På väg till Falun

Efter Gävle for vi mot Falun, men först en avstickare till Forsbacka.

Där min vagga en gång stått, brukade man säga, men jag hade troligtvis ingen vagga. Men det var här i Forsbacka som jag tillbringade mitt första levnadsår.

Ångrar så nu att jag inte tog med mina föräldrar hit för att de skulle visa var vi bott och var min far jobbade. Enda ledtråd jag nu har är ett kuvert som var adresserat till min far och med det här gåvobeviset i. Generöst av Gefleborgs läns sparbank att skänka mig tre kronor och tack vare det så hade jag en liten ledtråd om var jag bodde 1949.

Vi bodde inte där så länge, så jag tyckte nog inte att det året var så viktigt, fast med åldern så ändra man sig tydligen.

Adressen på kuvertet är Storgatan 4, Forsbacka. Då jag letar mig fram så är det det här huset som finns där. Låter ganska troligt också eftersom huset nu kallas för gamla Konsum och det var just där i charken som min far arbetade. Antar att det var flera mindre lägenheter i huset. Man bodde inte så stort på den tiden.

Finns inte många bilder från den tiden i Forsbacka, men jag har hittat två som måste vara därifrån av åldern på mig att döma.

Kan gissa att den här bilden där både min mor och storebror Karl-Gunnar är med, är tagen nere vid Storsjön.

Forsbacka var säkert en blomstrande bygd då, på den tiden då Järnbruket var igång.

Upptäcker en bil som fått en upplyft placering, där intill den finns det flera olika installationer eller om det är konstverk. Läser på en skylt att det är rester från en utställning.

Hittade inga fler ledtrådar där i Forsbacka och det var till Falun vi skulle så vi rullade vidare, men först ett kort bensträckarstopp i Stjärnsunds bruk .

Tänk att vara hund i den här byn och ha fått en eget övergångställe, med personlig skylt.

Ett ställe som är värt en omväg är Stora Skedevi för att köpa med sig lite bröd. så dit åkte vi.

Sedan hamnade vi i Falun.

Mer om det i nästa inlägg.

En dag i Gävle

Inte nu, men i oktober var vi till Gävle. I tider med inställda resor så tänkte jag återvända med lite minnesbilder därifrån. 

Gävle är en trevlig liten stad och där finns en hel del att upptäcka. 

På vägen dit blir det ofta ett stopp i Gysinge. Ofta blir det en räkmacka på kaffet och en titt in på Naturrum. Fast den här dagen var det för tidigt för fika så vi tog en promenad istället. 

Det där med selfie är inte min grej, men ibland så... 

Vi avstod från att vandra Gästrikeleden, fast det blev några meter på den. Vi styrde sedan kosan mot Gävle.

.

Även där blev det en promenad,  kollade in husen som ligger så fint vid ån.

Bra att livräddningsbåten finns på plats, regnet hänger i luften den här dagen och det var inte så länge sedan det var båt som var det enda lämpliga färdmedel i Gävle. I dag blir det apostlahästarna som får ta oss runt.

Försökte dra upp dragkedjan torget för att se vad som dolda sig där under. Men den var för trög.

Hittade platsen för tidsreglering, måste väl vara där man samlas för att ställa om tillbaka till normaltid.

Promenerade vidare och fick med en stor väggmålning till min samling av målningar. 

På polhemsskolan finns det en till. 

Vid entrén till skolan hittar jag Urnebulosan och De Blommande Stenarna.  En skulptur av Katarina Jönsson Norling.

Det är en liten bronsfigur iklädd badrock. På huvudet bär hon den UrNebulosa vårt solsystem har bildats ur. Här växer också blommande stenar i betong, på dem kan man sitta och vila lite om man känner för det.

Träffar också på en runsten den står på gården med det passande namnet Kvarteret Runstenen. Den är visserligen en kopia av en sten som fanns här tidigare. Den flyttades eftersom den blev utsatt för skadegörelse. Inskriptionen berättar om Bruse som lät resa stenen för att hedra sin bror Egil som drog till Finland.

