Det händer inte så mycket nu
I dessa coronatider så händer det inte mycket för oss, jag och maken håller oss hemma. Handlar mat via nätet och får hjälp av barn och barnbarn med det som inte går att fixa den vägen. Träffa dem får vi göra på håll. Lika bra det för sonen har precis klarat sig igenom sitt virusangrepp och han kan intyga att det är definitivt inte som en vanlig influensa. Fyra veckor med feber och andra jobbiga symtom där andnöd var det jobbigaste.
Så vi tar det lungt här hemma och roar oss med att umgås via telefon och nätet.
Men härom dagen smällde det till, smällen var i vårt fönster. Jag skyndade ut och där på marken låg en hackspett.
Nej inte vår fina Hacke, tänkte jag. Men han verkade ha överlevt, blinkade med ögat och såg ut att andas.
Förra gången, när en koltrast flög in i ett annat fönster, gick det inte lika bra. Då gick både fönster och fågel sönder. Tur nu att fönstret höll, nu när vi inte ska iväg och träffa folk.
Men åter till Hacke, handskar på och så tog jag upp honom och hoppades på det bästa. Han låg så fint i min hand, sträckte ut ena vingen men stannade kvar. Flämtade lite och blinkade med ögonen. Jag lyckades hala upp mobilen ur fickan och få fram kameran och ta en bild.
När Hacke kvicknade till så pass att han satte sig upp gick vi ner till plommonträdet. Tänkte att han kanske ville gå över på en gren där och sitta där och återhämta sig. Men se det ville han inte alls. Han klamrade sig fast i min handske. Där stod vi ganska länge och försökte hålla ett samtal igång, får väl erkänna att det var nog bara jag som pratade.
Men plötsligt kvicknade han till mer, lyfte på huvudet och gav min tumme ett tjuvnyp. Tur jag hade handsken på, skulle det vara tacken för att jag försökt hjälpa honom. Fast jag tog det mer som hans sätt att tacka för hjälpen, för sedan bredde han ut vingarna och flög en liten, liten bit över till trädet.
Där satt han ganska länge, först alldeles stilla och sedan hoppa runt lite i trädet för att sedan breda ut sina vingar och flyga iväg.
Dagen efter så såg jag honom igen, ja jag kan inte vara helt säker på att det är samma Hacke men gissar på att de håller sitt revir och det är samma som återkommer. Nu kom han till köksfönstret och försökte få ut det sista i flaskan med fågelmat.
Nu kan jag inte heller vara helt säker på att Hacke är just en Hacke för jag vet inte om man kan se skillnad på hanar och honor. Kan ju vara en Hackelina också, men vi brukar kalla den för Hacke för enkelhetens skull.
Ett riktigt äventyr med gott slut!
Sten
Bra att veta skillnad på dem nu. Men det är inte fönstret med flaskan som någon flugit in i. Utan andra fönster och olika fönster också. Det som gick sönder är dessutom bakom en syren som då hade fullt med löv. Så kunde inte förstå hur koltrasten kunde flyga in i det med sådan kraft, rakt igenom syrenen.
Ändrar inte i texten nu om Hacke och Hackelina för då ser Christers kommentar bara konstig ut.
Att dom inte får hjärnskakning då dom hackar har jg undrat över. Såg en förklaring att hjärnan är elastiskt upphängd i "gummisnoddar". Vet inte om den stämmer, men kan i så fall ha bidragit till att hen ändå klrade smällen mot fönstret.
Coronan - först tog jag det ganska lugnt och bara följde alla anvisningar, illa nog att min fru och jag inte får träffas, besöksförbud. Sen låste jag in mig nästan helt nån vecka i en som jag tror vanlig influensasläng. Nu går jag ut igen, följer alla anvisningar och kör en nojig ritual då jag kommer hem, tvättar händerna jättenoga och spritar allt jag tagit i. Huru få dubbade vinterhjulen bytta mot sommarhjulen som verkstan lagrar?
Varit lite dålig på att vara in på fotosidan, därför sent svar.
Sjunde veckan av karantän, börjar bli lite enformigt, men vi gör så gott vi kan med det. Tur vi har en liten tomt att gå ut på. Promenader får vi göra, men ryggen har bestämt sig för att krångla just nu så de blir korta.
Tur att matleveranser och beställningar fungerar bra nu när det gått några veckor.
Var rädd om dig och var försiktig där ute.
Hackspetten är tydligen tålig, ser den ofta vid fågelmatning nu. Både Hacke och Hackelina kommer.
ing-marie
Fint att få den närkontakten och även att det gick så bra.
Den hade tur och kommer ofta och äter vid fågelmatning numera.
Med vänlig hälsning/Gunte..
Alltid fint när det blir ett lyckligt slut, hoppas det blir det på detta virus också.
MvH
Johnny
Den var tämligen omtumlad, men tur den återhämtade sig.
Inne på sjunde veckan av karantän, så humöret går lite upp och ner. Men det är bara att härda ut tills vaccin eller något botemedel kommer.
Lär ta tid.
/mats
Bra med fotosidan, för nu kan jag också skilja på hane och hona.
Visst måste det vara samma fru, eller herr...ja skit samma, fin är den i alla fall och du värnar om djuren...det är en gåva och en väldigt fin egenskap!
Väntar på norrskenet, det är +5 i sannolikhet...men just nu är det tät dimma. Återgår till dina tidigare inlägg och önskar dig allt gott!
Kul att du hittade hit.
Blir inte mycket från mig nu, visst kunde jag ut med kameran i närmiljön, men när axeln värker så känns det inte så kul att dra iväg med den. Lusten att fota kommer väl igen, men den här isoleringen från släkt och vänner tar på humöret. Umgås på håll är inte det samma.
Passar på att rensa och gå igenom och sortera i min hårddiskar och hittar mappar med oredigerade som det faktiskt är lite kul att gå igenom nu nä det gått några år.
Lie fotoböcker som fotoalbum lär det bli också.