Daghemmet i Tjernobyl

Efter den lilla byn med de förfallna husen åkte vi vidare till själva Chernobyl/Tjernobyl, där finns den enda statyn av Lenin i hela Ukraina.

 Här finns ett litet kapell också.

Vi kollade också in lite minnesmärken, här är det skyltar med namnen på alla som var tvungna att evakueras från den här byn.

En ängel spelar för dem.

Här finns också ett litet museum, eller snarare en utställning om tragedin. 

Samma hus på baksidan.

En titt där inne.

Även här förfaller husen.

Innan vi ska besöka det som var ett daghem är det dags för lunch.  All mat som serveras här ditransporteras utifrån, så man behöver inte vara rädd att äta där, men i tillagningen så finns det nog mer att hämta. En lunchmacka hade nog varit godare än det torra köttet. :)

Utanför lunchlokalen träffade vi på några hundar, den här var märkt i örat.

Det finns många hundar som driver omkring här, men det finns även ett företag som har börjat ta hand om hundar och adoptera bort dem. Dogs of Chernobyl, den som är mer intresserad kan läsa om det HÄR.

Vi beger oss i alla fall bort till Daghemmet.

Här är strålningen lite högre.

Drygt 130.000 personer evakuerades från  trakterna runt omkring kraftverket, de hade redan då utsatts för höga stråldoser långt över det normala. Hur många som dött till följd av katastrofen vet man inte med säkerhet, men man vet att antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn har ökat.

Även här vid daghemmet ser det ut som om vi går in i en skog. Växtligheten har mer eller mindre tagit över området.

Trots plundring och förstörelse så ser man tydliga spår efter den verksamhet som varit här. Nu idag hörs inga glada banröster och skratt utan det som hörs är hur geigermätarna piper i olika snabba toner efter hur vi förflyttar oss. Tankarna går till de barn som lekte här, utan att veta vad som hänt och hur det har gått för dem senare i livet.

Någon har varit här och roats sig med prickskytte, har lite svårt att förstå att folk frivilligt varit hit och rotat runt bland dessa strålskadade prylar och det långt innan någon halveringstid gått. Vi som är där nu undviker att röra något.

Resten av bilderna från daghemmet får tala för sig själva.

Undrar vem som hade igelkotten som sin krok.

Sedan var det en tyst och tankfull liten skara människor som vandrade tillbaka till bussen för att åka vidare till Pripyat.

2018-09-16 12:43   yka

Ett mycket starkt fotoreportage, med fina och talande bilder. Jag förtvivlas över människans dumheter och dess konsekvenser. Ditt inlägg visar också på hur livet går vidare. Ängeln som spelar för de evakuerade och grönskan som aldrig lessnar på att ta över exploaterad och miljöförstörd mark inger ett visst hopp. MVH Yvonne.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:21

Tack Yvonne!
Bara att vi kan gå där nu inger lite hopp, men ingen kommer att bo här stadigvarande under en mycket lång tid.

Svara

2018-09-16 14:20   Vibybo

Bilden med den vinkande dockan är något extra.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:22

Tack Stefan!
Var en lite speciell och ovan känsla att gå där.
Vet ju inte hur det gått för de som lekt med dessa leksaker, men ändå var et lite begravningsstämning. Fast ändå mer skrämmande är alla de saker som tagits bort härifrån, var finns de nu. Sålts till intet ont anande människor???

Svara

2018-09-16 15:10   Stican

Det känns lite i magen och jag blir illa berörd när jag ser bilderna på dockor och gosedjur som lämnats åt sitt öde. Det var mycket starka bilder i dag för mig.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:23

Tack Stig!
Instämmer i dina ord och tänker också på de föremål som vandrat iväg därifrån olovandes. Så som jag skrev i Stefans svar.

Svara

2018-09-16 15:47   Mikael Jakobsson

Spännande att få se bilder från Tjernobyl, men kan tänka mig att det är ganska tungt att vandra omkring i dessa ruiner. Som att vara på koncentrationsläger eller liknande... Fina bilder!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:30

Tack Mikael!
Lite så som du säger var det. Intressant att se, men så sorgligt.

Svara

2018-09-16 15:52   Bob Bovin

Hej,
Ruskigt reportage.
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:31

Tack Bob för din kommentar!

Svara

2018-09-16 19:25   Erik Madsen

Hej Margareta.
Jeg er målløs ! (Har ingen ord) Er ikke sikker på at jeg havde kunnet fotograferer der, men det er godt at du kunne. Fremragende fotoreportage.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:32

Tack Erik!
Vi som var där var ganska mållösa också.
Även inför de som varit där och plundrat och fört ut saker ur det avspärrade området.

Svara

2018-09-16 20:33   Måns H

Man blir ju alldeles förtvivlad över att se spåren av eländet.

Behjärtansvärda människor i min dåvarande hemort Vänersborg gjorde en insats och lyckades på outgrundliga vägar ordna Sverigesemester för en del barn som evakuerats från Tjernobyl.

Bleka och taniga var de ett levande vittnesbörd om katastrofen som då ännu förnekades på sina håll. Jag vet inte om några veckor i vårt välmående land var bra för dem, men de fick iallafall mat, kläder, omvårdnad ett tag.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:34

Tack Måns!
Läste om de som hjälpte barn från det drabbade området att få komma till Sverige på sommarlov. Fantastiska människor med hjärtat på rätta stället.
Läste också ett reportage för något år sedan om en man som var tillbaka till Sverige och hälsade på och han hade så fina minnen från de sommarveckor han varit här.

Svara

2018-09-16 21:24   Bjarne

Verkligen hjärtskärande bilder från daghemmet, mycket starka. Ett väldigt bra reportage, som inte lämnar mig oberörd. De små skorna är nog det som jag blir allra mest berörd av.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:36

Tack Bjarne!
Det var nog de mer personliga sakerna som skor och liknande som berörde oss som var där mest också. Kanske en älsklingssko eller toffel som blev kvar för något litet barn.

Svara

2018-09-17 10:37   gunte

Starka bilder som berör, speciellt från barnhemmet. Kan ju hoppas att plundrare och annat slödder fått
"lön för mödan"..
Mv/Gunte..

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 13:37

Tack Gunte!
Risken är att dessa plundrare sålt vidare prylarna till människor som inte hade en aning om var de kom ifrån och vad de förde med sig.

Svara