"Bättre en levande åsna, än ett dött lejon"

När Shackleton var hemma igen lär han ha sagt till sin fru Emily: ”Jag trodde, min älskling, att du hellre ville ha tillbaka en levande åsna än ett dött lejon.”

 Efter några dagar till havs utan att kunna göra någon landstigning börjar vi nu närma oss Elefantön.

Vi står ute på däck och spanar efter land.

Man får gå försiktigt för det är halt efter snövädret men vinden har lagt sig. Istapparna hänger i trappstegen  så man får se sig för hur man sätter ner fötterna. Bakom trappan kikar Carsten Arnholm fram, en känd och duktig norsk fotograf som tyvärr gick ur tiden i januari i år.

Livbåtarna är istäckta.

Jag hade kilat ut på däck utan vare sig mössa, vantar eller jacka, skulle bara kolla in vädret. Tur hade jag för just då kom det några vikvalar.

Kändes inte som läge att be valarna vänta lite så att jag kunde kila in igen och hämta jacka och vantar. Nej ville jag ha några bilder på dem så var det bara att stanna kvar.

Att ta kameran med mig vart jag än gick hade jag åtminstone lärt mig, nu fick jag lära mig att klä på mig ordentligt också då jag gick ut. Med iskall kropp och nästintill förfrusna fingrar var jag ändå nöjd över att ha fått beskåda den korta simuppvisningen av vikvalarna.

Stora flockar med kappetreller och brokpetreller kommer flygandes och visst är det väl land som siktas där borta i fjärran.

Där har vi den beryktade Elefantön. Elefantön är en av Antarktis mest otillgängliga öar. Det vanligaste är att den är täckt av dimma så att förbipasserande inte ser den. Snöstormar är inget ovanligt här. Oftast blåser det så mycket att man inte kan gå iland på den enda möjliga landstigningsplatsen, Point Wild.

Ett mäktigt taffelisberg ligger relativt nära ön och mina tankar går till Shackleton och hans mannar hur de under sina strapatser då de efter att ha nått öppet vatten ibland tog sig upp på isflak för att övernatta.

 Jag hade boken "I isens grepp" med mig på resan. Jag har läst den flera gånger förut men det var lite speciellt  att läsa den här ute i samma omgivning där det hände. Det var den här klippan på Elefantön som de kom till efter att ha övergivit det sjunkande fartyget Endurance och tillbringat  så lång tid ute på isen och havet. Som det står i boken."Det var bara ett fotfäste, 30 meter brett och 15 meter långt. ett uselt fotfäste på en vild kust, utsatt för ishavets hela raseri. Men i alla fall - de hade kommit i land. För första gången på 497 dygn var de i land. På den fasta, osänkbara, orörliga, välsignade jorden."

En ganska ogästvänlig plats men jag kan tänka mig att de kände sig både lättade och trygga då de klev iland här. Första natten tillbringade de i genomblöta sovsäckar men så utmattade som dessa män var sov de ändå. På morgon upptäckte de att platsen inte var säker. Bara i fint väder kunde man vara där. Märken på klipporna visade att högvattnet och stormvågor dränkte platsen. Utmattade var de men var tvungna att flytta ändå. Dit ska vi nu bege oss med våra gummibåtarna och se om det går att komma iland.

Fin utsikt hade de åtminstone från sin lilla strand.

Hoppas de orkade att se hur vackert det var.

Fortsättning följer:

2013-05-15 05:57   Sten E

Spännande bilder och fin text!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-15 08:29

Tack Sten för din kommentar

Svara

2013-05-15 06:50   sabbis

Lika spännande som alltid!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-15 08:29

Tack Sabina för din kommentar!

Svara

2013-05-15 10:02   DanneWest

En riktigt fin naturupplevelse kan man se att du fick på resan! Roligt att få följa med och se dina bilder!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:04

Naturen bjöd på många spännande dagar på den resan.
Tack Dan.

Svara

2013-05-15 12:29   Heléne Alklid

Älskar dina små berättelser med alla dessa vackra bilder till! =)
Ha en toppendag!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:04

Tack Heléne för din kommentar.

Svara

2013-05-15 12:57   rolf janson

Hej Margareta! Tack för dom fina resorna jag fick vara med på.bra bilder....
mvh Rolf

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:05

Tack Rolf för din kommentar!

Svara

2013-05-15 22:51   imse 59

Ännu ett spännande äventyr med härliga bilder !
ing-marie

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 08:05

Tack Ing-Marie för din kommentar.
Ha en fin dag.

Svara

2013-05-16 16:19   Gun-Inger Arvidsson

När jag varit i Kebnekaise har jag älskar få se dess glaciärer.
Vad hade jag tyckt om jag fick se detta du har sett.
Gladare än glad är jag få se detta på bild.
Njuter.
Hälsningar
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-05-16 17:23

Glaciärer är mäktiga, även jag gillade dem vid Kebnekaise. Har skidat nedför en i närheten av sydtoppen. Har glömt bort vad den heter.

Svara

2013-12-12 16:46   Leif Ericson

Har alltid drömt om att få stå på Elefantön och känna historiens vingslag,
Så jag erkänner gärna att jag är svårt avundssjuk på dom som kunnat
komma iland där. Har varit på Björnön och Vitön med Polar Quest så
får väl sikta på Elefantön nästa gång.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2013-12-17 00:25

Förmodar att du läst "I isens grepp" eftersom Elefantön är en dröm. Läste den för mååånga år sedan och det var helt otroligt att min dröm gick i uppfyllelse. Förmodar också att du känner Adam eftersom du rest med Polar Quest, han hade varit där minst 17 gånger och aldrig lyckats komma iland, nu föll han på knä och kysste marken då han hoppade iland. Skulle mer än gärna göra om den resan. Polarfebern är förrädisk..

Svara