Vandrare och äventyrare vid Ice Camp Eqi

Vi vaknade upp till en lite frostig morgon, inte humörmässigt frostigt, utan det hade varit en kall natt. Ingen snö men de där trägångvägarna som byggts för att skona naturen och även för att komma fram där det blev för brant mellan klipporna, de blev hala...mycket hala.

Undrade först vad våra vänner från Litauen höll på med, de bodde i en stuga lite längre bort och gångvägen var rejält kuperad med en nedförsbacke. Fast då vi skulle upp till frukost i Café Victor så förstod jag vad det var. Plankorna var såphala, uppför gick det bra, men nedför så gled man okontrollerat.

De som skulle skulle ut och städa stugorna hade det lite lättare med lilla elbilen, men den slirade en del i uppförsbacken och det gällde för föraren att hålla tungan rätt i munnen, för bilen fick precis plats.

Vill man bo här ute så bokas det som ett paket, man väljer vilken typ av stuga man vill ha eller om man hellre vill bo i ett glampingtält, sedan ingår frukost och trerätters middag och ett lunchpaket. Även en vandring till moränkanten av glaciären ingår i det paketet. Naturligtvis ingår även båtresan. Finns också några andra vandringsturer att välja, men de är som tillägg.

De flesta väjer att gå en vandring, med guide.

Då skriver man upp sig på informationstavlan i matsalen. Där kan man även få dagens myggindex.

Vi har hört före resan att det kan vara mycket mygg, och menas väldigt mycket. Därför valde vi att åka sent på säsongen för då skulle myggplågan var liten och som du ser här ovan så var den låg nu. Så låg att jag bara såg två stycken och de satt på fönstret i vår stuga, på utsidan.

På grund av myggen är varje stuga utrustad med "myggjagare", vi behövde aldrig använda våran.

En del drog iväg på vandring efter frukost, även den lilla franska tösen var med men hon fick åka snålskjuts med pappa.

Ice Camp Eqi är byggt med fokus på hållbarhet och minimal miljöpåverkan. Solpaneler och andra miljövänliga tekniker används för att driva campen. Här kan  man se hur det sitter solpaneler på både taket och väggen. Fast för att klara av tvätten och köket när inte solen räckte till så finns det även ett oljedrivet elverk.

Man behöver inte vandra bara för att man åkt hit, det går hur bra som helst att stanna på campen och njuta av tillvaron, när man tröttnat på att sitta och iaktta glaciären så kan man även undersöka omgivningarna.

Vi börjar med att kolla hur besvärligt det skulle vara att ta sig ner till bryggan och de läskiga plankstegen. Vägen ner till trapporna var inget problem, även om träplanken var hala med frost på så var berget inga problem. Inte ett dugg hala och trappan ner var heller inget problem, kvar var bara de nedersta stegen och där skulle det komma att finnas hjälpande händer. Skönt!

Att campen finns just här är nog mest beroende på att en fransman vid namn Paul-Émile Victor var en framstående polarutforskare och etnolog, född 1907.  Victor och hans team etablerade sitt basläger vid Eqi-glaciären, där de byggde en expeditionshydda, vilken fortfarande står kvar och är känd som “The French Cottage”. Detta fungerade som deras utgångspunkt för forskning och utforskning.

Stugan är ganska bräcklig nu, så det går inte att gå in.

En av hans mest kända expeditioner var just till Grönland, där han och hans team utforskade Eqi-glaciären. Under denna expedition, som ägde rum på 1940-talet, använde de hundspann för att korsa inlandsisen och samla in viktiga vetenskapliga data om glaciärernas rörelser och klimatförhållanden. Denna forskning var banbrytande och lade grunden för mycket av den moderna glaciologin.

Här finns en del minnesmärken efter expeditionerna.

Fin färg på laven som växer på berget.

Efter lunch som inte är hälleflundra, utan goda mackor med räkröra i och istället för sallad så är det på grönländsk maner vitkål.

Man kan slå sig ner i hammocken också och njuta av glaciären. 

Men vi känner att vi vill röra lite mer på oss och väljer att  följa den vägvisande pilen som pekar mot sjön. Ska ta 15 minuter.

Fast när man tagit sig upp över kullen högst upp i bilden ovan så var det bara is, så vi vände. Såg lite spår av olika djur här uppe.

Små, små tassar har passerat här. För små för att vara räv.

Bra utsikt här uppifrån, men i vissa branta partier med djup snö var det lite knepigt att ta sig nedåt. Undrade ibland var jag får alla knäppa idéer ifrån. Men ner kommer man alltid och ner kom jag.

