Efter jordbävningen.

Ingen tidigare resa har berört mig så mycket som den här gjort. Jag har varit hemma några dagar och ännu har jag inte lyckats samla tankarna för att kunna formulera mina känslor i ord. Jag har besökt Nepal några gånger tidigare och fascinerats av landet och dess vänliga befolkning. Nu, trots att de drabbats så hårt av jordbävningen, är de lika glada och vänliga mot besökare.

Nästan två år har gått sedan Nepal drabbades av den stora jordbävningen och fortfarande är landet så märkt av händelsen. I huvudstad Kathmandu var det nog Durbantorget som råkade mest illa ut. Av dessa gamla tempel och byggnader som fanns där finns inte så mycket kvar. Eftersom det är en plats dit så gott som alla turister någon gång kommer och jag hade i färskt minne hur där såg ut från mitt senaste besök så begav vi oss dit för att se hur det var nu. För att komma in måste man som turist betala inträde, 1.000 rupie ca: 100 kr, pengarna går sedan till återuppbyggnad.

Man får en skylt att hänga runt halsen för att visa att avgiften är betald, en tydlig signal till försäljarna att här kommer en potentiell köpare.

Det är så lite turister här nu så det gäller att förmå de få som kommer att köpa av just den försäljaren. -Köp en flöjt, handgjorda!  -Jag kan inte spela flöjt! -Köp två!

Även rickshawförarna jagar kunder.

Ser du mannen i vänstra hörnet? Han som sitter mitt i  stenhögen!

Det är skomakaren som blivit av med sitt hus. Han måste ju jobba vidare ändå för att få mat på bordet till familjen.

Vi betalar inträdet till Durbantoget och börjar försöka lokalisera var vi är.

Det är inte så lätt för alla välbekanta byggnader är mest bara stenhögar nu.

Fast det här templet verkar ha klarat sig någorlunda.

Levande gudinnans hus ser ut att ha klarat sig skapligt också.

Vi går in och tittar hur där ser ut. Det är sig ganska likt om man bortser från alla stöttor. Man får fotografera här om inte levande gudinnan visar sig, henne får man inte avbilda. Hon bor fortfarande kvar i det här huset trots att huset är skadat. Vi pratar med vakten där inne och han berättar att Nepal inte får någon hjälp utifrån med uppbyggandet av det här området.

En ny skylt har jag fått till min skyltsamling.

Jag fortsätter att vandra runt på Durbantorget i nästa inlägg.

Föregående inlägg om Khatmandu

2017-01-23 13:51   Vibybo

Det är skönt att slippa jordbävningar. Var med om en för sådär 15 år sedan hemma, när plötsligt allt på hyllorna klirrade och svajade, men föll inte ned. Det kändes så obehagligt, jag rusade genast ut, så ska man göra tror jag, men det blev inte mer. Tacksam för det.
Hade jag varit i dina skor hade jag provat och köpt några par av skomakaren; det hade varit väldigt spännande.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-23 13:57

Tack Stefan!
Någon jordbävning har jag inte varit med om.
Men det var ganska deprimerande att se hur det drabbat Nepal.
Den skomakaren hade inga att sälja, såg att han lagade mest sandaler och flipflopp. Fast jag såg andra skomakare som hade begagnade skor till salu. En del lämnade sina skor där för putsning också, ett evighetsgöra i den dammiga staden.

Svara

2017-01-23 14:11   Dubbelolle

Starka o bra bilder, ja dom är verkligen hårt drabbade! Mvh, LO

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-23 14:19

Tack Lars Olov!
Det var med tungt hjärta som jag såg detta, så fattigt land innan och så hårt drabbat nu.
Det jag sett där nu kommer att sitta i minnet mycket länge.

Svara

2017-01-23 15:28   Stican

1978 var jag och min dotter Helène på Kreta och där upplevde vi jordbävningar så gått som dagligen men jag har ingen aning om vilken grad på Richterskalan. Det var ändå så pass att det skakade ordentligt.
Mycket starka bilder du visar och det är märkligt att världssamfundet inte bidragit med någon hjälp.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-24 06:39

Tack Stig!
Det är förvånande hur lite hjälp de får i Nepal. Var till en av de värst drabbade byarna och där var det Danmark som hjälpt till lite. Men det är en droppe i havet.

