Mot Kiruna

Nu är det äntligen dags att åka till Kiruna, hörde att de vackra vårfärgerna är där nu och även det vackra soliga vädret.

Flygplanet gör en sightseeingtur över Kiruna med omnejd innan det landar, så vackert det ser ut längtar ner nu och ut och fota.

Vi hämtar ut vår hyrbil och startar färden mot Puoltikasvaara, min barndomsby där jag tillbringade alla somrar hos mormor och morfar.

Numera finns även det samiska namnet på skylt.

Fast på vägen dit stannar vi till vid Lappeasuandobron, kommer ihåg hur min morbror berättade hur han målade den genom att fylla en handske med färg och sedan hasa sig ned för de höga stagen. Gick fortast så. En spännande berättelse att höra som barn och även nu när jag tittar upp och ser hur högt det är.

Plockar fram kameran ur väskan för att fotografera den gamla bron och till min fasa upptäcker jag att kameran är STENDÖD, finns inte ett uns med ström i batteri kvar. Till min stora förtvivlan upptäcker jag dessutom att batteriladdaren, den ligger kvar hemma. Ja vad gör man, plockar upp mobiltelefonen och tar några bilder.

Känns inget vidare, men som en av mina släktingar sedan säger. "En orsak att komma hit upp igen nästa år". Fast inte är jag glad.

Mobilen får väl duga.

Lite bilder från stället där det ska vaskas guld så småningom.

Här är Maggans vik.     

Även tältet för guldvaskarna.

Lite väl kallt att vaska nu.

Kvällen sänker sig sedan och vi återvänder till Kiruna.

Karlavagnen

Tänk vad en blogg kan leda till. Fick ett samtal i dag. Det var från SR Luleå.

Blev lite förvånad när de frågade om jag var "Maggan bland isbjörnar och pingviner" och det var jag ju.                        

Kvällens program skulle handla om magiska möten i naturen, de ville att jag skulle vara med i kvällens program och berätta om mina möten med isbjörnar. Lät ju ganska kul så jag lovade att hålla mig vaken och svara när de ringde i kväll och vara med i programmet.

Har just avslutat mitt samtal med författaren Åsa Larsson.

Kul att se att bloggen läses.

http://www.sr.se/cgi-bin/p4/nyhetssidor/index.asp?nyheter=1&ProgramID=3117

På ålderns höst

Reste inte så långt denna gång, bara till Jakobsberg för att hälsa på min far som just nu är på sjukhus där.                Höst nu och han, kan man säga är på sin ålders höst eftersom han fyller 94 år snart. Klart att kroppen inte hänger med på samma sätt som förr,  men på huvudet är det inget fel och hänger med i tekninkens under gör han gärna. 

Bilden tagen med mobilkamera, Nokia N95

Men besöket där fick mig lite ur balans, hur förvarar vi våra gamla när de inte kan ta vara på sig själv längre. Är det så som även jag ska bo om ett visst antal år? Tanken skrämmer mig. Min far behöver, tack och lov, inte vara där så länge utan får nog komma hem redan i morgon. Men alla har inte sån tur. Visst, personalen är trevliga och gör nog så gott de kan, men ändå. Så deprimerande miljö.

Resan är slut

Så var en fantasktisk resa till ända. Stort tack till alla på Origo för allt. Vi är åter i Longyearbyen. Midnattsolen lyser klar och vädret är lika fantastiskt som när vi åkte. Den här bilden är tagen halv ett på natten.

Störst går först, så vi och de andra PolarQuestbåtarna fick ligga på redden när det stora kryssningsfartyget kom. Trots att kajplats var bokad.

Avskedsmiddag. Fint värre med vit duk och tygservetter, god mat dessutom.

Skål och tack Martin

 Oscar håller avskedstalet.

och tackar besättningen.

Kapten Bertil

Ser att trots att det är juli, så har sommaren inte kommit till Svalbard ännu. När foten gått av på glaset då är sommaren här, men nu är foten fortfarande hel.

När vi kom så var det lite molningt så man såg bara lite av foten.

Men så klarnade det upp på natten och nu syns hela glaset.

Lite närmare om det var någon som inte hittade glaset.

Flyget hem går 4.50 i morgonbitti så det känns som om det inte är någon mening att lägga sig, bäst att njuta av den stund som är kvar här. I morgon blir det den allra sista zodiacturen in till kajen.

Hoppas vi ses snart igen SVALBARD. Den Arktiska pärlan.

Grumantbyen

Färden mot Grumant gick bra, vädret blev bättre och bättre eftersom, och nu är det dags för resans sista zodiactur.

Solen tittar fram och det måste förevigas.

Även här kan det finnas isbjörnar så det gäller att vara försiktig och förberedd.

Grumant är ytterligare en rysk nedlagd gruvby, första bosättningarna där var 1910 och den stängdes på tidigt 60-tal. Hamnen var vansklig och dålig produktion i gruvan var orsaken.

Ranglig brygga vid hamnen.

Det verkar som om de lämnat stället ganska plötsligt, för om man kikar in i husen så står t.o.m tallrikar kvar på borden. Fick tyvärr inte gå in där.

Verkar vara bra kvalitet på den kärran, luft kvar i däcken fortfarande.

En något ranglig bro, testade inte om den höll.

Elål har jag hört talats om, men aldrig någon elblomma. Här växte de i vilt tillstånd.

Inramad blomma.

Så åker vi åter till Origo.

Berget här likanar Vesuvius och har fått sitt namn efter det.

Tillbaka vid Origo.