Textilmuseum i Malmköping

Kan man inte åka till Shetlandsöarna så då får man åka till Malmköping. Kanske inte samma sak, men ändå...

Vi tog en liten promenad och när vi kom till Hembygdsgården behövde jag sätta mig ner och vila lite. Fotomuseet som var det som drog oss åt det hållet var tyvärr stängt, vi var där en torsdag och de har öppet onsdagar kl 18-20. Får ta det nästa gång vi är i Malmköping.

Men vi kom i samspråk med Lars Ivarsson, han berättade lite om Malmköping och även att han har Sveriges enda strykjärnsmuseum. När vi satt där i solen och pratade frågade han om vi ville se Textilmuseet. Absolut, svarade jag. För jag tycker nog att textil och handarbete är lika intressant som foto för mig. Så vi gick dit och fick en privat rundvisning av museet.

Museet har omfattande textilsamlingar – över 2500 objekt – med herr- och dam-konfektion, skräddarsytt, gamla symaskiner och ligger på  övervåningen på Gästgivaregården.

Vi började med sländorna, har nog inte sett någon här i Sverige spinna garn med någon sådan, men i Peru såg jag att den modellen användes flitigt fortfarande.

Gick vidare in till skrädderiet. Det fanns ovanligt många skrädderier i Malmköping på grund av regementet som var här.

Skrädderiet hade en liten hörna för hattillverkning också. Var hatten din lite för trång så kunde storleken lätt fixas här.

Det färdiga plagget behövde en fin inslagning också.

Här finns en hel del lokalt producerade klädesplagg från sent 1800- och 1900-tal, både  konfektion och som skräddarsytt. De finaste och ömtåligaste ligger i lådor som man kan dra ut för att titta på. Här en brudklänning från den tiden då man gifte sig i svart.

De svartfärgade sidenplaggen har ett litet bekymmer, för färgpigmentet i det svarta äter upp silket. En klänning hade ett vackert pärlbroderi runt halsen, jag försökte mig på en gissning att de var tillverkade av tänder, men så fel jag hade. Det som såg ut som pärlor var apelsinkärnor. Apelsiner var så nytt, märkvärdigt och dyrt att man sparade kärnorna och gjorde smycken av dem. e 

Ett litet kök i gammal stil finns här.

Där hänger en permanentapparat i något äldre stil, gissar att den här är från 1900-talets början.

En stor samling galgar har de samlat på sig, Lars är snäll och poserar med min maskot Lilla M.

Sedan går vi vidare till symaskinsavdelningen.  Det finns en hel del.

Flera är öppna så man kan se hur de ser ut inuti. Får en förklaring om att när de skulle godkännas för försäljning i Sverige  var de tvungna att lämnas in till SEMCO för kontroll och godkännande, de kom tillbaka i det här skicket.

Här finns även den första symaskinen för uniformsskrädderi.

Den här är en förminskad kopia av den första seriebyggda modellen.

Hittade ett påbörjat broderi, nästan så det kliade i fingrarna för att sätta mig ner och fortsätta på det.   ;)

Sedan gick vi ut i solen igen.

Sa hejdå till Lars och till Evert i vaktkuren.

Nästa gång vi är i Malmköping ska vi besöka Strykjärnsmuseet också. Det har en imponerande samling med cirka 2 000 strykjärn från omkring 25 länder, från 1600-talet till nutid.

Barnvakt

Ibland får man äran att vara barnvakt. 

När vi skulle göra i ordning vår lunch i går så såg vi hur rådjuret kom över vägen med sina två små efter sig. En bil stannade och släppte över den ena ungen som kom lite på efterkälken. Är visserligen 30 på vägen utanför oss, men inte så många respekterar det utan blåser förbi i snabb fart och tänker inte på att det är många djur som går över precis där vi bor. Ser ofta någon räv eller rådjur komma haltandes på tre ben.

Men i dag hade rådjursmamman bestämt sig för en barnfri dag och kom upp på vår tomt och la sina små tvillingar utanför vårt köksfönster. De föddes på granntomten den 1 juni så nu är de ungefär en månad gamla.

De lever ett äventyrligt liv och för några dagar sedan var det nära för det ena lilla rådjuret. Mamma rådjur var på granntomten och den ena ungen på vår sida om staketet, då räven var på jakt. Går att se på den här filmen från vår övervakningskamera. Lite svårt att se exakt vad som händer i skuggan, men lika bra det som en bekant sa; "Jag vill inte se alla detaljer där". 

Här kan du se filmen.

Men det gick lyckligt den gången och mamma rådjur verkar inte ha några bekymmer över att lämna sina barn i vår vård i flera timmar. De ligger utanför vår köksingång, och tur är det för den vägen brukar vi inte använda.

Bågen, som en gång sattes upp för att skydda en vinbärsbuske, tyckte de nog var som ett skydd för dem.

Genom fönstret blir det inga bra bilder så jag går upp till balkongen en våning upp, det verkar inte störa dem.