Det är fortfarande is på vattenpölarna, trots att vi haft en solig dag...

...och i skrevorna blommar blåklockorna.

Nu börjar vandrarna komma tillbaka.

Känner man att man verkligen vill ut i terrängen och inte vill eller kan gå så finns det en möjlighet att boka tur med ett fordon. Då är det någon av dessa terrängående bilar som används. 

Fast mest används de till att transportera tvätt från stugorna och frakta upp varor som kommer med båten.

Snart kommer båten med nya passagerare och en del ska även lämna stället.

Se du båten, den ser ganska liten ut så man förstår att området är mycket större än man tror.

Efter ett tag så börjar den tuffa åt vårt håll och kommer närmare...

...och närmare.

För att komma helt rätt vid bryggkanten så står det en person och visat med armarna hur nära båten är. När armarna är helt ihop så är det dags att skynda iland.

Nya förväntansfulla personer anländer och snart blir det middag.

Idag är det inte hälleflundra, utan en jättegod köttgryta. Till middagen får vi finbesök utanför fönstret, en söt liten krabat som kommer förbi och hälsar på, men det kommer i ett senare inlägg.

Sedan börjar det bli dags att dra sig tillbaka för natten. Men kvällen bjuder på en färgsprakande solnedgång.

När solen försvinner bakom bergen så blir det lite mer avmätta färger.

.

Nästa om Grönland

Ice Camp Eqi

Två härliga dagar ska vi få på  Ice Camp Eqi.

Här blir det total avkoppling från omvärlden, åker du hit så kan du lika gärna lämna mobilen hemma för här ute finns det ingen som helst mobiltäckning. 

Går inte att ringa eller koppla upp sig på nätet, läsa böcker, njuta av naturen och bara koppla av, det går bra. 

El finns för det är väl försett med solceller.  Värme får vi från kaminen.

Så här ser det ut i vår stuga.

På balkongen kan vi sitta och titta på glaciären och både lyssna och se när den kalvar. Bara svepa in sig i en filt och njuta.

Annars går det lika bra att ligga kvar i sängen och titta på glaciären.

I Café Victor äter vi frukost och middag. 

Mysigt där inne.

Bra utsikt även därinne.

Det här måste vara en av världens absolut vackraste stugbyar.

Man kan även bo i några av tälten som liknar de Ger som vi bodde i när vi var i Mongoliet.

Vi startar lite lugnt vår första dag här, har ju haft en fantastisk färd hit och en lite tuff landning,  så efter att ha inspekterat stugan och lite av området kan det passa med en G&T före middagen på hälleflundra.

En G&T EQI special, med glaciäris i.

.

Nästa om Grönland

Glaciären Eqip Sermia och valar utan valsafari

I dag ska vi iväg på tur med övernattning. Vi får lämna våra resväskor på hotellet och packar bara ner det viktigaste i ryggsäcken. Vi blir upphämtade efter frukost och åker iväg till bryggan där båten redan är på plats.

Vi ska åka ut till glaciären Eqip Sermia, en tur som tar över fyra timmar.

Verkar inte vara så mycket folk i dag så vi har gott om plats.

Först lite instruktioner om båten och var vi får gå och den viktiga informationen om hur den här dörren stängs och öppnas. Jag sitter så jag ser när folk ska ut och in genom den och det var helt otroligt hur svårt det var för en del att förstå låset. Lätt var att se hur man skulle trycka mer handtaget för att få upp dörren, men sedan skulle ju den där kläppen komma in i låset underifrån och då blev det problem. 

Ville man fota då var det bäst uppe på däck. Återigen hade vi tur med vädret så det blev ganska mycket tid uppe på däck.

Vi passerar den lilla byn Oqaatsut, där finns det en välkänd restaurant som heter H8 Explorer.  Många tar en kajaktur dit från Ilulissat eller en tur med hundsläde på vintern.

Det flyter lite isberg även här.

De här med Diskoön som bakgrund.

Ett vattenfall i sikte och alla vill ut och fota.

På fyra timmar hinner vi studera omgivningarna och isbergen ganska ordentligt. Båtens vågor skapar fina vågmönster.

Vackra speglingar.

På en del isberg finns det fåglar.

Vi hinner både med att fika och äta lunch under färden mot glaciären.

Gissa maten, hälleflundra med potatissallad och vitkål.

Plötsligt ropar någon; VAL! och det blir full rulle uppför trappan till övre däck. Jo mycket riktigt där är det valar.

