Inte behövde vi räkna några fåglar

Bredvid vår tomt står en stor och ståtlig gran, tyvärr så verkar den ha gett upp all sin livskraft och stod nu där och såg så brun och ledsen ut.

Eftersom den står på allmänning, meddelade vi kommunen om att den såg ganska så död ut och dessutom började luta betänkligt mot vårt hus.

Två raska killar kom hit i går och konstaterade att våra farhågor om granens hälsotillstånd var helt riktig och några timmar senare återvände de med trädfällningsutrustning och började jobba.

De jobbade sig uppåt i granen och grenar föll som höstlöv till marken.

Högre och högre upp klättrade den modiga killen, man får inte ha höjdskräck i det yrket.

Fast han måste ha haft bra utsikt där uppe.

Han avverkade gren efter gren och till slut var han så högt upp att det var dags att ge sig på toppen.

Den började luta...

...mer...

...och mer...

...tills den gav upp och föll.

Sedan var det bara en stolpe kvar.

Dags för arboristen att ta sig ner och sedan fälla resten av stammen bit för bit.

Så nu står där en rejäl stubbe, sparad för  våra hackspettars skull. Det var väl snällt tänkt.

Blir inte så mycket fotograferande för mig nu, men dessa bilder kunde jag öppna fönstret och ta, fast fotot på stubben fixade maken som har lättare att gå än vad jag har.

Strålning

Blir inte mycket fotande just nu, men vi har en övervakningskamera på tomten och som tur är har vi inte fått några obehagliga figurer som fastnat på film där.

Däremot så har vi glädjen att få se de rävar som kommer till vår tomt så gott som varje dag. 

De fick tre ungar i våras så det blir många besök på tomten av dem.

Ibland blir de lite sur på varandra.

Fast ibland får vi lite spännande bilder i den kameran, som den här.

Undrar lite om vi borde skaffa oss någon form av strålningsskydd.

Kom gärna med förslag på vad det är, kan berätta att det är ingen lampa som lyser.

Lovar berätta i morgon vad som strålar ner.

Ännu ett år.

Ännu ett år har gått, ja inte ett kalenderår från januari till december  för jag kom lite i otakt. Fast det är ett år ändå.

Det började med att mina promenader fick avbrytas med att hitta en bänk att sitta ner och vila på. Ibland bestämmer kroppen för lite annat än vad huvudet och vad jag vill, då är det bara att lyda. Bänken jag hittade var bakom ett böjt träd vid Mälaren.

Så vi börjar med november 2020

Jag gick inte promenader så sällan som en gång i månaden, men det såg ungefär lika ut varje gång i samma månad. 

Men solig novemberdag fick jag sällskap av Ronja.

Sedan kom december och den var ganska mörk och dyster ...

...med fortsatt isolering och julfirande utomhus. Prinskorven fick bli grillkorv, det var en högt sagt annorlunda jul,  inte lika kul men mysigt blev det.

Så fick vi nytt år och i januari blev det ljusare för då kom snön. Inte så mycket först.

Men i februari då hade vi riktig vinter ett tag och Ronja var på besök.

Hade inte hundsällskap alla dagar, men tog med min glaskula ibland.

I mars var all snö borta, men Ronja på besök igen.

April kom och ljuset med den.

Maj och nu börjar det knoppas.

I juni är alla löv utslagna och någon har flyttat en bänk till trädet. Cykeln ser ut att vara en hyrcykel.

I juni var jag äntligen fullvaccinerad och kan börja träffa folk igen. Fast med förstånd, som min läkare sa.

I juli var bänken kvar men cykeln borta.

Augusti var varm och solig, i alla fall den här dagen.

I september börjar naturen ändra färg.

Och så är vi runt, oktober. Ronja var på besök igen och fick vara med under trädet. Hon hade inget emot att ta en paus där.

Glimtar av Tallinn

En något ovan känsla infann sig förra veckan. Vi åkte ut till Arlanda och skulle ut och flyga.

