Fiskafänge

Okavango är inte bara fåglar, det är många andra djur som håller till där. En del av dem är så graciösa och vackra, tar så smidiga hopp över de vattenfyllda vägarna. Se bara hur vackert impalan skuttar över.

Impalan ser lite lustig ut i kroppsbyggnaden, det ser ut som om den har lite för korta framben och det har den också. Ja, inte för korta egentligen utan kortare än bakbenen.

Så finurligt har tydligen naturen skapat den för att det ska bli lite fart över sprången. De kan ta språng som ibland är nio meter långa. Ibland även på ett ben, ser det ut som.

En vacker gammal bro kör vi över

och överallt kryllar det av djur av olika slag. En stor krokodil skyndar iväg.

Det börjar bli dags för lunch och lite siesta, så vi återvänder till Jacana  med båten. På färden åter till lodgen, ser det ut som om det kokar i vattnet framför båten. Det är stimm av fisk som hoppar. Kan vara inspirerad av detta som någon kommer på att vi ska ta en fisketur efter siestan.

På bryggan vid Jacana sitter personalen och flätar vackra korgar.

Under siestan blir det inte så mycket vila, det gäller att tömma minneskort och försöka hinna med att se lite av de bilder som tagits. Den här vilan blir också lite störd av små fötter som trampar på vårt tak och massor av prassel i träden lockar ut mig med kameran igen. Jakten blir lyckad, för där är ett gäng små apor som skuttar runt i träden. De ser ut att vara lika nyfikna på oss som vi av dem.

De verkar så orädda så nu förstår jag varför vi fick rådet att inte lämna något ute i tvättrummet. En söt liten unge sitter i ett träd kikar nyfiket på mig och det ser nästan ut som om den vinkar till mig.

Sedan efter vilan och afternoon tea är det så dags för fisketuren.

Undrar vad Peter fått syn på i kikaren här, någon stor fisk kanske?

Nej det enda som liknade fisk och som vi såg på den turen var den här krokodilen. Tur att inte den fastnade på kroken. Den såg ganska stor ut.

Bottennapp?

Jag hade ont i armen och kunde inte fiska så jag passade på att föreviga de stora och vackra näckrosorna.

Jag trodde att de vita och blå näckrosorna var två olika sorter, men fick höra att de blev blå när de blev pollinerade.

Så är det dags för den sedvanliga G&T innan vi återvänder till middagen, men någon har tydligen glömt att packa ner gin bland tonicflaskorna. Undrar just vem den skyldige kan vara....

Sista kvällen på Jacana för oss och avskedsmiddagen är dukad ute på bryggan.

I morgon åker vi till Tubu Tree Camp.

2009-05-06 11:24   Edit Maria Sundqvist

Härliga bilder och text från dig Margareta.
Så fint att du delger oss dina bilder från din helt fantastiska resa.
Min favorit blir den lilla apan som sitter i trädet och vinkar.
Mvh
Maria

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-06 11:29

Håller med om att de där små aporna var söta, men de var ganska fräcka och oblyga också. Drog sig inte för att knycka saker...:)
De hette River ape eller water ape, men jag minns inte vilket så jag låter det vara osagt. Hittar det inte på googel heller.

Svara

2009-05-06 12:01   Arne Bivrin

Fina bilder och intressant läsning - som vanligt. Jag gillar den (inte alltför) oskyldiga uppsynen hos mannen som glömt G:t i G&T. Kanske en afrikansk Godtemplare?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-07 11:05

Närå, han var ingen Godtemplare, vi skålade med en "Springbock" i baren på bryggan sedan, men hans min när han upptäckte att ginflaskan inte var nedpackad var kul.

Svara

2009-05-06 12:12   Pellan

Hej Margareta
Fantastiska bilder och text, vilken lycka att få uppleva alla dessa resor, tack för att du delar med dej till oss andra, jag uppskattar det jättemycket eftersom jag inte själv kan resa, får då små miniresor i sinnet, tack så mycket :)).
Mvh
Pethra

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-07 11:06

Kul att du kan resa med mig här då..:)
Tack för dina vänliga ord.

Svara

2009-05-06 16:02   AnnaTrollet

En fantastisk blogg - i ett svep är man på resande fot? Underbart! man tackar så mycket.
Men så intressant med dom där näckrosorna..? Hade jag ingen aning om!! De blev blå då de var pollinerade? Väldigt vacker var den "gravida" näckrosen tyckte jag:-) och självklart den vinkande apan som man bara smälte inför
/mvh Anna

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-07 11:07

De där små aporna var nog de charmigaste på hela resan, inte rädda heller. Fast de kom inte ända fram till oss människor, höll sig på behörigt avstånd. Även ungarna.
Tack för dina vänliga ord.

Svara

2009-05-06 20:49   begust

Vackra bilder igen
Vinkande apan var söt

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-07 11:08

Ja en vinkande apa tackar man inte nej till att få på bild...:) Tack ska du ha.

Svara