Efter jordbävningen.
Ingen tidigare resa har berört mig så mycket som den här gjort. Jag har varit hemma några dagar och ännu har jag inte lyckats samla tankarna för att kunna formulera mina känslor i ord. Jag har besökt Nepal några gånger tidigare och fascinerats av landet och dess vänliga befolkning. Nu, trots att de drabbats så hårt av jordbävningen, är de lika glada och vänliga mot besökare.
Nästan två år har gått sedan Nepal drabbades av den stora jordbävningen och fortfarande är landet så märkt av händelsen. I huvudstad Kathmandu var det nog Durbantorget som råkade mest illa ut. Av dessa gamla tempel och byggnader som fanns där finns inte så mycket kvar. Eftersom det är en plats dit så gott som alla turister någon gång kommer och jag hade i färskt minne hur där såg ut från mitt senaste besök så begav vi oss dit för att se hur det var nu. För att komma in måste man som turist betala inträde, 1.000 rupie ca: 100 kr, pengarna går sedan till återuppbyggnad.
Man får en skylt att hänga runt halsen för att visa att avgiften är betald, en tydlig signal till försäljarna att här kommer en potentiell köpare.
Det är så lite turister här nu så det gäller att förmå de få som kommer att köpa av just den försäljaren. -Köp en flöjt, handgjorda! -Jag kan inte spela flöjt! -Köp två!
Även rickshawförarna jagar kunder.
Ser du mannen i vänstra hörnet? Han som sitter mitt i stenhögen!
Det är skomakaren som blivit av med sitt hus. Han måste ju jobba vidare ändå för att få mat på bordet till familjen.
Vi betalar inträdet till Durbantoget och börjar försöka lokalisera var vi är.
Det är inte så lätt för alla välbekanta byggnader är mest bara stenhögar nu.
Fast det här templet verkar ha klarat sig någorlunda.
Levande gudinnans hus ser ut att ha klarat sig skapligt också.
Vi går in och tittar hur där ser ut. Det är sig ganska likt om man bortser från alla stöttor. Man får fotografera här om inte levande gudinnan visar sig, henne får man inte avbilda. Hon bor fortfarande kvar i det här huset trots att huset är skadat. Vi pratar med vakten där inne och han berättar att Nepal inte får någon hjälp utifrån med uppbyggandet av det här området.
En ny skylt har jag fått till min skyltsamling.
Jag fortsätter att vandra runt på Durbantorget i nästa inlägg.
Föregående inlägg om Khatmandu
Hade jag varit i dina skor hade jag provat och köpt några par av skomakaren; det hade varit väldigt spännande.
Någon jordbävning har jag inte varit med om.
Men det var ganska deprimerande att se hur det drabbat Nepal.
Den skomakaren hade inga att sälja, såg att han lagade mest sandaler och flipflopp. Fast jag såg andra skomakare som hade begagnade skor till salu. En del lämnade sina skor där för putsning också, ett evighetsgöra i den dammiga staden.
Det var med tungt hjärta som jag såg detta, så fattigt land innan och så hårt drabbat nu.
Det jag sett där nu kommer att sitta i minnet mycket länge.
Mycket starka bilder du visar och det är märkligt att världssamfundet inte bidragit med någon hjälp.
Ha det gott/Stig
Det är förvånande hur lite hjälp de får i Nepal. Var till en av de värst drabbade byarna och där var det Danmark som hjälpt till lite. Men det är en droppe i havet.
Hälsningar, Bjarne
Känns som om nepaleserna sörjer sina tempel mer än de övriga husen. Men det är så tråkigt att så många gamla kilturella byggnader gått till spillo.
Sorgligt att se.
Hälsningar Lena
Det var en deprimerande promenad på detta torg, men det kändes också lite bra att kunna betala och bidra något till uppbyggandet. Sakta, sakta händer det något, men med de enkla redskap och metoder kommer det ta tid. Fast i mina västerländska ögon så borde de kanske satsa mer på hus till de som bor i skjul.
Den här intressanta dokumentären går att lyssna på här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/836438?programid=909
Hälsn!
Det programmet tipsade även min bror om, nu har jag länken och ska lyssna på det i dag.
Det finns en del frivilligorganisationer som jobbar med uppbyggande, men de lever på sponsorbidrag.
dafar. Svårt se ..så hemskt dessa människor har det..det går inte ta till sig
genom att se bilder såsom ni upplevt det...men tacksam är jag få följa med
på era vandringar ..erkännas skall att varje gång är
Jag tacksam som är född i Sverige och sluppit fly härifrån..sluppit svälta
Samt bor bra efter våra förhållanden.
Ha fortsatt bra kväll ...
mår du bra igen.
Gun-Inger
Trots elände och umbärande är dessa människor stolta över att vara nepaleser.
Glada och positiva, svårt att förstå för oss men jag tror att de är de vänligaste på jorden. ;)