Järnvägar så fort det gick!

Trots försening med borttappade busspassagerare och väldiga köer på vägarna så hann vi i tid till vårt tåg. Det var inte vilket tåg som helst utan Japans höghastighetståg "Shinkansen". Vi kom till stationen i så pass god tid så att vi hann med att se några tåg passera på ett annat spår. Det gick så fort så att när det första tåget kom hann jag inte ens lyfta upp kameran innan det var borta. Det sa bara swich så hade det försvunnet i fjärran. När jag såg lysen på nästa slängde jag upp kameran och fick någon bild fast det ser mer ut som ett streck som swichar förbi. 

Inte så konstigt eftersom det hade en hastighet av 300 km/t.

Lite lättare var det med ett tåg som stannade vid perongen på motsatta sidan.

Shinkansen betyder "Nya stambanan" och syftar egentligen på själva spåren men även tågen kallas så. Det kallas även för "The Bullet Train".  Shinkansen-nätet används endast för persontrafik och betraktas som extremt säkert och dessutom punktligt. Tågen körs endast på spår som är byggda för just dessa tåg och hindras inte på så vis av lånsammare gående tåg.

Mycket riktigt så kommer vårt tåg i rätt tid.

Nosen på tåget tycker jag liknar en anka, den formen har det för att det ska klara av luftmotståndet i tunnlarna.

Trots att det gick så fort skakade det inte och det var tyst och lugnt i kupén, man satt bra och konduktören var väldigt artig. Varje gång han kom in i kupén och varje gång han lämnade kupén så stannade han till och bugade.

Resan gick fort, 10 mil på 35 min med två stopp på stationer dessutom.

Jag brukar ha lite svårt att hitta i Tunnelbanan i Stockholm ibland, nu skulle det bli spännande att se om vi klarade av att byta till tåget som skulle ta oss från Tokyo Station till den station som låg närmast vårt hotell.

Här var det mycket folk som rusade än hit och än dit.

Man kände sig något förvirrad och vi spanade runt på alla skyltar. Vi viste att vi skulle till perrong 5 men var fanns den?  Det var skyltar och gångar åt alla håll och massor av folk.

Men se där, efter lite irrande så ser vi plötsligt vår skylt. Tur att siffrorna ser likadana ut här i Japan som de gör i Sverige.

Vi har hittat ner till rätt perrong och tåget med rätt färg och som går åt rätt håll kommer in.

Vi ska stiga av om två stationer men det här är "Circel-line" så om vi missar vår station kan vi åka en timme och kliva av nästa gång vi kommer dit.

Men det låter lite jobbigt så vi kliver av vid rätt station. Här går tåget inte lika skakfritt så det blir lite skak även på bilderna.

I dagsljus ser vår station ut så här, man kan se den från vårt fönster på hotellrummet. Där är det aldrig tomt på tåg.

På andra sidan huset har vi en annan järnvägslinje.

Svavelgaser och varma källor.

Vår buss kör oss upp till en linbanestation och vi åker upp till Owakudani. Det är ett område runt en krater som skapades under ett utbrott av Mt. Hakone för omkring 3000 år sedan. Nu är det en vulkanisk aktiv zon med svavelhaltiga gaser och varma källor.

Vi svävar högt upp i våra linbanekorgar med en vidunderlig utsikt.

 Det ryker ur marken och man ser hur det blivit gulfärgat av svavlet. En svag lukt av svavel känns också.

Ångan kommer direkt ut ur marken och på en del ställen har det byggts skorstensliknade rör som släpper ut ångan, för att lätta på trycket och förhindra explosioner, då de tar tillvara på svavlet.

När vi stigit ur liftkorgarna känns lukten av svavlet mer. Här kan man ta en liten promenad upp på berget och köpa ägg som är kokta i de varma källorna.

Det är ingen lång promenad upp, men man ska tydligen vara lite försiktig då man går dit.

Skalen på äggen färgas svarta av svavlet och därför kallas äggen för "Svarta ägg" och det anses att man förlänger livet med sju år för varje ägg man äter. Det säljs ägg i paket om fem, för 500 Yen (ca. 45 sek), så om man äter fem ägg bör man leva 35 år extra. Låter lockande men de finns förstås ingen garanti.

Hello Kitty gör reklam för äggen.

Det finns ett litet tempel här uppe på berget.

I en varm svaveldoftand varm källa kan man tvätta sig innan man går in i templet.

Även här uppe kan man se hur Fuji sticker upp ur molnen.

Men nu börjar dagen gå mot sitt slut och det är dags att förberda resan tillbaka till Tokyo.

Vi åker ner till bussen igen.

Alla kommer lyckligt ner men vi saknar paret som brukar sitta framför oss i bussen, de har missuppfattat samlingspunkten inför hemfärden och står kvar upp på berget och väntar. De har tur för personalen där uppe tar kontakt med guiden och vi får åka upp till berget med bussen för att hämta dem. Vi tror att de ska vara lite skamsna och förlägna eftersom alla andra förstått att vi skulle åka linbana ner, men de är arga som bin och skäller ut vår snälla guide.

Vi är några som valt att åka tåg tillbaka och nu blir det lite spännande att se om vi ska hinna till tåget i tid. Som jag berättade tidigare är det helgdag och många Tokyobor har valt att tillbringa helgen utanför staden så det är många och långa köer. De som valt bussfärd tillbaka får veta att de är i bästa fall tillbaka i Tokyo till midnatt (efter fyra och en halv timmes bussresa).