80 trappsteg nedför - eller hur var det nu?
I går sa vår guide att i morgon blir det en lätt dag, då är det bara 80 trappsteg nedför. Så skönt tänkte jag eftersom det gör mest ont i trappor och just nedför är de värsta för knät. Så bara 80 trappsteg lät som en enkel match. Fast guidens engelska var inte alltid så lätt att förstå och siffror var tydligen besvärligt. Oftast fick hon skriva ner dem på sin mobil för att det skulle bli rätt. Så efter att ha gått på glasbron var det nu dags för dessa trappor.
1, 2, 3, 4, 5 och 6 och 7 trappsteg, vandringen nedför börjar. Det är en mycket smal klyfta som vi ska ner i till ravinen. Det är massor med folk så det går inte så fort vilket är bra för mig. Som tur är så är trappan enkelriktad, man kan bara gå ner därför är det inga som kommer trängandes uppför.
Är man i Kina så behöver man inte känna sig ensam.
Vi går och går, ja det känns mer som om jag kravlar mig nedför och när vi har kommit till en avsats säger guden att nu har vi gått en tredjedel av sträckan.
- VA! Vad sa du? en tredjedel och jag tycker det känns som vi gått dessa 80 trappsteg för länge sedan.
- Hur många trappsteg sa du att det var?
1.680
- Sa du 1.680 trappsteg, ja jösses och jag som bara hörde de två sista 80. Fast vill jag ner så finns det ingen annan väg dit, så det är bara att kämpa på.
På en skylt står det att den här klyftan kallas för "A strip of sky", det stämmer för det är inte mycket ljus som strömmar ner hit trots att det är en strålande vacker solskensdag. Inte lätt för kameran att hitta rätt och att börja ställa om för varje bild är inte så lätt under nedfarten. Det får bli som det blir, huvudsaken jag tar mig ner.
Men kineserna runt omkring mig är trevliga och hejar på och jag har väl aldrig fått så många hejarop och tummar upp tidigare i mitt liv.
Fler än jag som behöver en liten paus.
Är vi nere nu? Nej, men här kan man se glasbron underifrån.
Som vi såg uppifrån glasbron så har det nyligen varit ett ras här, ett som drog med sig delar av trapporna. De är nu lagade och här kan vi även se hur de tillverkar de fina räckena i området. Hur de byggs upp på armeringsjärn.
Glasbron ser ganska kul ut underifrån.
Men nu är vi verkligen nere och jag känner mig tämligen slut, men glad. Liten stunds vila så ska vi fortsätta en vandring i den lummiga kanjonen.
Det är en lättgången vandringsled där man går mestadels på gångbroar utefter floden.
Vattenfallet såg vi också uppifrån glasbron.
Jag överlevde. ;)
//GöranR
Du har så rätt, just då var det ganska besvärligt och jag undrade vad jag gjorde där egentligen, men som minne är det inte så dumt att ha och så var jag nog lite stolt över att ha klarat av det jobbiga.
Hälsningar Lena
Jag fick ingen träningsvärk, eller så kände jag den inte för det onda i knät. ;)
För det var ingen bra medicin för ett ont knä.
Märkte nog inte så mycket av att det var brant då jag var i trappen, var mest koncentrerad på att ta mig ner.
Jag håller med Lena Holm om att det är svårt att återge branter i bild. Den bästa bilden i den här bloggen tycker jag är den på glasbron.
Ha det gott! /Thomas
Höjder är svårt att få att synas i bild, men alla trappor här hjälpte säkert till, man såg dessvärre inte alla samtidigt.