och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

भक्तपुर

Vi tar en liten tur till newarstaden Bhaktapur (skrivs så här på nepali भक्तपुर) som var huvudstad i Khatmandudalen under 1300 till 1500-talet. Bussen åker genom ett vackert landskap där risskörden är i full gång. Även här i staden syns det att det är skördetid, för på väldigt många ställen så ligger det ris utbrett för torkning. Hönorna passar på att förse sig av de nya godsakerna som dykt upp.

På en del ställen är det nästan lite svårt att ta sig fram.

Jag tycker att det är spännande att se hur de arbetar med skörden på gammalt vis.

För mig blev det som ett skådespel men jag antar att de här kvinnorna och männen inte håller med mig. De skulle säkert föredra ett mindre arbetskrävande sätt att få in skörden på.

Här vaktar jag! Den hunden såg ut att ha tagit sin uppgift på allvar.

Sköter man sitt jobb, så kan det sedan komma en belöning. Slaktaren verkar vara populär bland stadens hundar.

Även högt uppe på hustaken är det skördearbete. Här är vi uppe på fjärde eller om det var femte våningen.

Byggnadsarbete på gång. Jag är imponerad av byggnadsställningen till höger. Det här är också högt uppe på ett hustak.

Vi har hela förmiddagen på oss och hinner gå runt en hel del.

Ska man hinna uppleva hela staden så får man nog tillbringa flera dagar här, en förmiddag räcker inte långt. Jag har varit här förut men upplevde nya saker och platser denna gång. Det finns många gränder att upptäcka. En del så djupa och trånga att solen aldrig når ända ner och fukten kändes ända ut på gatan utanför. Ändå var det här en varm och solig dag.