Det är två knölvalar som simmar där. Alla står med sina kameror beredda.

Valarna simmar runt och plötsligt ser man sprutet.

Strax efter sprutet så dyker de ner och det är då man få den där bilden som alla vill ha på stjärtfenan. Den där där vattnet strilar ner.

Jag fick en hel del sådana men gillar nog den här bäst ändå, den där man ser lite av miljön också.

Jag ville och försökte få med nosen på valen också, men den var snål med att visa upp den sidan av sig.

De gjorde inga hopp, de brukar inte göra det här berättade guiden ombord, men många dyk och stjärtfenor blev det. Stjärtfenen är olika på de olika individerna, den är nästan som deras fingeravtryck och det går att känna igen dem på den.

Vi vinkar hejdå till valarna och fortsätter mot glaciären. En sådan tur vi hade, fick se valar utan att åka på valsafari.

Nu börjar vi närma oss Eqip Sermia glaciären. Vi kan ana den där framme.

Vattnet börjar fyllas av en massa isflak och smältande issörja.

Blandat med stora isberg som nyss kalvat loss från glaciären.

Vi stannar 1 km från själva glaciärkanten. Närmare är det farligt att gå.

Guiden ombord berättar om glaciären och vi får veta att den är 3,4 km bred och 200 meter hög. Bra att få de måtten för man upplever den inte så stor på håll. Om du tycker att killen här ser lite överraskad ut så beror det på att just då han började berätta så brakade det till borta i glaciären och den kalvade ut en bit.

Lite svårt att hinna med att få en kalvning på bild och man ser inte så mycket av det i stillbild, mest blir det bra som lite damm i bild.

Den här klacken med sprickan ovanför kommer nog lossna inom en snar framtid.

En mäktig glaciär är det. Den är en av de mest aktiva kalvande glaciärerna i regionen.

Efter att ha studerar glaciären och kalvningar börjar vi bli lite otåliga, några på turen ut ska bara tillbaka till Ilulisat men vi är några som spanar in mot land och undrar var vi ska hoppa iland.

Ja, hoppa var ordet och när jag står på däck och väntar på att vi ska komma fram till bryggan så tänker jag i mitt stilla sinne; V A D  H A R   J A G  G E T T   M I G  I N   PÅ !!!!

Vi ska hoppa iland från den där kanten på vår båt över till bryggan och sedan upp för planken som är fastborrade i berget.  Orsaken till att alla, som ska med tillbaka till Ilulisat, står i trappan är att det ska gå fort att få av de som ska iland och ombord de som ska åka. Finns en risk hela tiden för en tsunami efter en stor kalvning.

Där ska vi sedan inte stanna förrän vi kommer upp till en skylt som det står säker zoon på. Blir det en tsunami så kan vågorna gå högt upp.

Tur det fanns folk som hjälpte till vid de nedre stegen och som du ser så kom jag upp. Fast den här bilden är från nästa dag då jag gick ner igen för att försäkra mig om att klara återfärden sedan.

Halvvägs upp välkomnades vi till port Victor, men måste fortsätta trappen upp en bit till.

Det är en bit ner till bryggan från säker zoon.

Vi har nu kommit till Ice Camp Eqi och här ska vi stanna i två dagar. Vi ska bo i en av de fyra stugorna som ligger på rad längst ner.

.

Nästa om Grönland

.

Har du druckit grönländskt kaffe?

Restaurangen på Arctic hotel heter Ulo och det finns en speciell grönländsk kniv som heter ulu 

En ulu är en universalkniv som traditionellt används av inuitkvinnor. Ulu betyder också kvinnans kniv. Den används i så till en mängd olika saker som att flå och rengöra djur, klippa ett barns hår, skära mat och ibland till och med trimma block av snö och is som används för att bygga en iglo.

Restaurangen som vi ska äta på i dag heter Ulo, troligtvis en lek med orden Ilulossa och Ulu. De har den kniven som en symbol för restaurangen.

Den syns även ofta i konsten.

Fast vi behöver inte använda den kniven nu när vi ska äta middag. I dag har vi inte tänkt äta hälleflundra. Visst är hälleflundra gott men kanske inte sju av sju dagar i veckan. En vän till mig sa; "Tänk att tycka det är tjatigt med hälleflundra!". Jo, blir lite så. 

Vad säg om att testa en grönländsk hamburgare. Det blir en "Arctic burger" på ren, myskoxe och lamm. Jag förstår varför den är så dyr, det är sallad och tomat till den också  det är dyrt.

