckats laga sin motor ännu. Fendern som hänger kvar på Quest är ett minne från nattens äventyr då Origi knuffade på henne.

Lite bekymrade miner på bryggan.

Kapten Bertil kommunicerar.

Hur ska det här gå?

Här sitter vi.

 Några sälar och även vikvalar kommer upp i vakarna bakom fartyget, då och då. Gott om fågel är det också, här har vi åskådarläktaren. Inte så ofta de har sådan här underhållning. I den vaken framför fåglarna hoppade plötsligt en val rakt upp.

Ett till ryskt fartyg ser vi. Det ser ut att komma närmare.

Så här mycket is brukar det vara norr om 82:a breddgraden eller på väg till Nordpolen, inte så här långt söderut, vi är bara på 79,54 grader Nord. Kan det var den Globala nedkylningen som är på gång?

Inte mycket att göra, bara vänta. Via sattelittelefon hör PolarQuestkontoret av sig och undrar om de ska boka om flygbiljetterna för oss passagerare. Man kan ju alltid hoppas! Stannar gärna här.

Något ska man ju roa sig med och Annica tar till det mest extrema av oss, hon får tillåtelse att äntra masten och upp i korgen där.

Ser du några isbjörnar?

Inte många!

Vi andra får nöja oss med isbjörnsföredrag av Oacar, inte så illa det heller.

Varmt och torrt att stå på bryggan och spana. Ute snöar det ymnigt.

Det ryska fartyget Grigoriy Mikheev har kommit lite närmare.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer.