Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-             

Båtbygge.

I Zanzibar är båtbygge ett riktigt hantverk. 

Nere på stranden doftar det gott av nysågat och nyhyvlat trä.

Att bygga en sådan här båt tar två och en halv månad.

För var dag ser vi hur den här båten växer fram.

Prison Island

Av med skor och strumpor för nu ska vi ut och åka båt.

För att komma i båten måste man vada en liten bit.

Vi ska nämligen åka ut till Fängelseön (Prison Island). Det är ett lite missvisande namn på ön eftersom det aldrig blev något fängelse där på ön. Ön heter egentligen Changuu som är namnet på en swahílisk fisk som är vanlig i havet runt ön. På gamla kartor kan man se att den även hetat  "Kibandiko Island", men det namnet används inte längre.

I lugnt väder tar det ungefär en halvtimme ut till ön.

Vi får veta att den typ av båt som vi nu åker med och som har tak är bara till för att köra turister, de utan tak är fiskebåtar.

Fast en del båtar som vi passerar ser mer ut som vrak.

Men så finns det stora välskötta båtar, den här går som färja till bl.a. Dar es Salaam på fastlandet. Någon som verkar tycka att det är skönt att paddla i skuggan.

Turen ut till Fängelseön är både svalkande och skön, vi når stranden och vadar iland.

Som jag sa så användes den här ön aldrig som fängelse. Zanzibar har en mörk historia med slavhandeln. Slavarna förvarades under helt omänskliga former och det blev ofta sjuka och när en kolera och Gula febern epedemi utbröt bland slavarna så använde man ön som en karantänstation för att skydda den övriga befolkningen i Stenstaden. 

Vi tar en promenad till fängelseområdet, här finns nu både ett hotell och ett café.

Då man går in på området känner man nästan dallringar i luften från den fasa och förtvivlan som dessa slavar levde under. Serveringarna har inte öppnat  för dagen ännu och det är tomt och tyst nu. Solen och värmen som vi njuter av var nog inte till någon glädje för de sjuka slavarna, inte den vackra stranden heller. De visste att när de piggnat till från sin sjukdom så skulle de skeppas ut i världen i de fruktade slavskeppen.

Går man ut genom den här dörren finns det en altan ut mot havet och sandstranden. Den platsen var nog inte avsedd för slavarna.

Slavarna förvarades bakom dessa galler i stället.

Deras liv bestod av kedjor och inte ens på toaletten fick de gå utan att vara fastkedjade.

Ett intressant men lite deprimerande besök var det.

Någon Coca Cola serverades nog inte till dessa slavar, de fick vara glada om de fick rent vatten.

En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa

En promenad i Zhangjiajie Grand Canyon.

Efter att ha gått ner via "Sky Ladder", som trapporna med de 1.680 trappstegen kallas, kommer man ner i Zhangjiajie Grand Canyon.

Här ska vi gå en lättgången vandringsled där det långa sträckor är byggt gångvägar i trä.

Vandringsleden följer ett vattendrag och vi behöver inte gå så långt innan vi är framme vid Butterfly Spring, som vattenfallet heter. Det har fått sitt namn från att det brukar vara mycket fjärilar som dansar runt här. Så gjorde det även i dag, men ingen fastnade på bild.

Det är ett lummigt och fint område, folkträngseln som var i trapporna har plötsligt löst upp sig och man kan gå i sin egen trakt och njuta av naturen.

Det rinner vatten utefter bergssidorna som gör att grönskan frodas.

Ibland finns det lite trevliga skyltar utefter vägen.

Det ska finnas en hel del djur här i dalen, men de jag ser är mest fåglar.

Vi fortsätter vandringen.

Vatten är det gott om...

...och ett paraply hade kanske inte suttit i vägen vid en del ställen.

Ibland strilar det på ganska bra.

Skulle man bli hungrig så finns det även lite mat att köpa, påpassliga försäljare har ställt upp sina spisar och förser hungriga turister med godsaker.

Jag testade inte att smaka på småfågel, men såg att det som var populärast var fläsket som ligger till höger. Det doftade gott men såg väldigt segt ut, de som åt på det fick slita rejält för att få loss någon bit.

Vi går och går. 

Kommer fram till ett ställe där man kan åka linbanan en liten bit, i full fart kommer de nedsusandes.

Vi vandrar igenom grottor, den här heter Bandits Cave och var gömställe för eftersökta banditer. Det sista banditgänget bröts upp 1965 efter grundandet av Folkrepubliken Kina. Många filmer och TV-serier bygger på banditer som huserade här.

Bakom den här vackra bron finns också en banditgrotta.

Vandringen fortsätter.

Efter två timmars promenad kommer vi ner till en sjö.

Där får vi en liten tur med en sådan här båt. Nu var det skönt att få sitta ner ett tag.

Utefter stranden sitter det män och fiskar.

Men nu är jag hungrig efter att först ha gått på glasbron och nedför alla dessa trappsteg och sedan en promenad i kanjon. 

.

Föregående  -  Nästa