Ledig eftermiddag.

Efter att ha besökt två platser med så mycket smärta och ondska, som jag skrev om i förra inlägget, kan det vara skönt med en ledig eftermiddag. Då passar det bra att ta en Tuk Tuk-tur för att se på staden Phnom Penh.

Även här rustas det inför jul.

Folket här är tydligen vana vid att leva lite farligt.  Högt där uppe på skylten klättrar några omkring.

Jag trodde först att killen högst upp hade säkerhetslina, men när jag förstorade upp fotot, såg jag att det var sladden till borrmaskinen.

När man är i en stad med så varierande bebyggelse som här, blir det lätt att man bara fotograferar det som är annorlunda och ser fattigt ut. Nu är inte allt fattigdom och elände här, men det är stora skillnader mellan de som har pengar och de som inte varit lika lyckligt lottade. Det finns många fina och stora bilar och även fina och väldigt stora hus, men de flesta bor mycket enkelt. Nu var det inte lika angeläget att ta bilder på de fina villorna, men den här skolan tyckte jag såg färggrann ut.

De enkla husen ser dessutom mycket fattigare ut om de ligger nära de fina.

Mycket av livet sker ute på gatan eller trottoaren.

Titta under bordet till vänster, det som det står skor på. Där sover ett litet barn.

Barnen får tidigt börja hjälpa till med försörjningen, de här små pojkarna plockar skräp.

Det roliga här är att alla ser så glada ut när de får syn på kameran. Ofta vinkar de eller bara sänder iväg ett leende.

Trafiken är intesiv och ska man över gatan får man inte tveka och inte springa. Gå snabbt och bestämt. Förunderligt nog så var det ganska enkelt att komma över, trots mängden av bilar och motorcyklar.

Det är förstås inte alltid som det går bra, ofta händer det olyckor. Hjälm hade han haft men vad hjälper det om den inte är fastsatt.

Det som jag tyckte var mest obehagligt och märkligt var att han bara fick ligga kvar där och alla stod enbart och tittade. Trafiken gjorde en gir runt omkring, likaså gjorde vår Tuk Tuk-förare.