Testar genom köksfönstret men trappräcket är i vägen.

När det kommer en regnskur så reser de på sig...

...och går iväg och tar skydd under äppelträdet.

Den lilla ungen som höll på att bli rävmat i filmen ovan ser lite tufsig ut...

...och jag ser att den är lite skadad i ena frambenet, där räven fick ett tag och drog iväg den.

När regnskuren är över går de tillbaka och lägger sig igen.

När det börjar närma sig middagstid är rådjurskiden fortfarande kvar............men då kommer räven. Får ta bilder från övervakningskameran till hjälp här.

Den har också fått smått, bara en unge i år. .

Räven är på jaktstigen även nu och lägger sig en bit bort för att spana in bytet.

Men jaktlyckan sviker även denna gång, för rådjursmamman var inte längre bort än att hon kunde komma sina barn till undsättning.

I nästan sex timmar hade vi rådjurskiden här, innan räven kom och störde idyllen. Men när räven var bortjagad så passade den lilla familjen på att inspektera om det möjligtvis skulle ha kommit några fler blommor som de kunde äta upp. Troligtvis blev hinden lite sur över att jag har mina blommor på altanen numera.

Hon är så van vid oss så hon bryr sig inte om ifall jag går ut på altanen, jag brukar kunna gå ut och prata med henne. Men klickandet från kameran stör henne lite.

Pallkragarna där bakom, hade tänkt att bli potatisland i år, för jordgubbar är det ingen mening att ha. De äts upp redan som blommor. Men det kom liksom en ryggoperation emellan potatisen, så det får vänta tills nästa år och då med ordentliga staket runt.

Man får inte vara för duktig.

Mina rehabiliteringspromenader tog ett tvärt slut, tyckte jag ökade takten så försiktigt och även sträckan men är inte kroppen redo så säger den ifrån. Har ätit kortison i fem år så musklerna var inte med på resan och sa tvärt ifrån. Är musklerna överansträngda och inflammerade så fungera det inte att promenera. Fick promenadförbud av både läkare och fysioterapeut.

Men några bilder från sista promenaden i Drottningholmsparken.

Drottningholms kaskader.

Vi gick upp mot Kina slott där det repareras för fullt.

Svänger man till vänster där och går mot Floras kulle hittar man först Fågelhuset. Det var flera fågelhus och lusthus här, men nu bara det här som finns kvar. Där hade de papegojor, turturduvor och kanariefåglar. Här hade man skapat en hel liten oas med lövträd, gångvägar och alléer. Även ett menageri med exotiska djur fanns det här. Fast i slutet av 1800-talet började man använda fågelhuset till ved- och kolförråd.

Vi fortsätter mot Floras kulle där resterna efter prinsessan Sofia Albertinas trädgård är. Den anlades i mitten av 1700-talet men nu kan man bara se resterna av en damm som fanns då. Den finns nära den  kungliga hundkyrkogården. Bakom gravstenarna kan man se staketet runt den forna dammen.

Skylten som fanns här förr och berättade om gravstenarna är borta nu, men på den lilla stenen kan man ana namnet Eisei 1959-1973. Det var Gustav VI Adolfs pekinges. På de andra stenarna står det Tusse, Mentor och Pascha 1928.

Det här trädet har fått en minnessten också. På den står det att Prinsessan Sophia Albertina planterade den här eken år 1767.

Stigen som går in i skogen här kallas för Kärleksstigen, vi går den och hittar en liten sten i blåbärsriset. Tycker att det står Dick och något mer som är svårt att tyda.

Där stigen slutar kommer man fram till Evert Lundquists ateljé. Huset är från början ett maskinhus, numera ska det vara museum men det finns inga uppgifter om när det är öppet.

Fortsätter promenaden på Kantongatan.

Här bör man inte gå ut i det höga gräset om man är ormrädd.

Men är man sugen på honung så finns det inköpsmöjligheter här.

Locket var redan lyft så jag kikade ner.

När vi svänger in mot parken igen så ser vi att kossorna på grönbete är på plats. En skylt upplyser oss om att de är av raserna Angus, Simmental och Simgus och kommer från Stenhammars gods i Flen. Inget dåligt sommarbete de fått på kunglig mark.

Innan vi återvänder till bilen så upptäcker vi att nu är grinden öppen in till en provyta med buxbomsbroderier.

Här testar de anläggningsteknik och lämpliga material och växter.

När jag fick bakslag i promenadträningen så tappade jag helt intresset för blogg, foto och bilder. När vi dessutom fick ställa in ytterligare en resa så var det inte så roligt längre, tyckte ganska så synd om mig själv då ;). Den skulle ha gått till Skottland sedan Shetlandsöarna. Blev en stilla midsommar hemma istället. 

Sillen var god och färskpotatisen också.

Har kommit över besvikelsen och förhoppningsvis så finns Shetlandsöarna kvar till nästa år, så jag tränar på med de övningar jag fått på fysioterapin och nu verkar det gå åt rätt håll igen