Det händer inte så mycket nu

I dessa coronatider så händer det inte mycket för oss, jag och maken håller oss hemma. Handlar mat via nätet och får hjälp av barn och barnbarn med det som inte går att fixa den vägen. Träffa dem får vi göra på håll. Lika bra det för sonen har precis klarat sig igenom sitt virusangrepp och han kan intyga att det är definitivt inte som en vanlig influensa. Fyra veckor med feber och andra jobbiga symtom där andnöd var det jobbigaste. 

Så vi tar det lungt här hemma och roar oss med att umgås via telefon och nätet.

Men härom dagen smällde det till, smällen var i vårt fönster. Jag skyndade ut och där på marken låg en hackspett. 

Nej inte vår fina Hacke, tänkte jag. Men han verkade ha överlevt, blinkade med ögat och såg ut att andas. 

Förra gången, när en koltrast flög in i ett annat fönster, gick det inte lika bra. Då gick både fönster och fågel sönder. Tur nu att fönstret höll, nu när vi inte ska iväg och träffa folk. 

Men åter till Hacke, handskar på och så tog jag upp honom och hoppades på det bästa. Han låg så fint i min hand, sträckte ut ena vingen men stannade kvar. Flämtade lite och blinkade med ögonen. Jag lyckades hala upp mobilen ur fickan och få fram kameran och ta en bild.

När Hacke kvicknade till så pass att han satte sig upp gick vi ner till plommonträdet. Tänkte att han kanske ville gå över på en gren där och sitta där och återhämta sig. Men se det ville han inte alls. Han klamrade sig fast i min handske. Där stod vi ganska länge och försökte hålla ett samtal igång, får väl erkänna att det var nog bara jag som pratade.

Men plötsligt kvicknade han till mer, lyfte på huvudet och gav min tumme ett tjuvnyp. Tur jag hade handsken på, skulle det vara tacken för att jag försökt hjälpa honom. Fast jag tog det mer som hans sätt att tacka för hjälpen, för sedan bredde han ut vingarna och flög en liten, liten bit över till trädet.

Där satt han ganska länge, först alldeles stilla och sedan hoppa runt lite i trädet för att sedan breda ut sina vingar och flyga iväg.

Dagen efter så såg jag honom igen, ja jag kan inte vara helt säker på att det är samma Hacke men gissar på att de håller sitt revir och det är samma som återkommer. Nu kom han till köksfönstret och försökte få ut det sista i flaskan med fågelmat. 

Nu kan jag inte heller vara helt säker på att Hacke är just en Hacke för jag vet inte om man kan se skillnad på hanar och honor. Kan ju vara en Hackelina också, men vi brukar kalla den för Hacke för enkelhetens skull. 

2020-04-11 09:44   aasaboe

Skönt att det gick bra för hackspetten. Den som flög in i fönstret och du håller i handen är fru hackspett, hon har inget rött på huvudet. Besökaren dagen efter är herr hackspett, han har rött i nacken. När deras ungar hunnit bli ungfåglar, är de ännu mer röda på huvudet innan de blir adulta.

Ett riktigt äventyr med gott slut!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-11 09:54

Tack för den fina kommentaren och förklaringen. Har funderat på om det går att se skillnad på könen där. Nu vet jag och vet att vi har minst två hackspettar som kommer till tomten. En av dem kan vara riktigt jobbig om fågelmaten är slut. Har en mattare i plåt eftersom ekorren gnager sönder alla andra. Är maten slut så trummar han på plåten och det är bara att gå ut och fylla på.

Svara

2020-04-11 09:58   Sten Björklund

Det är precis som Christer skriver. Den första är en hona, den sista en hane. Du får sätta något på fönstret som gör att inte speglar sig i fönstret. Det finns ju falksilhuetter att sätta upp men jag är inte säker att det hjälper i det här fallet. Eller sätta flaskan längre bort är kanske enklare.
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-11 10:06

Tack Sten!
Bra att veta skillnad på dem nu. Men det är inte fönstret med flaskan som någon flugit in i. Utan andra fönster och olika fönster också. Det som gick sönder är dessutom bakom en syren som då hade fullt med löv. Så kunde inte förstå hur koltrasten kunde flyga in i det med sådan kraft, rakt igenom syrenen.
Ändrar inte i texten nu om Hacke och Hackelina för då ser Christers kommentar bara konstig ut.

Svara

2020-04-11 10:21   Måns H

Fin berättelse om det som inte händer nu och hackspettarna. Första bilden riktigt rörande.

