Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Guldgrävartåg till Kuranda.
I dag ska vi bland annat åka tåg. Det är den berömda järnvägen, Kuranda Scenic Railway, som slingrar sig upp i berget från Cairns till Kuranda. Järnvägslinjen byggdes för att kunna forsla förnödenheter och till guldgrävarna och nybyggarna uppe i bergen. Den 10 maj 1886 togs det fört spadtaget för att bygga den här järnvägen och 18 månader senare var den klar.
Vi startar vår resa i Freshwater.
Tidigare hade man bara haft floden och en mycket sumpig och hopplös väg från Port Douglas för transporter.
Numera är det en trevlig turistattraktion att åka med det gamla och fina tåget.
Charmiga vagnar i gammal stil.
Tåget tuffar på i sakta mak uppför backar och genom regnskog.
Järnvägsarbetarna fick slita hårt vid bygget av den här järnvägen och många arbetare dog.
Sträckan har 15 tunnlar och det här är tunnel nummer 11.
Den mest spektakulära platsen på resan är nog Stoney Creek bridge.
Jag försökte ta en bild på bron på håll, men det gungade och skakade en hel del men det går ändå att se lite hur bron ser ut på håll.
Vid Baron Falls stannar tåget i 10 minuter för fotografering.
Fin utsikt ner mot dalen och havet.
Jag skyndar mig upp till utsiktsplatsen för att få bättre blick över vattenfallet .
På andra sidan dalen kan vi nu se linbanan som vi ska åka ner med.
En kort sträcka till med tåget och vi är uppe i den lilla konstnärsbyn Kuranda.
Innan vi ska åka ner med linbanan så hinner vi med att ta en promenad där, men det tar vi i nästa inlägg.
Jädraås och ångtåg
Det var en söndag i augusti, vi var i Gävle, solen sken och vad var då lämpligare än att åka till Jädraås och titta.
Järnvägen här har en lång historia men för att göra den kort så var det för att bland annat sänka de fortfarande höga malmtransportkostnaderna beslutade bolaget att bygga en järnväg mellan gruvan i Wintjern och masugnen i Jädraås. Den började trafikeras i september 1881 och den 2 oktober 1970 lämnade det sista ordinarie tåget Jädraås. Som tur är så finns det en livfull förening som driver museijärnvägen i Jädraås.
Vi börjar besöket med att kika in i lokstallarna.
Vi lovar att inte smutsa ner oss och går in och tittar på de fina loken och vagnarna där inne.
Loket Korsån är byggt 1902 och är museeieföreningens första lok. Den gick mellan gruvan i Vintjärn, masugnen i Åg och sjön Hinsen.
Ångvagnen Majorn byggdes 1888, en riktig skönhet tycker jag. Avsikten med den var att kunna köra persontrafik utan att binda upp ett lok för denna tjänst. Namnet fick den efter beställaren, ägarbolagets direktör och major i reserven John Samy Nisser.
Inspektionsdressinen Austin Ten är mycket fin den också.
Utanför stallarna står den här lilla motordressinen, den används för personal- och materieltransporter, inspektioner och är inget museifordon.
De finns mycket att titta på här och för killar med tåg i blick är det lätt att fasta på detaljer. De här två var helt uppslukade av något spännande.
Borta vid stationsbyggnaden började det nu samlas riktig mycket folk. Personalen var på plats, alla jobbar ideellt.
Praktiskt med godsvagn, där lastades alla barnvagnar in.
Dags att köpa biljett inne i den fina biljetthallen.
Jag frågade om jag fick ta en bild lite närmare och det gick så bra, fick även ett fint leende.
Men ännu finns det inget lok framför tåget, fast nu är det visst på gång.
Under puffande och rök kommer loket närmare.
och kopplas in framför vagnarna.
Så där nu är det körklart och dags för passagerarna att gå ombord.
En del har klätt upp sig dagen till ära, tre riktigt stiliga damer skulle ut och finåka.