Regnat har det gjort och då hittade duvorna en egen pool att plaska runt i.

Söderhielmska var stängt.

Regnet inte bara hänger i luften, det kommer rejäla störtskurar mellan varven också, så vi slinker in på Länsmuseet, det var länge sedan vi var dit.

Där har de en liten utställningen som heter "Fråga bilden". Tanken är att man ska ha bilderna här som utgångspunkt för att diskutera källkritik, normer och ideal.

Bilen är en Oldsmobil från början av 1900-talet den tillhörde hovfotograf Carl Larsson, den hade 7 hästkrafter ochen toppfart på 40 km/t. I den åkte han runt på sina reportageresor. 

Den andra fotografen som är representerad i utställningen är Anna Nygren som var mer en bygdefotograf. Hon hade ingen bil utan cyklade runt i bygden med sin stora kamera och fotade vardagslivet i bygden. Hon ville utbilda sig till fotograf men det fanns inga pengar till det utan hon försöjde sig som sömmerska och fotograferade då det fanns tid över efter sömmerskejobbet och hushållsarbetet. Hon skrev även poesi och ägnade sig även åt att måla och brodera.

Det var inga kameror man stoppade i fickan på den tiden.

Finns många bilder att titta på plus ett bildspel på en skärm.

Eftersom det regnade en hel del passade vi på att titta på alla utställningar. Högst upp var det konst, vissa riktigt tilltalande och andra lite för moderna för min smak.

Vad det stod på det här konstverket kunde man bara se på långt håll. Nära såg man inte det.

Såg sedan att regnet upphört, men innan vi lämnade museet så hittade vi en avdelning med textilier. Vilka skatter som förvarades där och broderier, vävnader och massor av annat. Missa inte den avdelningen om du är det minsta intresserad av handarbete.

.

Har man traskat runt en hel dag i stan så känns det i fötterna så varför inte passa på att köpa nya skor.

När kvällen kom tyckte vi att vi var värda något gott att äta och dricka.

En av de godare pizzor jag ätit.

Malmköping runt.

Tog en liten promenad i ett soligt och varmt Malmköping, köpingen har varit Södermanlands regementes exercisplats och man kan än i dag se rester efter det.

Vi promenerade iväg genom Suckarnas Allé. Varför den heter så är lite omdiskuterad och det finns flera varianter, en är att de skadade soldaterna suckade då de gick den här vägen från förläggningstälten till sjukhuset. De suckade för att de var sjuka och behövde vård. En annan tolkning var tvärtom, att de  gick ifrån sjukhuset friska och ompysslade och nu var tvungna att börja delta i övningarna igen.

Sedan fortsätter vi in på den lite mer skuggiga Harmonislingan. Där är det tänkt att man ska tanka krafter ur naturen. Vi följde inte rådet att sätta oss ner och blunda och känna in, hade nyss ätit en god hotellfrukost och kände nog att vi behövde röra på oss. Pixlade damens ansikte för jag frågade inte om hon ville vara med i bloggen, var visserligen på allmän plats men här kändes det mest rätt så.

.

Sedan kom vi till ålderdomshemmet, där Allan 100 år gick ut genom ett fönster och försvann. Fick nyligen veta a en vän i  Frankrike att där heter boken "Le Vieux qui ne voulait pas fêter son anniversaire" översatt så blir det "Den gamle mannen som inte ville fira sin födelsedag".

Men hur som helst så hittade vi fönstret och även skuggan av Allan. Han var väldigt blank så omgivningen speglade sig i honom.

Som jag nämnde tidigare så var Malmköping en plats för Södermanlands regemente så mycket här handlar om det. Många beväringar vistades här och de behövde logementen, därför byggdes något som kallades för Hyddorna.

Så här ser de ut i dag. Det finns en otrolig mängd informationsskyltar runt om i Malmköping, men jag hittade ingen information om vad de här husen används till i dag.

Vi hittade också Museet Malmahed. Det var stängt och ingen skylt om öppettider.

