Friendship Bridge och en ilsken brovakt.

Det här är vår sista morgon i Tibet, väskorna är packade igen och vi åker direkt efter frukost ner till gränsövergången till Nepal. Innan vi lämnar hotellet går jag ut på balkongen och tar en till bild över Zhangmu. I dag är det molnfritt, här syns  även alla odlingar på sluttningen.

Vägen ner är kantad av växtlighet så det går inte så bra att fotografera där. Alltid är det någon buske ivägen.

Gränsövergången öppnar först klockan 10.00 men det är bra att vara där lite tidigare för kön in till tull och passkontrollen blir fort väldigt lång. Kinesiska tjänstemän är väldigt noggranna så genomgången tar tid. Råkar man dessutom ut för extra kontroll där de går igenom väskan plockar de bort allt som de anser att man inte får ha. De t.o.m river ut Dalai Lama om han finns med i någon guidebok.

Här nere är det också en hel del försäljare, av deras varor att döma verkar det inte som om de vänder sig till turister. De säljer mest kläder och skor.

Det är väldigt trångt på vägen här nere, mycket trafik som ska samsas om utrymmet. Lastbilar och långtradare ska fram och samtidigt försöker de bilar som vi kommit med att vända för att åka tillbaka.

Sophanteringen är inte den bästa, soporna vräks ut där det passar sig.

Så här ser Friendship Bridge ut, till höger Tibet och till vänster Nepal däremellan rinner floden.

Höga berg kantar gränsen.

På andra sidan floden ligger Kodari som är vårt första möte med Nepal.

Tog även den här bilden på en liten butik, där en pappa hjälper sitt lilla barn med toalettbestyren alldeles vid tröskeln till butiken. Den blev inget vidare men jag är ganska tacksam för att jag hade den ändå. Gissar på att det var den som räddade de bilder jag har på bron.

Det gick bra att komma igenom tull och passkontrollerna. På andra sidan hade det samlats en hel del bärare som ville bära vårt bagage över bron och till den väntande bussen. Några ville inte utnyttja bärare utan dra sin väska själv, men varför ta jobbet ifrån dem, de pengarna var kanske det enda som de kunde tjäna i dag. Jag passade på att fotografera raden av bärare innan vi gick över bron.

På bron stod det, med mycket jämna mellanrum, vakter som såg mycket bistra ut. De stod ganska tätt ända fram till mitten av bron och då insåg jag att nu är vi i Nepal. Jag visste att man inte fick fotografera på bron men trodde att på den nepalesiska sidan så borde man få ta en bild på vattenfallet i floden. Jag frågade vår guide och han trodde att det skulle gå bra. Upp med kameran och en snabb bild på vattenfallet. Men om jag var snabb så var den civilklädda vakten bra mycket snabbare. Han dök på mig med sur min och befallde mig att radera bilden. Då såg han även bilderna på bärarna och de fick jag inte heller ha kvar.

Jag försökte att vrida ratten så att jag fick bilder från andra hållet på minneskortet, men den vakten lurade man inte så lätt. Det var bara att radera alla bilder på bärarna för det var tydligen på en plats där det var fotoförbud. När jag kom fram till bilden med butiken och mannen med barnet, den här ovanför, så sa han att jag skulle radera även den. Då ilsknade även jag till och vägrade. Sa det är ju bara en affär och då gav han med sig och han fick aldrig se de jag hade på bron.

Glad är jag över att jag hade en digitalkamera, annars hade han nog tagit hela filmen. Men är något irriterad på mig själv som inte kom på att jag borde ha bytt minneskort efteråt och inte fortsatt att fota på samma kort. I annat fall  kunde jag ha återskapa de raderade bilderna hemma.

Vår guide var i alla fall nöjd, han sa att nu vet vi att man inte får fotografera där heller.

Lite småsur över de raderade bilderna tog jag en bild på Kodari.

Passade även på att fotografera några av bärarna, här på den nepalesiska sidan. Här var det inget fotoförbud.

Alla bär väskorna med ett band över pannan, jag tycker att det ser väldigt tungt ut och har lite svårt att förstå varför, eftersom alla väskor har hjul och draghandtag.

Den här kvinnan kånkar dessutom på sina barn.

2010-12-12 11:31   Margareta Cortés

Jag önskar att jag hade haft någon med huvudet på skaft med mig där som kunde ha påmint om att det faktiskt går att få tillbaka raderade bilder. Men men jag fick ju behålla kameran iaf. I Lhasa hotade de med att ta hela kameran om man fotograferade soldater.

Besvara

2010-12-12 13:36   enanse

Varför fick man inte fotografera bron och bärarna? Tur i oturen att du tog bilden på affären så att du fick behålla några bilder på bron!
/Anna

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-12-12 13:46

Många ställen i Kina och Tibet där det var fotoförbud, det var mer en en gåta än självklart. Där bärarna var ansågs det tydligen vara så viktig plats eftersom det var vid gränsstationen och bron vet jag att man fått fota förut varför man inte får det nu vet jag inte. De tror väl att vi ska komma och invadera Tibet och befria det från Kina om det finns bilder på den bron..:)

Svara

2010-12-12 16:00   Billingen

Tänk vad allt verkar vara sig likt jämfört med när jag gjorde resan för sju år sedan. Också jag reagerade starkt på de kinesiska gränsvakternas ofta helt onödiga maktdemonstrationer. Ibland fick man till och med se rapp med käppen mot gamla kvinnor för att de inte stod ordentligt i kön! Modigt av dig att fotografera och säga ifrån!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-12-14 12:36

Man får inte ta emot vad som helst, även om det är en grinig gränsvakt.

Svara

2010-12-12 23:19   RHelena

Du hade haft nytta av N8 eller liknande helt klart... Den här typen av fotoförbud är jag också tveksam till!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2010-12-14 12:37

En liten N8 hade nog varit lättare att smyga upp där. Blir nog en sådan.

Svara