Xiongcun - en liten antik by som få människor känner till

Xiongcun ligger ungefär en timmes bilresa från Guilin, en liten och nästan bortglömd by. Det är en tusen år gammal by där det nästan känns som om tiden stannat. Det bor  fortfarande en hel del människor kvar i den här lilla byn och de flesta lever som de gjorde förr i tiden. Många brukar jorden och bor i hus med mycket enkel standard som inte renoverats eller byggts om. 

Genom hela byn finns det kanaler som leder in vatten, det vattnet används till matlagning, tvätt och vattning av de egna lilla täppan.

Kvinnan som kommer emot oss har som uppgift att plocka skräp.

Man turas om med sysslorna i byn och i dag är det hennes tur att hålla byn ren. Vi möter henne lite senare på vår promenad och då har hon fått hinken full.

Vi går in på den lilla gatan.

Kikar lite nyfiket in i de hus vi passerar.

Vi hinner inte gå så långt innan vi träffar på en kvinna som är ute för att vattna sitt grönsaksland.

Hon ber oss följa med in på gården, som ligger strax bakom huset vi står bredvid.

Det var inget stort land hon hade och väldigt mager jord var det dessutom.

Stolt berättar hon att hon har fyra söner, två bor kvar i byn de andra två har jobb i staden.

Innan vi vinkar farväl och går vidare får vi veta att hon är 72 år.

De som bor här är ganska fattiga människor, bor enkelt men de flesta har ändå TV och kan se på stadskanalen.

Har man ingen TV, så kan man se på film via datorn.

Lele vår guide, är nog en riktig stadspojke för han rynkar lite på näsan då han visar på den här stora tanken och berättar att däruti samlar de urin för att ha på åkrarna som gödsel. Han köper inte sina grönsaker på marknaden eftersom de gödslas på naturligt sätt utan i varuhuset. Fast då vi frågar honom om han vet hur dessa grönsaker gödslas så blev han lite ställd.

Inne på gårdarna bakom plank och dörrar hör vi grymtanden och kackel, djuren bor nära och nästan inne i bostadshusen.

I kanalens inte helt rena vatten, förbereds dagens middag.

Lele ber mig gissa vad det här är och jag gissar på att det är en kvarnsten där man mal säd och ris till mjöl.Men jag har fel, det är en tvättbräda.

Lite plast ligger och skräpar och det får vi veta är till för rissådden, man lägger ett riskorn i varje fack där de får förgro.

Vi lämnar den gatan och kommer ut till utkanten av byn där risfälten och de andra odlingarna ligger. En av byinnevånarna frågar Lele varför han tar turister dit."Här finns väl inget att se".  Tycker den mannen, jag är av en helt annan åsikt.

Här odlas det mest för husbehov, men även för att säljas på marknaden i byn.

Dagens skörd är hämtad för att kunna förbereda middagen. Grönsaker till hushållet och blasten från sötpotatisen som mat till djuren.

En mormor med sitt barnbarn kommer cyklandes för lite jobb i landet. Alla här är så glada och tillmötesgående när vi tre kommer och är lite nyfikna på deras sätt att leva.

Vi var ganska länge där i byn, så jag delar upp besöket i två inlägg.  Alltså fortsättning kommer.

                                                                                      föregående                       fortsättning

Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-             

It's a cat

På vår resa har vi kommit fram till Thaulle, vårt hotell ligger vid Yoda Lake. I väntan på att rummen ska bli klara tar jag och maken promenad ner till byn Thissamaharama.

På väg ner till byn träffar vi på en katt och en ekorre som härjar runt i ett träd, jag stannar upp med kameran i högsta hugg för att försöka få en med både katt och ekorre på samma bild. Men ekorren tyckte nog att katten inte var någon trevlig lekkamrat och kom inte tillbaka. Men när jag står där vid trädet kommer en tuk tuk, föraren stannar och kollar vad jag håller på med. Han tittar länge och ser lite road ut, till slut säger han; It's a cat!

Känner mig lite fånig, fast han kanske trodde att vi aldrig sett en katt tidigare och tyckte det var ett exotiskt djur. Så jag överger katten och promenerar vidare. Träffar på några barn på en karusell som vinkar glatt och ropar hej, hej fast på sitt språk.

Alla i byn är så trevliga och alla hälsar glatt på oss.

Barnen går i skolan i två pass, de yngre har morgonpasset och när de går hem vid lunchtid kommer de äldre barnen.

Vi gör inget besök i byns stormarknad.

Promenerar bara vidare.

Hittar några väggmålningar också.

En del verkar vara reklam, kan det här vara för hundmat?