Men vi hade turen att träffa på folk som visste öppettider så på eftermiddagen återvände vi dit. Fanns mycket om soldatlivet, om Malmköping och även om de gymnastikläger för barn som de hade här. De lovade att sätta ut en skylt om öppettider på utsidan om huset.

Det här lilla huset var kokhuset där soldaternas mat lagades. Fast före 1878  lagades maten i kokgropar.

Malmköpings Wärdshus ligger i den här fina byggnaden som det står hotell på.

På det här huset står det att det INTE är till salu. Kan ju förstås vara intressant att veta.

Mina promenader blir inte så långa än så länge så sedan gick vi tillbaka till vårt boende på Plevnagården. Hälsade på hotellhunden Lissie och tog en fika.

Man får inte vara för duktig.

Mina rehabiliteringspromenader tog ett tvärt slut, tyckte jag ökade takten så försiktigt och även sträckan men är inte kroppen redo så säger den ifrån. Har ätit kortison i fem år så musklerna var inte med på resan och sa tvärt ifrån. Är musklerna överansträngda och inflammerade så fungera det inte att promenera. Fick promenadförbud av både läkare och fysioterapeut.

Men några bilder från sista promenaden i Drottningholmsparken.

Drottningholms kaskader.

Vi gick upp mot Kina slott där det repareras för fullt.

Svänger man till vänster där och går mot Floras kulle hittar man först Fågelhuset. Det var flera fågelhus och lusthus här, men nu bara det här som finns kvar. Där hade de papegojor, turturduvor och kanariefåglar. Här hade man skapat en hel liten oas med lövträd, gångvägar och alléer. Även ett menageri med exotiska djur fanns det här. Fast i slutet av 1800-talet började man använda fågelhuset till ved- och kolförråd.

Vi fortsätter mot Floras kulle där resterna efter prinsessan Sofia Albertinas trädgård är. Den anlades i mitten av 1700-talet men nu kan man bara se resterna av en damm som fanns då. Den finns nära den  kungliga hundkyrkogården. Bakom gravstenarna kan man se staketet runt den forna dammen.

Skylten som fanns här förr och berättade om gravstenarna är borta nu, men på den lilla stenen kan man ana namnet Eisei 1959-1973. Det var Gustav VI Adolfs pekinges. På de andra stenarna står det Tusse, Mentor och Pascha 1928.

Det här trädet har fått en minnessten också. På den står det att Prinsessan Sophia Albertina planterade den här eken år 1767.

Stigen som går in i skogen här kallas för Kärleksstigen, vi går den och hittar en liten sten i blåbärsriset. Tycker att det står Dick och något mer som är svårt att tyda.

Där stigen slutar kommer man fram till Evert Lundquists ateljé. Huset är från början ett maskinhus, numera ska det vara museum men det finns inga uppgifter om när det är öppet.

Fortsätter promenaden på Kantongatan.

Här bör man inte gå ut i det höga gräset om man är ormrädd.

Men är man sugen på honung så finns det inköpsmöjligheter här.

Locket var redan lyft så jag kikade ner.

När vi svänger in mot parken igen så ser vi att kossorna på grönbete är på plats. En skylt upplyser oss om att de är av raserna Angus, Simmental och Simgus och kommer från Stenhammars gods i Flen. Inget dåligt sommarbete de fått på kunglig mark.

Innan vi återvänder till bilen så upptäcker vi att nu är grinden öppen in till en provyta med buxbomsbroderier.

Här testar de anläggningsteknik och lämpliga material och växter.

När jag fick bakslag i promenadträningen så tappade jag helt intresset för blogg, foto och bilder. När vi dessutom fick ställa in ytterligare en resa så var det inte så roligt längre, tyckte ganska så synd om mig själv då ;). Den skulle ha gått till Skottland sedan Shetlandsöarna. Blev en stilla midsommar hemma istället. 

Sillen var god och färskpotatisen också.

Har kommit över besvikelsen och förhoppningsvis så finns Shetlandsöarna kvar till nästa år, så jag tränar på med de övningar jag fått på fysioterapin och nu verkar det gå åt rätt håll igen

Engelska parken

I dag på promenaden mötte jag kungen, han hade lite bråttom och hade ingen krona på sig. Men ståtlig var han även om han såg ganska ung ut.