Skämt å sido, det är dyrt på Grönland runt 400 skr för en burgare, men så smakar den otroligt gott. Kocken berättade att de testat sig fram i två år innan de hittade den perfekta blandningen av de olika köttsorterna. Myskoxe är väldigt torrt kött, så även ren så det behövs lamm för att få den saftig och god att äta.  

Kaffe på maten är alltid gott och är vi på Grönland så måste man testa det som kallas för grönländskt kaffe.

Här är historien om den och hur den görs.

Kan bara säga att den var mycket god. 

.

Mera om Grönland

Isfjord och Sermermiut

Efter besöket på museet så promenerade vi iväg mot Ilulissat isfjordcenter.

Fast först en sväng ner till kyrkan. Det är söndag med gudstjänster och dop så vi går inte in och stör.

På vägen mot isfjordcentret  ser jag en ovanlig vägskylt.

Den behövs nog här för det finns massor av hundar utefter vägen som bara väntar på att vintersäsongen ska börja. Slädar finns det också en hel del, en del fint dekorerade.

Såg inte att alla respekterade skyltarna om att inte klappa. Kan förstå om det är lockande för de där hundarna är så fina. 

Vi kommer fram till isfjordcentret, en lite spektakulär byggnad.

Man får gå upp på taket, det är konstruerat så att man kan gå upp där för att njut av utsikten över det omgivande landskapet. Det ligger en hel del snö kvar från gårdagens snöfall så vi hoppar över det. 

De som var hit i går hade en lite besvärlig promenad ut på gångvägarna av trä, de blev väldigt hala med snö på. Gångvägen är inte byggd för att underlätta vandringen utan för att skona naturen.

Jag vet inte hur långt jag kan gå nu, men det går alltid att vända om det skulle vara för lång väg ut till Sermermiut 

Sermermiut är en gammal inuitboplats som ligger vid mynningen till isfjorden. För ungefär 4000 år sedan bosatte det sig människor här. Kanske lite svårt att i dag förstå hur det kom sig att de valde en så här pass ogästvänlig plats. 

Visst, fiskemöjligheterna var mycket goda, det fanns också många vilda djur att jaga, men hur var klimatet då. Bara lite personliga funderingar.

Det har gjorts utgrävningar här, både 1952 respektive 1983 och här fann man bevisen för förekomsten av de många olika bosättningar. I bland annat avskrädeshögar har man hittat verktyg, vapen, hushållsartiklar och det finns även rester av husgrunder.

Så här såg en del tidiga bostäder ut.

På grund av permafrosten så är allt mycket välbevarat och därför möjligt att hitta rester och konstatera att det var bebott här för 4500 år sedan. Området är nu med på UNESCOs världsarvslista.

Även om man inte är historiskt intresserad så är det populärt att vandra här för det är så vackert.

Det finns blommor, även om de inte är några högväxta arter. Men tåliga, för i går låg de här under snön.

Färger finns det också.

Här kan man hjälpa till också med att dokumentera hur djup det är ner till permafrosten.

Så här var det i dag.

Förstår att man kan lockas att gå ut från gångvägen och få mer vyer ut mot isbergen.

Men det nog bäst att låta bli det och istället stanna kvar på gångvägen.

Lossnar ett stort isstycke från glaciären så kan det bli enorma vågor (tsunami) som slår högt upp.

Det är lite frestande att fortsätta och klättra upp till bänkarna och kikaren högt uppe på berget.

Men ser att gångvägen där nere är väldigt isig och trots att vi har rejäla vandringsskor så är det nog bäst att låta bli.

Vet hur halt det kan bli och tänker inte riskera att komma hem från den här resan med brutna fötter. 

Vi vänder tillbaka till isfjordcenter.

Härifrån på baksidan ser centret lite ut som ett stort rymdskepp som landat, men byggnadens form är inspirerad av fjällugglans vingspann när den flyger genom landskapet. 

En person har hittat ett litet smultronställe där, fast hon plockar inte smultron utan kråkbär. Det bäret används flitigt i den grönländska maten.

Här inne får man lite svalbardsvibbar, för här tar man av sig skorna och får låna tofflor innan man går in.

Har hört att en fika med den färgglada rom och fruktkulan är ett obligatorium när man vandrat ut till isfjorden, bäst att inte bryta den traditionen. Bra att stärka sig före promenaden tillbaka till stan och hotellet. Vi har en liten bit att gå. 

.

Nästa om Grönland

 .