Brödbilen kommer med påfyllning till butikerna.

Nere vid sjön hittar vi den lilla strandbaren. Storsäljaren är kokosvatten.

Här nere vid sjön ligger de lite finare villorna, de verkar inte vilja ha besök.

Det är svettigt att ta promenader här i Sri Lanka så vi går tillbaka mot hotellet.

Slår oss ner i skuggan vid poolen och tar en drink. Deras ananasjuice är underbart god.

                                                                                    föregående  - nästa

En liten by i Mongoliet.

Byn är inte stor...

...men ett hotell har den ändå.

Även en skola.

Även ett apotek.

Jag tar en bild på apoteket, ser att en man är på väg in. Han stannar upp då han får syn på mig, men jag tar min bild och går vidare.

Jag fortsätter bort till det lilla torget, där handeln är i full gång.

En bil med en slaktad jak har kommit till byn och jag frågar om jag får fotografer, visst bara fota på.

I ögonvrån ser jag att mannen vid apoteket kommer efter mig. Blir lite orolig och undrar om han är arg och inte alls ville komma med på bild. Han pekar på min kamera och på sig själv. Måste jag radera den bilden nu?

Tvärtom, jag hade inte behövt oroa mig, han ville att jag skulle fotografera honom. Han ställer sig vid en bil och poserar.

Mycket nöjd återvänder han till sin motorcykel och verkar helt ha glömt bort sitt besök på apoteket. Han ska väl hem och berätta att han blivit fotomodell. Innan han far, blir det en bild vid motorcykeln också, sedan åker han iväg med ett leende.

Vi åker också vidare.

Träffar på en jägare som ska ut på murmeldjursjakt. vi får ett litet samtal om jaktlyckan och om vårt vägval.

Är det här rätt väg?

                                                              föregående

Bayanzag

Jag gillar de små byarna som vi kommer till och de lite ofrivilliga stopp som punktering och hjulbyte ger är bara välkomna. Medan bilen fixas kan vi gå runt och titta. Först lite påfyllning av bränsle.  Alla bensinstationer är bemannad och här bor personalen i en Ger bakom macken.

Välja oktantal på bränslet här är inte så svårt, för det finns inte så mycket att välja på, dessutom så är det inte alltid det finns något att tanka när man kommit till en bensinstation. Hände oss vid några tillfällen att bensinen var slut på macken.

Träffar på en liten fågel med tofs där.

Macken ligger ofta i byarnas utkant.

Första däckverkstan var stäng.

Här var det öppet, åter igen ett exempel på " mongolian way" gamla element har använts till underlag vid ingången. 

Det första vi träffar på där i byn är en liten pojke som nyfiket och förundrat tittar efter oss, jag har en liten leksak i fickan som jag tänker  ge honom och går mot honom.  Han springer då skräckslagen iväg och gömmer sig, men kikar ändå fram bakom planket då och då. Solongo förklarar att vi var nog de första utlänningar han någonsin sett.

Street art eller kanske reklam, för dit ska vi senare i dag.

Byn är inte stor...

...men ett litet shoppingcenter finns det.

Jag kanske ska passa på att köpa mig en ny klänning.

Är man törstig eller hungrig så finns det flera minimarket i den lilla byn. 

Den här lilla tösen var inte lika rädd, men iaktog oss förundrat.

Med yougurt runt munnen och förundran i blick iaktog hon oss. 

Vattenhämtning ingår i de större barnens sysslor.

Några byggjobbare.

När det är varmt, viker man upp kanterna på Geren och öppnar också upp vid taket så att luften kan cirkulera. 

Det här är ortens sjukhus, inget vatten indraget där...

...och toa har man ute på gården.

Pampigt kommunalhus.

Istället för persienner.

Vid Gerrestaurangen kan man få riktigt kaffe och inte bara pulverkaffe som är det vanligaste annars.

Man har byggt ihop tre Ger med öppning emellan. I de två första är serveringen...

...och i den  tredje köket.

Efter besöket i byn åker vi till vår nästa Ger camp. Här hälsas vi välkomna med den svenska flaggan...

...och en tös står beredd med en kopp med mjölktea. Vi får ta emot den blå sjalen och koppen, ta en mun tea och sedan lämna åter den för att nästa person ska kunna dricka sin välkomstskål.

Entrén till den här campen går genom en lite större Ger.

Vid vår femte Ger har vi till och med ett husdjur.

Här inne finns det en kamin, men vi har inget kaminrör så elda i den går inte så bra. Men det gör inget för även nätterna är varma här.

                                                           föregående --- nästa