Men vi tar det från början, dagens promenad gick i Engelska parken. Lite lummigare där än runt slottet.

I dag hade vi en promenadkompis med oockså. Alltid trevligt ned sällskap. Ronja har hunnit bli 11 år och lite grå om nosen,  men pigg fortfarande. 

En trevlig sak med Drottningholmsparken är att de satt upp en hel del informationsskyltar. Alltid kul att få läsa och veta mer om det man ser.

När Gustav III tog över Drottningholm  hade han stora planer, det var då idén om Engelska parken kom till. Den skulle efterlikna ett naturligt landskap med skog, gräsfält, kullar, sjöar och floder. Möblerat med exotiska byggnader och lusthus. Det som då hette Karusellplan och där karusellspel anordnades ( historiska skådespel), där är det nu en stor parkeringsplats. Förr var det många som använde den som infartsparkering, men efter att en avgift på 15 kr/timme infördes så är den ofta tom. 

Runt Karusellplan anlades geometriska boske'r, med höga väggar av klippt lind. Men efte Gustav III död fick det mesta av det förfalla, nu försöker man återskapa så mycket som möjligt. I bilden under ser man stenläggningen efter en stor rund plan som var omgärdad av klippta lindar och i gräset kan man på flera ställen gå och följa där det fanns gångvägar förr.

På andra sidan om Ekerövägen ligger Hemmet som var ståthållarbostad, efter 1960 stod det övergivet men renoverades på 80-talet för att användas som magasin av Kungl. Husgerådskammaren. Nu är det bostäder och läkarmottagning där.

Lite längre fram på promenaden ser vi något på andra sidan en bäck och vid rododenronbusken som står och spanar på oss.

Ronja är van vid rrådjuren på vår tomt så hon bryr sig inte, rådjuret verkar mer intresserad av henne.

Vi kommer till Götiska tornet,  från det här hållet syns det bättre än där vi gick häromdagen.  Det började byggas 1792, men blev aldrig färdigt inuti.

På taket finns en optisk telegraf, med den kunde man sända meddelanden. Första sändningen gick från  Katarina kyrktorn till Drottningholm  slott med en födelsedagshälsning till Gustav IV Adolf.  Huvuduppgiften för den optiska telegrafen var inte att sända födelsedagshälsningar utan att varna för eventuellt fientliga angrepp. Fanns många olika mellanstationer, såg vid ett besök vid Vaxholms fästning att det finns en där.

Eftersom jag ska undvika att gå i backar nu så får jag nöja mig med att gå runt det och se tornet från flera håll.

Vi går tillbaka genom Ormholmen, men som kallas för Hundholmen för där får man släppa hundarna lösa.

Ronja är inte på lekhumör utan vi kikar på  Monumentholmen, där skulle det bli ett kärlekens tempel men blev inte mer än en skiss och en stensockel. Inte ens något minnesmonument för Gustav III blev det. Lite tråkigt att han inte hann fullfölja alla sina storståtligaoch romantiska planer. Tänk vilken praktfull par det skulle ha varit. 

Har du orkat läsa ända hit så förstår jag att du undrar lite över det där kungamötet. Jo det var verkligen en stor överraskning när vi fick syn på den här. Tänk att skogens konung tagit sig till Drottningholm. 

Visst har jag sett älgar förut men aldrig i Drottningholmsparken. Först sprang den så det såg ut som om den tänkte sig ut på den starkt trafikerade Ekerövägen, men ändrade sig och kom mot oss.

Den såg ganska stressad ut och fortsatte med stora kliv bort mot slottet och parkeringen. Såg inte vart den tog vägen sedan. Vi mötte en man som sa att han skulle gå och varsko jägmästaren så han kunde hjälp älgen på något sätt. 

Saknade verkligen riktiga kameran och telet i dag.

klarar att gå 3 km nu, men får inte bära tungt ännu.