22. Victoria Falls Bridge.
Victoria Falls Bridge går över Zambesifloden och eftersom den floden är gränsen mellan Zambia och Zimbabwe är det här man måste passera gränsstationen. Vill man bara gå till bron kan man säga det i passkontrollen och får då passera utan att ha visum.
I dag tänkte vi ta en liten promenad och se hur det fungerar. Lämnar den lilla staden Victora Falls för att bege oss dit. Staden är inte stor. Bakom skulpturen som föreställer en elefant, ligger de flesta butikerna.
Då vi lämnar själva stan får vi genast sällskap av en turistpolis. Känns lite tryggt.
Vid gränsstationen har inte kiosken öppnat ännu, men vårtsvinen är redan på plats.
Även aporna är här, de klänger runt överallt. Ser dem även undersöka långtradarna, som även här köar för att få passera gränsen.
Lite längre fram i bilden ovanför syns gränsstationen. Fotar den på håll för säkerhets skull.
Att passera där fungerade som vi fått det beskrivet för oss. Vi berättade i passkontrollen att vi bara skulle ut på bron och då fick vi en liten avriven papperslapp där tjänstemannen skrev 2 pax och satte sin stämpel på. Den lilla lappen lämnade vi sedan vid grinden och fick passera.
Vi hinner inte så långt innan vi får sällskap av två killar som ska till bron för att sälja sina alster. De är mycket trevliga och vill veta mycket om Sverige. Speciellt om hur kallt vi har och om vi har snö. De berättar också om sitt liv och om bron vi är på väg till.
Om det ser ut som att det regnar så är det ingen synvilla, för det känns nästan som regnväder, men det är stänk från fallen.
Mitt på bron finns den här skylten, fast det finns ingen skylt om att man kommer in i Zambia.
Här kan man också se hur vacket placerat Vitoria Falls hotel är.
Våra självutnämnda guider visat stolt på minnesmärket för bron.
Hade inte de visat oss att det fanns en servering med utsiktsterass på den Zamiska sidan, så hade vi kanske missat den. Där uppe har man bra utsikt över bron och kan fotografera utan att bli blöt.
Någon som hade ett blött jobb var damen med rosa paraply. Hon stod mitt på bron och skötte "Stop and Go skylten". Istället för trafikljus, så stod hon där i blötan, med en skylt där hon vände texten åt det håll som trafiken fick köra.
Även killarna som skötte om Bungy Jump hade kommit och klättrade omkring under bron för att ordna till alla linor och selar.
Här uppe på terassen kunde man stå och vänta ut vinden och få en bild på fallen.
Oftast såg det ut så här, bara vitt och vitt och massor av spray.
Fast för att få lite mer bilder på fallen, går jag ner till bron igen. Då är det snabba skott med kameran som gäller. Vänta in så att vinden blåser iväg spraymolnet lite, av med linsskyddet, ta bilden och snabbt på med linsskyddet igen. I bästa fall fick man då minimalt med stänk på linsen.
Härifrån ser man även bron vid fallen på den Zambiska sidan. På den bron gick vi för tre år sedan.
Zoomar in och ser att det går personer där även nu.
Nu är det dags att återvända till Zimbabwe, våra vänner följer med tillbaka över bron och lyckas också sälja några alster till oss. Lite tack för sällskapet ska de väl ha.
Aporna sitter och väntar på tåget, de får nog vänta ett bra tag för numera går det inte så många tåg över bron.
Det är inte mycket trafik på vägen tillbaka, kan bero på att det tar sådan tid vid gränsstationen.
Många av långtradarna är inte i så bra skick och ser även ut att behöva se över sina däck.
Vi är tillbaka vid gränsstationen och det går lika smidigt att komma in i landet igen som det var på vägen ut.
Kioskerna som säljer varor till långtradarchaufförerna har nu öppnat.
På tillbakavägen beslutar vi oss för att ta genvägen som går mellan hotellet och fallen. Genast får vi sällskap av en turistpolis. Känns tryggt för vi ser hur männen som håller till vid stigen kryper in i buskarna då de får syn på honom.
Vi passar på att ta en sväng förbi utsiktsplatsen också.
- Hawk
Mvh
Per
Tack för din kommentar.