Att dom inte får hjärnskakning då dom hackar har jg undrat över. Såg en förklaring att hjärnan är elastiskt upphängd i "gummisnoddar". Vet inte om den stämmer, men kan i så fall ha bidragit till att hen ändå klrade smällen mot fönstret.

Coronan - först tog jag det ganska lugnt och bara följde alla anvisningar, illa nog att min fru och jag inte får träffas, besöksförbud. Sen låste jag in mig nästan helt nån vecka i en som jag tror vanlig influensasläng. Nu går jag ut igen, följer alla anvisningar och kör en nojig ritual då jag kommer hem, tvättar händerna jättenoga och spritar allt jag tagit i. Huru få dubbade vinterhjulen bytta mot sommarhjulen som verkstan lagrar?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:05

Tack Måns!
Varit lite dålig på att vara in på fotosidan, därför sent svar.
Sjunde veckan av karantän, börjar bli lite enformigt, men vi gör så gott vi kan med det. Tur vi har en liten tomt att gå ut på. Promenader får vi göra, men ryggen har bestämt sig för att krångla just nu så de blir korta.
Tur att matleveranser och beställningar fungerar bra nu när det gått några veckor.
Var rädd om dig och var försiktig där ute.

Svara

2020-04-11 10:37   pdahlen

Fin berättelse med lyckligt slut, om det är någon som klarar en kollision mot ett fönster så borde det vara hacke, de har väl en hjärna som är upphängd, för att klara deras naturliga hackande

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:06

Tack Peter!
Hackspetten är tydligen tålig, ser den ofta vid fågelmatning nu. Både Hacke och Hackelina kommer.

Svara

2020-04-11 11:05   imse 59

Härligt att den klarade sig. Har haft en del småfåglar som flugit in i fönstret här hemma, men som tur är så har alla vaknat till liv igen.
ing-marie

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:09

Tack Ing-Marie!
Fint att få den närkontakten och även att det gick så bra.

Svara

2020-04-11 11:07   Tinaspicture

Vilken tur att det gick bra för hackspetten :)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:10

Tack Christina!
Den hade tur och kommer ofta och äter vid fågelmatning numera.

Svara

2020-04-11 16:43   gunte

Kul och med lyckligt slut..sådan närkontakt är ju inte att tänka på annars..
Med vänlig hälsning/Gunte..

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:12

Tack Gunte!
Alltid fint när det blir ett lyckligt slut, hoppas det blir det på detta virus också.

Svara

2020-04-11 18:30   sears

Oj stackaren verkade helt klart tagen där den sitter i näven. Skönt och härligt slut på det hela. Glad påsk och sköt om er i denna hemska corona tid vi har.

MvH
Johnny

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-04-23 13:15

Tack Johnny!
Den var tämligen omtumlad, men tur den återhämtade sig.
Inne på sjunde veckan av karantän, så humöret går lite upp och ner. Men det är bara att härda ut tills vaccin eller något botemedel kommer.
Lär ta tid.

Svara

2020-05-14 13:16   Lionmats

Finfina bilder på en intressanta fåglar! Nu vet jag via kommentarerna även vad som är hon och han.
/mats

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-05-25 11:21

Tack Mats!
Bra med fotosidan, för nu kan jag också skilja på hane och hona.

Svara

2020-09-28 20:12   gertiehjärtat

Hej Margareta! Länge sedan jag var inne på fotosidans blogg, men jag fick ett ryck nu ikväll och mindes alla dina fina inlägg och bilder från worldwide...innan Coronaskiten. Hann inte så långt innan jag hittade din fina Hacke.
Visst måste det vara samma fru, eller herr...ja skit samma, fin är den i alla fall och du värnar om djuren...det är en gåva och en väldigt fin egenskap!
Väntar på norrskenet, det är +5 i sannolikhet...men just nu är det tät dimma. Återgår till dina tidigare inlägg och önskar dig allt gott!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2020-09-29 09:29

Tack Gertie!
Kul att du hittade hit.
Blir inte mycket från mig nu, visst kunde jag ut med kameran i närmiljön, men när axeln värker så känns det inte så kul att dra iväg med den. Lusten att fota kommer väl igen, men den här isoleringen från släkt och vänner tar på humöret. Umgås på håll är inte det samma.
Passar på att rensa och gå igenom och sortera i min hårddiskar och hittar mappar med oredigerade som det faktiskt är lite kul att gå igenom nu nä det gått några år.
Lie fotoböcker som fotoalbum lär det bli också.

Svara