Flytande öar - Islas Flotantes.
Vi har nu styrt kosan mot de flytande vassöarna.
Det mest fascinerande med dessa öar är att de är handgjorda öar som flyter här på Tittikakasjön. Islas Flotantes som kallas och de är gjorda av vass som växer i sjön. Vi svänger in genom öppningen till själva öarna.
Här på öarna bor ättlingar till urufolket och vår väg in kantas av folk som står och vinkar och vill att vi ska komma till just deras ö, men för att det ska bli rättvist och att inte vissa öar ska bli nedslitna av alla besök så är turismen reglerad numera och besöken sprids ut mellan de olika familjerna som bor här.
De har pampiga och vackra vassbåtar som man som turist kan få en åktur i om man vill, fast numera så använder befolkningen inte dessa båtar så mycket. De har modernare båtar då de ska ta sig till fastlandet.
Vi har kommit till vår ö och får ett varmt mottagande då vi går iland.
Öarna görs av en speciell sorts vass, totoravass och vi får både berättat och visat hur de bygger sina öar. De vasslager som är underst ruttnar ganska fort, därför behöver öarna förbättras ovanifrån minst var tredje månad. Så länge invånarna håller efter öarna kontinuerligt klarar de sig bra i många år. Öarna flyter, men flyter inte omkring fritt utan de är förankrade med en påle som man kört ner i sjöbotten.
Ålderkvinnan på ön är inte hemma då vi kommer, hon är iväg med båten och hämtar barnen i skolan. De yngre barnen har skola på öarna men de äldre måste åka in till Puno för att gå i skola. Det medför att den yngre generationen ofta blir kvar inne i stan, får arbeten där och bosätter sig där också. Jag antar att dessa öar kommer att bli mer och mer som ett "Skansen", men än så länge bor det folk här och vi får berättats hur livet går till.
Den äldre kvinnan kommer tillbaka och det är en färgrik kvinna, inte bara till klädsel utan även till sättet. Hon berättar med hela kroppen hur de lever.
Totoravassen används inte bara till att bygga öarna utan även till mat och medicin. Den vita nedre delen av vassen äter man, den innehåller mycket jod och säga förhindra gikt. Vi får inte smaka för de säger att den är så hårdsmält så våra magar som inte är van klarar inte av det. Vassblad kan också lindas på onda ställen för att lindra smärta.
De äter också mycket fisk och sjöfågel.
Vi får också ett livfullt skådespel om hur det går till vid byteshandel.
Någon frågar vad som händer om man blir osams. Jo då kommer vassågen fram och ön sågas itu. Det händer då och då.
Vi blir även inbjudna till några av hyddorna. I vår familj bor det två vuxna och två små barn, ett av barnen ligger och sover. Amalia visar oss med stolthet att de har både radio och TV. Elen får de från solenergi.
Underbara hantverk visar de upp och även säljer. Klart vi handlar lite, det är ju så vackra arbeten.
Ett både trevligt och lärorikt besök på vassöarna var det och kul att få träffa så trevliga och vänliga människor.
Och charmigast är den äldre kvinnan.
...och återvända till vårt hotell i Puno.
Tänk om vi hade så färgglatt här också. På vintern är det mest mörka kläder skulle nog bli mer leenden med färg.
Jag har ett paraply med Nalle Puh i mönstret, mötte en dagisgrupp i regnet en gång och alla leenden som jag fick då gjorde nog min dag.
Glad av att vara där också.
Som jag skrev, så sätter de fast öarna med en påle ner i sjöbotten så att de inte ska driva iväg.
Förr i tiden flöt de lösa omkring, men inte numera.
Hälsningar Lena
Vassbåtarna blev nog välkända genom Heyerdahl antar jag, även om han byggde sina av papyrus så lärde han sig av peruaner hur de skulle byggas.
Det stämmer att det är mina små alster de har, fotar jag dem så ska de väl ha något av mig också.
Eftersom de inte vill att man ger pengar så är det praktiskt att ha med sådant i fickorna, de väger inte så mycket heller.
De neonfärgade kläderna är annorlunda. Sysslar de med hydroponisk odling? Möjligheten finns där.
Tyvärr så är textilkonst lågt värderat här, inte så dyrt där heller.
Tror de odlade i jord, fast vad jag kunde se så var det inte så mycket odlingar.
Ha det gott/Stig
Vet tyvärr inte hur det kom sig att de började göra dessa öar, men de har bott så väldigt länge.
Det stämmer att Heyerdal tog lärdom av peruaner för att bygga sin Ra II. Den första sjönk ju så det behövdes lite expertkunskap för att få den sjöduglig. Vassen i Tittikaka är Totoravass.
Det var ett intressant besök, där vi även fick en hel del kunskap med oss hem.
Sten
Har inte hört det om gässen i sjön, men däremot så har de problem med guama, en vattenväxt med långa rötter som har invaderat sjön.
Fortsättning följer snart på bloggen, men lite bältros kom emellan för bildredigering.