Det kom så mycket folk som ville åka, så hastigt och lustigt fixades det fram en extra vagn så att alla skulle få plats.
Så där nu finns det plats även för de fina damerna.
Tåget tuffar iväg och vi som inte åkte med kan titta lite mer på omgivningen. Ett anat tåg står här till beskådan.
Lastat med lite livsnödvändiga ting.
Gamla skyltar är alltid kul. De här sitter på stationsbyggnaden.
Vi tog en promenad i Jädraås, men tar det i ett annat blogginlägg.
Den som vill veta mer om föreningen och Ångtågstrafiken i Jädraås kan läsa mer om det på deras hemsida här.
Aguas Calientes
Dags för en av resans höjdpunkter, tidig väckning för att ta bussen till järnvägsstationen i Ollantaytambo.
Vi ska ta tåget upp till Aguas Calientes.
Aguas Calientes är ett ofta använt “smeknamn” för tätorten Machupicchu Pueblo och som är det samhälle som är närmast beläget de berömda inkaruinerna Machu Picchu.
Tåget har stora fönster och även fönster i taket så vi kan beundra landskapet vi åker igenom.
Vi får en intressant resa med både vacker utsikt, fikaservering och nästan flygplanskänsla när försäljningsvagnen kommer rullandes.
Aguas Calientes blev till år 1928 när järnvägen mellan Cusco och Santa Ana byggdes som ett centrum för rallarverksamheten, men i dag är det centrum för turismen som ska till Machu Picchu.
Turismen till Machu Picchu har ökat kraftigt under senare år och samhället har expanderat okontrollerat. Någon biltrafik finns inte inne i det mycket kompakt byggda samhället utan transporter sker till fots.
Det är en ganska backig stad och på flera ställen är gatorna trappor.
Från Aguas Calientes går turistbussarna upp till inkastaden Machu Picchu. Färden tar cirka 30 minuter. Hade jag gjort den här resan för tretton år sedan, då jag för första gången började fundera på att åka hit, så hade jag med all säkerhet bestämt mig för att vandra Inkaleden istället. Den tar 4-5 dagar och man har ett pass på 4.500 meter att ta sig över. Den vandringen kallas ibland för Inca jail istället för Inca trail. Den är jobbig med andra ord. Då hade jag inte kommit hit till Aguas Calientes utan nått Machu Picchu via solporten.
Men nu ska vi ta bussen på den slingrande vägen upp till Machu Picchu, det är redan lång kö till bussarna. Här är det bäst att kolla att alla ha kommit ihåg att ta passen med sig och bussbiljetten den måste vi vara rädda om annars så får vi gå tillbaka efter besöket vid Machu Picchu. det är ovanligt mycket folk här i dag eftersom det varslats om strejk av tågpersonalen i morgon. Den kommer att pågå i minst två dagar så alla som tänkt sig att åka hit har omdisponerat sina resor, även vi har gjort det.
Kön ringlar sig fram och bussar anländer i skytteltrafik, vi passerar under bron som vi gick över för en stund sedan. Den ser inte så förtroendegivande ut när man kikar på den underifrån.
En peruansk nakenhund skyndar förbi när vi köar, den ska jag spana efter då vi kommer tillbaka.
Vår färd mot dagens mål har startat och trots lite smutsiga fönster och solblänk så försöker jag få några minnesbilder från färden med mig hem.
Långt där nere kan vi skymta Aguas Calientes.
Här uppe vid Machu Picchu finns det ett enda hotell, Belmond. Är man ensam på plats så vet man att ta betalt, ett dubbelrum kostar från 7.000 kr. Vi funderade på att boka en övernattning där, bara för att få de eftertraktade morgonbilderna över Machu Picchu men tyckte att dessa pengar kunde man lägga på något annat. Tur var det för på grund av strejken så blev vår resa lite omdisponerad och vi hade nog blivit kvar där uppe. Jag hade tänkt mig att gå in och titta men bor du inte där så kommer du inte in.
