ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - vi når slutmålet Cusco.

Tågresan går vidare och nu börjar man se hur landskapet förändras...

...från att ha varit väldigt torrt och färglöst...

...börjar det nu bli lite mer grönt.

Tåget far fram i ett varierande landskap och livet ombord på tåget är också varierande och underhållande. Det är musik och dansunderhållning, även en modevisning får vi.

Stämningen ombord är ganska hög, många dansar med och sjunger med i sångerna. Det är full fart med andra ord.

Mat behöver man också på en tågresa och den kan vi inte klaga på.

Efter lunchen är det trevligt att sitta i den öppna observationsvagnen längst bak och se på landskapet.

Det är dags för tågmöte och även ett stopp vid resans högsta punkt. Vi möter tåget som är på väg till Puno från Cusco och det finns inte så många ställen utefter vägen där det går att mötas. Befolkningen vet om när tåget kommer och många kommer för att sälja sina lokala produkter.Köp av mig!

Det lönade sig att försöka göra affärer där, även jag köpte mig en liten alpacka. Fast jag förstår inte att de orkade springa där, vi var ju på över 4.000 meter.

Tåget vi saktat in för kommer nu.

och det far iväg mot samma mål som vi kommer ifrån.

Strax har vi kommit till tågresans högsta punkt som är 4.319 m.ö.h och där gör vi ett kort stopp.

Eftersom lokalbefolkningen vet om det här stoppet så har det blivit som en marknad på den här platsen. Finns mycket fint till salu.

Köp en sjal!

Stoppet varar inte så länge och vår resa fortsätter, mer berg omger vår färd nu.

Många odlingar och mindre samhällen passerar vi.

Vägen som våra övriga medresenärer åker buss går ofta bredvid järnvägen.

Och ibland ser vi deras vita buss borta på vägen.

Vi närmar oss en stad igen. I Marangani verkar de hylla marsvinet. Jag vet att det äts marsvin men varför det hyllas med en stor staty här vet jag inte.

Vi har kommit till ännu en stad där järnvägen går rakt igenom de centrala delarna. Det är full aktivitet vid spåren  även här.

Folk kikar ut från sina skjul och hejar.

Alla är glada och vinkar och ropar något glatt. Fast den lilla killen i orange tröja verkar ha råkat ut för något, men vinkar glatt ändå trots näsblod.

Det ser ganska kul ut då vägen bakom oss snabbt täpps till då skjulen fäller ut sina tak, då vi passerat.

När tåget passerat så stängs dessutom portarna till området.

Några flickor står på en bro och slänger ner blommor till oss.

Vi lämnar stan och kommer ut på landsbygden igen.

Vi åker bredvid floden.

Det gäller att ha koll på tågets tidtabell om man är rädd om sina kalkoner.

Fast hundarna gillar att jaga tåget.

Innan vi når Cusco som är slutmålet för dagens tågresa, så är det dags för lite förfriskningar och Afternoon Tea.

Det börjar mörkna och snart ska vi avsluta resan, men först några bilder på landskapet.

Även Peru hade en supermåne då i november.

Vi har nu kommit till Cusco, en lång och mycket innehållsrik tågresa är till ända. Jag ångrar inte att vi valde tåget istället för buss. Det är tänkt att vi ska ha en rundtur där och även en dag på egen hand i stan, men det är förvarnats om strejk och då bör man inte vara kvar i stan. Vi får se vad som väntar oss istället.

ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga.

Det är lördagsmorgon och vi ska lämna Puno, vi är fyra stycken som valt att åka tåg istället för buss. Eftersom dagens etapp är på närmare elva timmar så då kan det var skönt att göra den med tåg.

Den här tågresan anses av många resemagasin att vara en av de vackraste i världen. "Breathtaking landscapes while riding in the lap of luxury" Så beskrivs resan av tågbolaget och jag är beredd att hålla med om det. Nyfikna och lite spända inför resan checkar vi in på Andean Explorer.

Vår tågkupé ser ju trevlig ut.

Innan vi ger oss av hinner vi utforska tåget lite, längst bak har vi observationsvagnen...

...och där finns även baren. Där kan man sitta och koppla av med en drink...

...och lite snacks. DE långa fröna som liknar majs är lupinfrön, man plockar den och så får de ligga i floden några veckor för att få bort det beska i dem, sedan torkas de till snacks.

Vi återvänder till våra platser och studerar dagens meny. Ser ut att bli en bra dag.

Nu är det dags för avfärd och vi säger farväl till Puno . Tåget går väldigt stadsnära genom Puno, inga bommar eller staket runt spåret.

En helt otrolig rutschkana mitt inne  i stan.

Ser också en lite speciell markering av rabatterna. Undrar varför de satt ihop tomflaskor som kant.

Vi tuffar förbi lite ödemark och kommer strax till nästa stad, där står en gammal trotjänare och vilar.

Även här åker vi väldigt nära folklivet.

Jag står längst bak i observationsvagnen och det känns som om jag är med i livet på gatan.

Folk vinkar och hejar då vi åker förbi.

Några springer efter tåget.

