भक्तपुर

Vi tar en liten tur till newarstaden Bhaktapur (skrivs så här på nepali भक्तपुर) som var huvudstad i Khatmandudalen under 1300 till 1500-talet. Bussen åker genom ett vackert landskap där risskörden är i full gång. Även här i staden syns det att det är skördetid, för på väldigt många ställen så ligger det ris utbrett för torkning. Hönorna passar på att förse sig av de nya godsakerna som dykt upp.

På en del ställen är det nästan lite svårt att ta sig fram.

Jag tycker att det är spännande att se hur de arbetar med skörden på gammalt vis.

För mig blev det som ett skådespel men jag antar att de här kvinnorna och männen inte håller med mig. De skulle säkert föredra ett mindre arbetskrävande sätt att få in skörden på.

Här vaktar jag! Den hunden såg ut att ha tagit sin uppgift på allvar.

Sköter man sitt jobb, så kan det sedan komma en belöning. Slaktaren verkar vara populär bland stadens hundar.

Även högt uppe på hustaken är det skördearbete. Här är vi uppe på fjärde eller om det var femte våningen.

Byggnadsarbete på gång. Jag är imponerad av byggnadsställningen till höger. Det här är också högt uppe på ett hustak.

Vi har hela förmiddagen på oss och hinner gå runt en hel del.

Ska man hinna uppleva hela staden så får man nog tillbringa flera dagar här, en förmiddag räcker inte långt. Jag har varit här förut men upplevde nya saker och platser denna gång. Det finns många gränder att upptäcka. En del så djupa och trånga att solen aldrig når ända ner och fukten kändes ända ut på gatan utanför. Ändå var det här en varm och solig dag.

Då är det säkert skönare att ta igen sig i solen.

Eller varför inte charma till sig en karamell av någon turist.

Den här lille killen snappade blixtsnabbt åt sig karamellen, men hade ett fasligt sjå med att få av pappret på den.

Sedan ska vi titta på hur tillverkningen av handgjort papper går till, men det får bli i morgon.

Pashupatinath

En plats som man inte bör missa då man är i Kathmandu är  Pashupatinath. Det är Nepals heligaste hinduiska tempel och platsen där begravningsceremonier och kremeringar äger rum.

När vi åt lunch inne i stan såg vi många rovfåglar som cirklade runt, jag gissar på någon sort av glada. Nu fick vi veta hur det kom sig att de håller till här. Såg att floden inte är det trevligaste stället, jag skulle inte vilja ta ett bad här.

Sopor dumpades vid alla flodstränder och här seglade mängder av fåglar runt på jakt efter något ätbart.

Samtidigt som folk slet med sopåtervinning.

Floden som rinner igenom kremeringsområdet heter Bagmatifloden och är en biflod till Ganges.

Över Bagmatifloden går en bro, den delar av begravningsområdet på så sätt att på ena sidan tas de rika om hand och på den andra får de fattiga hålla till. Det här är de rikas sida.

En ceremoni har just börjat när vi kommer.

Det är bara de manliga släktingarna som får vara med.

Det är väldigt viktig i hinduiska familjer att få en son, eftersom det är sönerna som sköter om begravningsceremonin. Här går sönerna sina tre varv innan prästen tänder elden.

Efteråt petas resterna ner i floden.

Floden ser inte så trevlig ut med allt skräp som flyter omkring.

Det hindrar inte folk från att tvätta kläder och även sig själva i det smutsiga vattnet. Ser även hur folk samlar in rester av veden från det som inte helt brunnit upp vid kremeringen.

Vi går över till den andra sidan där de fattiga håller till.

Det är ett myller av folk och även kö för att få genomföra ceremonierna. På nedersta trappsteget vid vattnet sitter nu sönerna till den avlidne och får sitt hår avrakat.På tempelområdet får inga ickehinduer vistas men på andra sidan floden får vi vara.

Här håller också ett antal heliga män till. De vinkar glatt till turisterna och vill väldigt gärna bli fotograferade. Inte gratis förstås.

På en liten rundel nere vid vattnet sitter en präst som tar emot de sörjande och genomför en del ritualer. Som tack får han lite gåvor.

Hela templet är tillägnat guden Shiva och runt omkring finns en hel del byggnader till hans ära.