Vill man hoppa över bussfärden ner så kan man välja att gå vandringsleden ner till Aguas Calientes så startar den leden här.
Men nu ska vi inte tillbaka dit, nu är jag spänd på Machu Picchu som jag drömt om att få se i så många år.
Som ni förstår så blev det mååånga bilder så Machu Picchu får ett eget inlägg.
The Girl on the Train och God Jul!
Verkar bli en jul även i år, även jag har ägnat mig åt lite julstök så det får bli en eftersläntrare till den häftiga tågresan i dag.
Den här kvinnan hade valt en lämplig bok för sin resa och jag kunde inte låta bli att ta en bild.
ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - vi når slutmålet Cusco.
Tågresan går vidare och nu börjar man se hur landskapet förändras...
...från att ha varit väldigt torrt och färglöst...
...börjar det nu bli lite mer grönt.
Tåget far fram i ett varierande landskap och livet ombord på tåget är också varierande och underhållande. Det är musik och dansunderhållning, även en modevisning får vi.
Stämningen ombord är ganska hög, många dansar med och sjunger med i sångerna. Det är full fart med andra ord.
Mat behöver man också på en tågresa och den kan vi inte klaga på.
Efter lunchen är det trevligt att sitta i den öppna observationsvagnen längst bak och se på landskapet.
Det är dags för tågmöte och även ett stopp vid resans högsta punkt. Vi möter tåget som är på väg till Puno från Cusco och det finns inte så många ställen utefter vägen där det går att mötas. Befolkningen vet om när tåget kommer och många kommer för att sälja sina lokala produkter.Köp av mig!
Det lönade sig att försöka göra affärer där, även jag köpte mig en liten alpacka. Fast jag förstår inte att de orkade springa där, vi var ju på över 4.000 meter.
Tåget vi saktat in för kommer nu.
och det far iväg mot samma mål som vi kommer ifrån.
Strax har vi kommit till tågresans högsta punkt som är 4.319 m.ö.h och där gör vi ett kort stopp.
Eftersom lokalbefolkningen vet om det här stoppet så har det blivit som en marknad på den här platsen. Finns mycket fint till salu.
Stoppet varar inte så länge och vår resa fortsätter, mer berg omger vår färd nu.
Många odlingar och mindre samhällen passerar vi.
Vägen som våra övriga medresenärer åker buss går ofta bredvid järnvägen.
Och ibland ser vi deras vita buss borta på vägen.
Vi närmar oss en stad igen. I Marangani verkar de hylla marsvinet. Jag vet att det äts marsvin men varför det hyllas med en stor staty här vet jag inte.
Vi har kommit till ännu en stad där järnvägen går rakt igenom de centrala delarna. Det är full aktivitet vid spåren även här.
Folk kikar ut från sina skjul och hejar.
Alla är glada och vinkar och ropar något glatt. Fast den lilla killen i orange tröja verkar ha råkat ut för något, men vinkar glatt ändå trots näsblod.
Det ser ganska kul ut då vägen bakom oss snabbt täpps till då skjulen fäller ut sina tak, då vi passerat.
När tåget passerat så stängs dessutom portarna till området.
Några flickor står på en bro och slänger ner blommor till oss.
Vi lämnar stan och kommer ut på landsbygden igen.
Det gäller att ha koll på tågets tidtabell om man är rädd om sina kalkoner.
Fast hundarna gillar att jaga tåget.
Innan vi når Cusco som är slutmålet för dagens tågresa, så är det dags för lite förfriskningar och Afternoon Tea.
Det börjar mörkna och snart ska vi avsluta resan, men först några bilder på landskapet.
Även Peru hade en supermåne då i november.
Vi har nu kommit till Cusco, en lång och mycket innehållsrik tågresa är till ända. Jag ångrar inte att vi valde tåget istället för buss. Det är tänkt att vi ska ha en rundtur där och även en dag på egen hand i stan, men det är förvarnats om strejk och då bör man inte vara kvar i stan. Vi får se vad som väntar oss istället.