Svara

2017-01-23 18:56   Bjarne

Så oerhört tragiskt med jordbävningen, mest för människorna förstås, men mycket kulturvärden har ju också gått till spillo. Du förmedlar spännande bilder från en intressant plats, även om den trista undertonen finns där.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-24 06:41

Tack Bjarne!
Känns som om nepaleserna sörjer sina tempel mer än de övriga husen. Men det är så tråkigt att så många gamla kilturella byggnader gått till spillo.
Sorgligt att se.

Svara

2017-01-23 21:14   Lena Holm

Tråkigt med allt som gått förlorat och det måste vara jobbigt att se när man vet var som funnits där tidigare, samt att möta alla de människor som ändå ska leva där. Jag var i Mexico City ca ett år efter den stora jordbävningen 1985 och det var mycket som fortfarande var allvarigt skadat men där människor ändå flyttat in för de hade ingen annan stans att bo. Det måste vara en smått unik skylt du fått med på sista bilden, man kan ju inte annat än le trots eländet.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-24 06:46

Tack Lena!
Det var en deprimerande promenad på detta torg, men det kändes också lite bra att kunna betala och bidra något till uppbyggandet. Sakta, sakta händer det något, men med de enkla redskap och metoder kommer det ta tid. Fast i mina västerländska ögon så borde de kanske satsa mer på hus till de som bor i skjul.

Svara

2017-01-23 22:25   ehrsa

Fina bilder och en intressant berättelse! Den förstärktes av att jag igår söndag när jag tog en eftermiddagspromenad runt här på Södermalm råkade lyssna på en intressant dokumentär på radions P1. Lyssnar gärna på radio i mina små lurar när jag är ute och går, och gärna då på P1. Dokumentären handlade om en Svensk ung kvinna från Gotland som träffade en man här i Sverige som var ifrån Nepal. De blev kära och gifte sig, det blev två bröllop ett i hans lilla hemby långt upp i bergen, och så skulle det bli ett bröllop även här i Sverige. Bröllopet blev av i Nepal med en del strapatser att bara ta sig dit. Även kvinnans familj från Gotland var där. 5 dar efter att bröllopet blev av så inträffade den stora jordbävningen.. då var alla hemma i Sverige igen, utom mannens familj som så klart var kvar i Nepal. Den lilla byn hade tio hus (tror jag), alla hus raserades! Men ingen skadades eller dog.. beroende på att alla var utomhus och jobbade när jordbävningen kom! Sen handlade dokumentären om hur dom ställde in det tänkta bröllopet här i Sverige för att istället skänka pengarna till återuppbyggnaden av byns hus. Även andra insamlingar organiserades så att dom fick ihop i alla fall några hundra tusen kronor, kanske mer?

Den här intressanta dokumentären går att lyssna på här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/836438?programid=909

Hälsn!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-24 06:49

Tack Jan!
Det programmet tipsade även min bror om, nu har jag länken och ska lyssna på det i dag.
Det finns en del frivilligorganisationer som jobbar med uppbyggande, men de lever på sponsorbidrag.

Svara

2017-01-25 19:08   Gun-Inger Arvidsson

Här fick jag svar ..tittade i fel ordning som det ofta blir när jag inte är inne på flera
dafar. Svårt se ..så hemskt dessa människor har det..det går inte ta till sig
genom att se bilder såsom ni upplevt det...men tacksam är jag få följa med
på era vandringar ..erkännas skall att varje gång är
Jag tacksam som är född i Sverige och sluppit fly härifrån..sluppit svälta
Samt bor bra efter våra förhållanden.
Ha fortsatt bra kväll ...
mår du bra igen.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2017-01-26 08:41

Tack Gun-Inger!
Trots elände och umbärande är dessa människor stolta över att vara nepaleser.
Glada och positiva, svårt att förstå för oss men jag tror att de är de vänligaste på jorden. ;)

Svara