I en av byggnaderna sitter den här mannen och väver, eller snarare flätar.

De heliga männen gör allt för att tjäna en slant på att bli fotograferade.

Ibland lyckas de också.

På väg tilbaka till bussen håller de på med något bygge. Jag tycker det ser slitsamt ut.

Kan vara läge med en Everest efter det här besöket.

Swayambhunathstupan

När man är i Kathmandu får man inte missa att besöka Swayambhunathstupan. Den ligger på toppen av en kulle och syns på långt håll.

Kullen heter Kathmandu Valley.

Platsen kallas även för Monkey Temple och det är lätt att förstå om man kommer hit, för det vimlar av apor här.

Aporna förser sig frikostigt av offergåvorna och jag tror nog att de får det, eftersom aporna anses vara heliga. De kollar gärna in turisternas väskor också om de bara får tillfälle till det.

Det är oklart när stupan byggdes men det lär ha funnits någon form av religiös byggnad på den här platsen redan för 2000 år sedan. Det finns flera tempel och många religiösa monument och minnesmärken här uppe.

Det är inte alla som kan läsa.

Jag var här för elva år sedan och inte mycket har förändrats sedan dess, förutom att försäljarna har mångdubblats.

Fick lite känsla av "Månglarna i templet" när jag såg det. Man kan tro att det går att gå in i stupan, men så är det inte. Den stora vita rundeln, som ser ut som en marängtårta, är en jordhög och längst inne i den lär det finnas en liten relik av Buddha. Ovanpå reser sig toran med Buddhas vaksamma ögon.

Ser att det finns fler vakande ögon, de här männen stod uppe i ett fönster och beskådade det som hände under dem.

Några skickliga hantverkare håller också till här uppe.

Kathmandu ligger liksom i en gryta med Himalayas bergstoppar som fond. Därför har luftföroreningar svårt att blåsa bort och luften är ofta fylld av dis. I dag är det en ganska skaplig dag ändå för vi kan skymta bergen i bakgrunden. Andra dagar ser man nätt och jämnt ner till staden.

En sista blick på utsikten innan vi far vidare till nästa stora sevärdhet.

Kathmandu - när staden vaknar.

Ska man fotografera när staden vaknar på riktigt måste man vara uppe mycket tidigt, tidigare än efter frukost. På vår tidiga morgonpromenad hade jag tyvärr inte kameran med mig. Dagens promenad i den gamla stadsdelen tar vi innan alla butiker öppnat och staden verkar fortfarande lite sömndrucken.

Trafiken är i full gång, den verkar aldrig vila....och över allt vakar Canon.

Jag var här för elva år sedan och det mesta är sig likt, men något som jag inte såg till då var alla dessa tiggande barn. Det var nog det som berörde mig mest. Så sorgligt att se och inte kunna göra något åt det. De flesta sniffade i en plastpåse med lim och med blanka ögon.

Duvorna har inte vaknat ännu.

Undrar hur de gör när det blir elfel och måste hitta felet i det här skatboet av ledningar. Sätter de bara dit en ny tråd i stället för att byta ut den trasiga?

Jag skulle inte vilja vara elektriker här.

Är det någon som är i behov av en lokal eller en lägenhet här i Kathmandu så är det dags att boka nu. Det ser inte ut som om det brådskar men vi får väl tro på att det ska vara färdigt snart.

Försäljarna har också vaknat.

På Durbar Square är det ganska lugnt ännu.

Fast försäljarna är redan på plats där.

Hamburgerstället har inte öppnat ännu. Undrar om det är gårdagens hamburgare som är till salu?

Smutsig väg!

Vägen till Kathmandu är innehållsrik, många lever sitt liv väldigt nära vägen och vi får en liten inblick i deras vardagsliv.

Det är livlig trafik på den här vägen och det dammar en hel del. Trots att det är soligt och varmt är det svårt att ha fönstret öppet på grund av allt damm. Tycker att tvätten som hänger på tork ute i  dammet, borde bli smutsig igen innan den torkat.

Husen klättrar upp efter bergväggen.

Disk.....

.....och den dagliga hygienen sköts också utefter vägen.