Vid en större korsning träffar vi på en hel del paradklädda barn, en musikkår hörs och det vinkas och ropas ¡Hola!

Fortsättning följer...

Flytande öar - Islas Flotantes.

Vi har nu styrt kosan mot de flytande vassöarna.

Det mest fascinerande med dessa öar är att de är handgjorda öar som flyter här på Tittikakasjön. Islas Flotantes som kallas och de är gjorda av vass som växer i sjön. Vi svänger in genom öppningen till själva öarna.

Här på öarna bor ättlingar till urufolket och vår väg in kantas av folk som står och vinkar och vill att vi ska komma till just deras ö, men för att det ska bli rättvist och att inte vissa öar ska bli nedslitna av alla besök så är turismen reglerad numera och besöken sprids ut mellan de olika familjerna som bor här.

De har pampiga och vackra vassbåtar som man som turist kan få en åktur i om man vill, fast numera så använder befolkningen inte dessa båtar så mycket. De har modernare båtar då de ska ta sig till fastlandet.

Vi har kommit till vår ö och får ett varmt mottagande då vi går iland.

Öarna görs av en speciell sorts vass, totoravass och vi får både berättat och visat hur de bygger sina öar. De vasslager som är underst ruttnar ganska fort, därför behöver öarna förbättras ovanifrån minst var tredje månad. Så länge invånarna håller efter öarna kontinuerligt klarar de sig bra i många år. Öarna flyter, men flyter inte omkring fritt utan de är förankrade med en påle som man kört ner i sjöbotten.

Ålderkvinnan på ön är inte hemma då vi kommer, hon är iväg med båten och hämtar barnen i skolan. De yngre barnen har skola på öarna men de äldre måste åka in till Puno för att gå i skola. Det medför att den yngre generationen ofta blir kvar inne i stan, får arbeten där och bosätter sig där också. Jag antar att dessa öar kommer att bli mer och mer som ett "Skansen", men än så länge bor det folk här och vi får berättats hur livet går till.

Den äldre kvinnan kommer tillbaka och det är en färgrik kvinna, inte bara till klädsel utan även till sättet. Hon berättar med hela kroppen hur de lever.

Totoravassen används inte bara till att bygga öarna utan även till mat och medicin. Den vita nedre delen av vassen äter man, den innehåller mycket jod och säga förhindra gikt. Vi får inte smaka för de säger att den är så hårdsmält så våra magar som inte är van klarar inte av det. Vassblad kan också lindas på onda ställen för att lindra smärta.

De äter också mycket fisk och sjöfågel.

Vi får också ett livfullt skådespel om hur det går till vid byteshandel.

Någon frågar vad som händer om man blir osams. Jo då kommer vassågen fram och ön sågas itu. Det händer då och då.

Vi blir även inbjudna till några av hyddorna. I vår familj bor det två vuxna och två små barn, ett av barnen ligger och sover. Amalia visar oss med stolthet att de har både radio och TV. Elen får de från solenergi.

Underbara hantverk visar de upp och även säljer. Klart vi handlar lite, det är ju så vackra arbeten.

Ett både trevligt och lärorikt besök på vassöarna var det och kul att få träffa så trevliga och vänliga människor.

Sötast är de små barnen.

Och charmigast är den äldre kvinnan.

Det är dags att ta farväl...

...och återvända till vårt hotell i Puno.

Colca Canyon till Puno 2.

Fortsätter med bilder från Colcadalen.

Vi har kommit fram till en fågelsjö och stannar för att titta lite mer på alla fåglar där.

Vår lokala guide pekar och berättar för mig vad det olika fåglarna är för sort, men papper och penna ligger kvar i bussen så jag har glömt det mesta. Men flamingo kommer jag ihåg.

Många olika fåglar finns det här.

Tyvärr så finns det en hel del skräp.

Lite andra djur håller också till här. Får, lamor och alpackor.

Även en och annan Vicuña.

Stopp för lite lunch, idag får vi matsäckslunch och vi blir något förvånade då en bil har kört upp från Arequipa med våra påsar med mat.

Mätta och belåtna fortsätter vi färden mot Puno.

Vi kommer förbi en gruvby. De där små husen som står uppradade en bit från bostäderna och nära järnvägen trodde jag var dass, men fick veta att det är brunnar dit man går för att hämta sitt vatten.

En traditionell gård med inhängningar byggda i sten, även den har sin brunn en bit från huset.

Vi kommer förbi ännu en fågelsjö med massor av flamingo.

Sjön heter Laguna Lagunillas  och ligger på 4,174 m.ö.h. Gräset (itchygräs) som syns i förgrunden här är det som alpackorna och vicuñan livnär sig på.

Har man varit på hög höjd så måste man även ner och ibland kan det vara brant.

Vi ska visserligen inte ner så mycket för Puno som vi är på väg till ligger på 3 860 m.ö.h. men eftersom vi  varit på nästan femtusen meter så blir det nedåt ändå.

Till kvällen når vi vårt mål Puno där puman vakar över staden.

Vårt hotell ligger vid Titikakasjön och i morgon ska vi ut på en båttur.