Pula och Thebe

Pula är landets valuta och även ordet för regn. Namnet kommer från bantuspåket Swetswanas och betyder välsignelse, Thebe som underenheten heter, betyder droppar eller sköld. Så den här dagen när vi skulle byta lodge och även gå en liten vandring till fots, blev vi rikligen välsingade med pula.

I dag var frukosten  inflyttad under tak på bryggan, eftersom det regnade. De små aporna passade då på att hoppa runt på bordet, där den annars brukade serveras. Någon liten smula kunde ju finnas kvar. Vi fick höra att de var så fräcka ibland så de kom och drack upp mjölken som skulle vara till kaffet. Kaffe fanns det alltid framställt och bredvid det en liten tillbringare med mjölk.

Efter frukost  drar vi på oss regnjackorna och hoppar i båten. Ja, hoppa var kanske lite väl överdrivet, jag vinglar väl mer ner i den. Bilen står och väntar och bland det första vi får se i dag är ett till lejon. En lite blöt men ståtlig lejonhane. Det är tydligen fler som upptäckt honom.

Han vandrar runt lite och verkar inte bry sig om oss i bilen.

Några av hjortdjuren hoppar och skuttar omkring, vi får lära oss att det kallas för PRONKING. De gör så för att just de, inte är den svagaste länken i flocken. För att liksom visa att det är ingen mening att du försöker ta mig, se så snabb och vital jag är.

Lejonhanen verkar inte bry sig om dem heller, han sätter sig ner och kliar sig lite.

Men plötsligt blir han väldigt vaksam, ser ut som han har upptäckt något.

och så sätter han iväg i språng, full fart iväg. Jag undrar vad som skrämt honom och kan inte upptäcka något som ska vara farligt för ett lejon.

Vår guide Thuto berättar att det är några människor som är ute och går som skrämt honom. De är så långt borta, så att jag inte ser dem utan kikare. Vi får veta att det är tydligen lejonens minnen från den tid då det var jakt på dem, som gör att de blir skrämda av människor som är ute och går, om de är på långt håll vill säga. Skulle vi gå ur bilarna på nära håll såg de oss mer som mat. Han far iväg så vattnet sprutar om honom.

Skrämmer slag på en flock impala som inte verkar förstå sitt eget bästa och springer rakt framför lejonet, men de är tydligen snabba för de hinner undan innan han kommer fram.

Sedan försvinner han in i skogen och Thuto säger att det kommer ta flera dagar innan han visar sig igen. Vi åker vidare till ett mindre lejonrikt område för att ta vår promenad. Känns tryggt att Thuto har sitt gevär med sig ändå. Adams vapen är lite annorlunda. Här berättar Thuto om de olika spåren som vi ser.

Nu är det vi som blir iaktagna, här av några gnu.

Undrar just varför Thuto badar med skorna på?

Jo det finns krokodiler i vattnet. Vi såg en liten krokodil som han försökte fånga, men den simmade iväg. När vi strax efter såg den här så tyckte han den var liiiite för stor för att fånga.

Regnvädret gör att flodhästarna är mer aktiva i dag.

Men nu är även vi hungriga och lunchen i dag serveras uppe i träden. En stor veranda är byggd uppe i träden och som vanligt får vi något gott att både äta och dricka.

Efter lunchen är det dags att åka och möta de övriga i gruppen som i två dagar bott på Tubu Tree Camp, dit vi nu ska, och de ska få bo på vårt ställe Jacana. Kul att höra hur de haft det. På vägen dit träffar vi på en av mina favoriter bland djuren här. Red hartebeest, den ser så lustig ut, som om man korsat älg och häst.

Regnet fortsätter ösa ner och det är inte så många djur i farten. Vi kör en smal väg och strax före en kurva säger jag. "Tänk om det kunde stå en elefant runt hörnet", vi rundar hörnet men ingen elefant står där, men vi får se vår första giraff . Så hög och ståtlig, mycket högre än jag hade föreställt mig.

Han är inte helt ensam, har sällskap av en massa fåglar som hjälper till med renhållningen.

Han poserar en liten stund och försvinner sedan in bland buskarna.

Vi far vidare för att träffa våra vänner i den engelska delen av gruppen, ett kärt återseende och alla bubblar över av berättelser om vad vi upplevt dessa två dygn.

De får vår bil för att ta sig till Jacana och vi deras båt för en färd till Tubu. En aning blöt överfärd men även lite äventyrlig då en flodhäst plötsligt spärrar vår väg i vattnet. Tur att det är en skicklig båtförare som varit med förr. Han säger att vi ska göra en undanmanöver och tar fart och svänger precis vid flodhästen som tänker resa sig upp, han får kanske en liten touch av båten och vi ser mest ett stort plask och ett bubbel av honom. Han och vi klarade oss helskinnade från det äventyret. Kameran ligger nedpackad i den vattentäta ryggsäcken, så det blev inga bilder på flodhästmötet, tur eller otur, det vet jag inte riktigt, hade ju kunnat tappa den också. De vanligaste tillbuden och olyckorna med just flodhästar är annars att de välter båtarna.

Nya äventyr väntar nu vid Tubu Tree Camp.

2009-05-07 14:08   Arne Bivrin

Mina kommentarer börjar kännas tjatiga - din berättelse är det INTE. Vad är väl en resa i Afrika? Den kan vara, långtråkig...blöt...jobbig...eller alldeles underbar! Tack än en gång för din fina berättelse i ord och bild.

Besvara

2009-05-07 16:32   Margareta Cortés

Dina kommentarer är ABSOLUT INTE tjatiga, tvärtom, jag uppskattar dem. Fast reseberättelsen börjar kännas lite tjatig nu, men det hände så otroligt mycket på den resan så det vore synd att hoppa över det. Nog den mest innehållsrika och varierande resa jag varit på. Visst isbjörnar och pingviner är spännande de också, men variationen är inte lika stor på dessa resor....ändå längtar jag dit.
Det enda som var lite långtråkigt på den här resan vär väl fisket då....inget napp.

Besvara

2009-05-07 16:41   Christian Wackenfors

Är en hängiven läsare av dina fins ord o bilder!! Keep on! MVH Christian

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-07 16:45

Tackar för det, än är det några dagar kvar så det kommer mera.

Svara

2009-05-07 23:52   eos30

Tack än en gång Margareta, läser och tittar varje gång. Måste ha blivit några tusen bilder :-)

Besvara