Textilmuseum i Malmköping
Kan man inte åka till Shetlandsöarna så då får man åka till Malmköping. Kanske inte samma sak, men ändå...
Vi tog en liten promenad och när vi kom till Hembygdsgården behövde jag sätta mig ner och vila lite. Fotomuseet som var det som drog oss åt det hållet var tyvärr stängt, vi var där en torsdag och de har öppet onsdagar kl 18-20. Får ta det nästa gång vi är i Malmköping.
Men vi kom i samspråk med Lars Ivarsson, han berättade lite om Malmköping och även att han har Sveriges enda strykjärnsmuseum. När vi satt där i solen och pratade frågade han om vi ville se Textilmuseet. Absolut, svarade jag. För jag tycker nog att textil och handarbete är lika intressant som foto för mig. Så vi gick dit och fick en privat rundvisning av museet.
Museet har omfattande textilsamlingar – över 2500 objekt – med herr- och dam-konfektion, skräddarsytt, gamla symaskiner och ligger på övervåningen på Gästgivaregården.
Vi började med sländorna, har nog inte sett någon här i Sverige spinna garn med någon sådan, men i Peru såg jag att den modellen användes flitigt fortfarande.
Gick vidare in till skrädderiet. Det fanns ovanligt många skrädderier i Malmköping på grund av regementet som var här.
Skrädderiet hade en liten hörna för hattillverkning också. Var hatten din lite för trång så kunde storleken lätt fixas här.
Det färdiga plagget behövde en fin inslagning också.
Här finns en hel del lokalt producerade klädesplagg från sent 1800- och 1900-tal, både konfektion och som skräddarsytt. De finaste och ömtåligaste ligger i lådor som man kan dra ut för att titta på. Här en brudklänning från den tiden då man gifte sig i svart.
De svartfärgade sidenplaggen har ett litet bekymmer, för färgpigmentet i det svarta äter upp silket. En klänning hade ett vackert pärlbroderi runt halsen, jag försökte mig på en gissning att de var tillverkade av tänder, men så fel jag hade. Det som såg ut som pärlor var apelsinkärnor. Apelsiner var så nytt, märkvärdigt och dyrt att man sparade kärnorna och gjorde smycken av dem. e
Ett litet kök i gammal stil finns här.
Där hänger en permanentapparat i något äldre stil, gissar att den här är från 1900-talets början.
En stor samling galgar har de samlat på sig, Lars är snäll och poserar med min maskot Lilla M.
Sedan går vi vidare till symaskinsavdelningen. Det finns en hel del.
Flera är öppna så man kan se hur de ser ut inuti. Får en förklaring om att när de skulle godkännas för försäljning i Sverige var de tvungna att lämnas in till SEMCO för kontroll och godkännande, de kom tillbaka i det här skicket.
Här finns även den första symaskinen för uniformsskrädderi.
Den här är en förminskad kopia av den första seriebyggda modellen.
Hittade ett påbörjat broderi, nästan så det kliade i fingrarna för att sätta mig ner och fortsätta på det. ;)
Sedan gick vi ut i solen igen.
Sa hejdå till Lars och till Evert i vaktkuren.
Nästa gång vi är i Malmköping ska vi besöka Strykjärnsmuseet också. Det har en imponerande samling med cirka 2 000 strykjärn från omkring 25 länder, från 1600-talet till nutid.
Min mormor gifte sig i svart. Kom å tänka på det
/N
Får ta fotomuseet om vi är där en onsdag, men Textilmuseet var intressant.
Tror nog att även min mormor hade svart klänning på sitt bröllop för det var så länge sedan.
Min fru växte upp strax utanför Malmköping och gick i skola där. Så jag har varit på platsen en hel del, men för rätt så länge sen, innan museerna fanns. Jättekul att få kännedom om nyheterna.
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" startar i Malmköping. Mycket bra tonträff i den delen av skrönan!
Trevlig liten köping det där, men så tråkigt att så mång butiker slagit igen. Men de har flera intressanta museer och olika festtillställningar.
Allan hittade vi, i alla fall skuggan av honom, kommer nog i nästa inlägg.
Hälsningar Lena
Vi fick en trevlig och intressant visning av det muséet, ibland har man tur och träffar på trevligt folk.
Malmköping är ett trevligt ställe.
Finns en hel del att upptäcka med andra ord.
Kan förstå att de som bedrivs av eldsjälar inte kan ha öppet så mycket. Måste finnas personer som kan ställa upp och vara där.
Men om man skyndar långsamt så kan det dyka upp oväntade sevärdheter då och då.
Kul att jag även kan se kommentaren också.
Du har rätt, textil och handarbeten är undervärderade. Men fått lite mer uppmärksamhet, såg en dokumentär om Carl Larsson och där fick även Karins textila arbeten lite uppmärksamhet. Tycker et är kul, för jag handarbetar själv flitigt har alltid något arbete på gång.
Trevligt med vantar stickade av garn från egna hunden, hade en idé om det en gång men vår hunds päls var för kort.