Det känns lite ovant med all vacker och frodig grönska efter att ha åkt omkring i det karga och torra Tibet.

Det växer bra och här pågår det skörd av dagens grönsaker till middagen.

En del hus ser mer ut som skjul.

På vår karta står det att den här vägen är "Dirt Road" och det är nog en klar underdrift. Den är inte bara smutsig utan nästan helt ofarbar vissa sträckor, ändå  åker vi buss på den.

Det här är bilder på några av de bättre sträckorna. På de sämsta blev det inga bilder för då blundade jag och var övertygad om att vi skulle välta och rulla ner i dalen. När bakhjulet (där jag sitter) på bussen passerar en sådan här grop som på den här bilden, då är det lätt att tro det.

Det är visserligen mycket vackert nere i dalen, men jag vill nog hellre komma fram till Kathmandu än att avsluta resan här.

För de som vill ha lite mer äventyr, än att åka på den här vägen, kan boka en Bungy Jump och få hoppa på en av de högsta bungy jump-ställena i världen. Mitt på bron finns en plattform, där är det 160 meter ner i ravinen. Här en länk för den som är intresserad av att boka ett hopp. Bungy.

Träffade på två artiga pojkar där som uppskattade att fåvarsin penna. De kunde dessutom lite engelska.

Det har varit en av Nepals alla helger och vid den här helgen är det tradition att sätta upp en gunga gjord av långa bambustörar.

Bambu andvänds även till byggnadsställningar. Det här huset var verkligen välförsett med fönster.

Vår buss var tydligen inte i det allra bästa skick, för ungefär halvvägs till Kathmandu, går bussen sönder.

Vår buss är inte den enda som trafikerar den här sträckan, många bussar passerar oss där vi står vid vägkanten och alla är överfulla.

De flesta passagerarna är studenter som varit hem till sina byar över långhelgen.

Vår chaufför och hans "busspojke" är tydligen vana med krånglande motorer för med lite slit och några vattenflaskor är vi snart på väg igen.

Titta till höger nere vid flodstranden, där sitter en kvinna och tvättar, inne i skuggan bakom henne kan man se hennes hus. Skulle kunna tro att det huset bara är en koja som barn byggt för att leka i, men så är det inte, det är hennes hem.

Landskapet förändras igen och vi kör förbi stora bebyggda dalar.

Vi kommer fram till Dhulikel och ett litet trevligt ställe där vi ska äta lunch.  Inte vilken lunch som helst. Känner att matlusten återkommer bara av att titta på maten.

Grillad kyckling, potatisgratäng, fräscha grönsaker och en massa annat gott. Känns som om det är evigheter sedan jag åt sådan mat.

Vad sägs om creme brulée eller fruktsallad till dessert.

De har en bambugunga också och trädgårdsarbetarna tar en paus i ogräsrensningen och kommer och visar oss hur den fungerar.

Mätta och belåtna åker vi sedan vidare. Tittar på landskapet genom bussfönstret.

Åker förbi risfält och nybyggda hus.

Vi börjar närma oss dagens mål, stannar för att titta på en 30 meter hög staty av en ung Buddha. Den är byggd av en rik indisk köpman uppe på en höjd .

Han står där uppe med en formidabel utsikt äver Kathmandudalen.

Sedan går vår buss sönder igen och vi passar på att vinka till de bussar som kör förbi.

Bussen lagas igen och vi kommer ner till mer tätbebyggt område och det eviga motorvägsbygget. En motorväg som aldrig tycks bli färdig. Ser att det inte verkar vara tillåtet att åka på busstaket, för alla som sitter där uppe måste gå av när polisen ser dem.

Efter en lång bussfärd är vi i Kathmandu och vid vårt hotell. Ett vackert och lite lyxigt hotell där det inte luktar kloak på rummen.

Upptäcker dessutom att vi har varmvatten och nu är vi på låg höjd (1.317 m.ö.h) så här gör det inget om man tar en varm dusch eller ett bad. Passar på att ta ett långt skönt bad, men upptäcker först efteråt att vi bara fått små tvättlappar till handduk. Hårtork har vi i alla fall, men vad hjälper det när det är elransonering och just i kväll är det vår del av stan som inte har någon ström. Det får bli självtorkat hår till middagen.