Smutsig väg!

Vägen till Kathmandu är innehållsrik, många lever sitt liv väldigt nära vägen och vi får en liten inblick i deras vardagsliv.

Det är livlig trafik på den här vägen och det dammar en hel del. Trots att det är soligt och varmt är det svårt att ha fönstret öppet på grund av allt damm. Tycker att tvätten som hänger på tork ute i  dammet, borde bli smutsig igen innan den torkat.

Husen klättrar upp efter bergväggen.

Disk.....

.....och den dagliga hygienen sköts också utefter vägen.

Det känns lite ovant med all vacker och frodig grönska efter att ha åkt omkring i det karga och torra Tibet.

Det växer bra och här pågår det skörd av dagens grönsaker till middagen.

En del hus ser mer ut som skjul.

På vår karta står det att den här vägen är "Dirt Road" och det är nog en klar underdrift. Den är inte bara smutsig utan nästan helt ofarbar vissa sträckor, ändå  åker vi buss på den.

Det här är bilder på några av de bättre sträckorna. På de sämsta blev det inga bilder för då blundade jag och var övertygad om att vi skulle välta och rulla ner i dalen. När bakhjulet (där jag sitter) på bussen passerar en sådan här grop som på den här bilden, då är det lätt att tro det.

Det är visserligen mycket vackert nere i dalen, men jag vill nog hellre komma fram till Kathmandu än att avsluta resan här.

För de som vill ha lite mer äventyr, än att åka på den här vägen, kan boka en Bungy Jump och få hoppa på en av de högsta bungy jump-ställena i världen. Mitt på bron finns en plattform, där är det 160 meter ner i ravinen. Här en länk för den som är intresserad av att boka ett hopp. Bungy.

Träffade på två artiga pojkar där som uppskattade att fåvarsin penna. De kunde dessutom lite engelska.

Det har varit en av Nepals alla helger och vid den här helgen är det tradition att sätta upp en gunga gjord av långa bambustörar.

Bambu andvänds även till byggnadsställningar. Det här huset var verkligen välförsett med fönster.

Vår buss var tydligen inte i det allra bästa skick, för ungefär halvvägs till Kathmandu, går bussen sönder.

Vår buss är inte den enda som trafikerar den här sträckan, många bussar passerar oss där vi står vid vägkanten och alla är överfulla.

De flesta passagerarna är studenter som varit hem till sina byar över långhelgen.

Vår chaufför och hans "busspojke" är tydligen vana med krånglande motorer för med lite slit och några vattenflaskor är vi snart på väg igen.

Titta till höger nere vid flodstranden, där sitter en kvinna och tvättar, inne i skuggan bakom henne kan man se hennes hus. Skulle kunna tro att det huset bara är en koja som barn byggt för att leka i, men så är det inte, det är hennes hem.

Landskapet förändras igen och vi kör förbi stora bebyggda dalar.

Vi kommer fram till Dhulikel och ett litet trevligt ställe där vi ska äta lunch.  Inte vilken lunch som helst. Känner att matlusten återkommer bara av att titta på maten.

Grillad kyckling, potatisgratäng, fräscha grönsaker och en massa annat gott. Känns som om det är evigheter sedan jag åt sådan mat.

Vad sägs om creme brulée eller fruktsallad till dessert.

De har en bambugunga också och trädgårdsarbetarna tar en paus i ogräsrensningen och kommer och visar oss hur den fungerar.

Mätta och belåtna åker vi sedan vidare. Tittar på landskapet genom bussfönstret.

Åker förbi risfält och nybyggda hus.

Vi börjar närma oss dagens mål, stannar för att titta på en 30 meter hög staty av en ung Buddha. Den är byggd av en rik indisk köpman uppe på en höjd .

Han står där uppe med en formidabel utsikt äver Kathmandudalen.

Sedan går vår buss sönder igen och vi passar på att vinka till de bussar som kör förbi.

Bussen lagas igen och vi kommer ner till mer tätbebyggt område och det eviga motorvägsbygget. En motorväg som aldrig tycks bli färdig. Ser att det inte verkar vara tillåtet att åka på busstaket, för alla som sitter där uppe måste gå av när polisen ser dem.

Efter en lång bussfärd är vi i Kathmandu och vid vårt hotell. Ett vackert och lite lyxigt hotell där det inte luktar kloak på rummen.

Upptäcker dessutom att vi har varmvatten och nu är vi på låg höjd (1.317 m.ö.h) så här gör det inget om man tar en varm dusch eller ett bad. Passar på att ta ett långt skönt bad, men upptäcker först efteråt att vi bara fått små tvättlappar till handduk. Hårtork har vi i alla fall, men vad hjälper det när det är elransonering och just i kväll är det vår del av stan som inte har någon ström. Det får bli självtorkat hår till middagen.

2010-12-14 17:52   Ingela Ring

Den bussresan skulle räcka som spänning för mig. Bungyjump kan jag "hoppa" över. Behöver man extra bra utsikt kan man tydligen åka på taket ;-)

Härlig berättelse och härliga bilder som vanligt. Kul att få följa din resa...

Besvara

2010-12-14 22:21   RHelena

Vackert och strapatsrikt.
Nästan att man känner att man är med på resan när man tittar på dina många bilder och läser de livfulla beskrivningarna.

Besvara