Eftersom Finnair nu finns på terminal 5 så kunde vi starta resan på Pontus in the air. Åker man med det bolaget brukar avresan annars ske från tvåan, den terminalen var nu stängd.

Här bjöds det bl.a på coq au vin. Gott var det.

Mätta och belåtna  kunde vi bege oss till gaten och där gällde det, munskydd på. Det blev ett genomgående tema på den här resan.

Vår resa till Tallinn kunde börja.

På flygplanet var det noga med munskydd. De som inte hade det ordentligt över näsan blev tillsagda att dra upp munskyddet. 

Vi hade mellanlandning i Helsingfors, där var betydligt mer med folk än på Arlanda och det kändes trångt eftersom stora delar av flygplatsen var avstängd. Passagerarna lotsades fram i långa led och delades upp med vaccinerade och ovaccinerade. Flest verkade vara vaccinerade, för det var ganska glest bland i de som lotsades in för att visa PCR-bevis. Vi fick visa vårt covidpass och kunde gå till gaten.

Till skillnad från Arlanda så hade nästan alla munskydd på. Eller mask, som nog är ett mer passande namn eftersom det täcker både mun och näsa.

Framme i Tallinn kunde vi se att vissa flygplan fick vila och var parkerade med tofflorna på och även de hade munskydd.

Vid incheckning på hotellet var de också noga med att få se vårt covidpass. Där fick vi ett armband som bevis på att vi var vaccinerade och det  måste vi visa för att få komma in till frukost och lounge. Dessutom var rummet förseglat för att visa att det var ordentligt städat och desinficerat.

Tydliga instruktioner för hissetiketten.

Även mask på.

Orsaken till vår lilla utflykt var att vi skulle till vår trevliga och duktiga tandläkare Jana. Blev ingen årlig kontroll av förklarliga skäl, utan mer vartannat års.

Men vi hade klarat oss bra ändå.

Ett vackert hösttallinn lockade till en promenad. 

Här behöver man inte tveka om var cyklisterna håller till. Ilsket röda markeringar visar var deras körfält är.

Ordentliga markeringar för övergångställen också.

Tallinn är inte överbelamrad av de där elsparkcyklarna. De fanns, men tror jag såg bara ett tiotal på vår promenad. Dessutom finns det parkeringsrutor för dem.

Trots att jag just nu har problem med att kunna ta ordentliga promenader så kom vi till gamla stan ändå. Där var det sig inte likt. Damerna som brukar stå vid stadsmuren och sälja sina stickade produkter var borta. Vår favorit gastropuben Clayhills hade slagit igen likaså flera andra restauranger. Många populära turistmatställen hade kvar sina uteserveringar och hade även utökat dem rejält. Ganska glest med turister var det också.

Men Pierres Chocolaterie fanns kvar och där slank vi in.

För att gotta oss åt deras helt underbart goda romrussinchoklad och tequilachoklad.

Halloween närmar sig och Tallinn förbereder sig. BUUU!!!  

Den här lite  skulpturen hittade jag på flygplatsen i Tallinn. Den bestod av mängder av knoppar, och mönstret som bildats där är avtryck av en mängd barnhänder.

I väntan på avgång slank vi in till  loungen, där  var det lite annorlunda. De små mackorna var förpackade i små burkar, vi slog oss ner framför brasan, visserligen en fuskvariant men ändå stämningsfull. Kändes nästan som om vi var på picknick.

Sedan åkte vi hem....

Räven och paddan

Blev en liten fortsättning på paddan.

Jag börjar förstå varför paddan vill bo uppe på vår altan, kan inte vara så kul att vara leksak till rävungarna.

Filmen är från vår övervakningskamera på tomten, den filmar i svartvitt då det är mörkt ute.

Lägger in en länk till Youtube också så går det att se den i större format och även se paddan. Verkar inte att gå att förstora annars.